”Fruktansvärt stora fobier...”
Publicerad 2014-12-11
Johnny Takter, 56, räknas som en av världens bästa kuskar.
Men bakom tävlingsfasaden har han kämpat med personliga problem under i stort sett hela karriären.
I en stor intervju med Trav365 berättar han bland annat om sociala fobier, skuldkänslor, prestationsångest och varför han inleder ett samarbete med den mentala coachen Stig Wiklund.
– Jag har verkligen fått kämpa, säger han.
Få senaste nytt – följ Trav365 på Twitter
Många inom travsvängen känner Johnny Takter som stjärnkusken i svart, grönt och vita färger, som vunnit över 3 000 lopp, tagit hem en rad av världens största travlopp, däribland Elitloppet, och som en av världens bästa inom sporten.
Bakom tävlingsfasaden döljer det sig en annan Johnny, som sedan barnsben fått tacklas med personliga problem.
– Jag föddes som en blyg människa, som tvingats vara offentlig. Jag har haft- och har svårt för stora folksamlingar, det gör mig stressad. Det har jag haft som problem och det har varit en lång resa, jag hade fruktansvärt stora sociala fobier som ung, det har jag jobbat med sedan dess, säger 56-åringen till Trav365.
”Byggt upp ett stenansikte”
– Jag har haft god hjälp av goda vänner och familj, men jag har verkligen fått kämpa. Det jag har gjort på tävlingsbanan är bra, men de relationer jag haft med folk genom åren är jag inte nöjd med, det kan jag säga. Jag har min familj nu och det är bra, men jag skulle vilja ha så mycket bättre relation med folk, fortsätter han.
Var kommer det här ifrån?
– Jag har fyra syskon, och två föräldrar, som är utåtriktade, men jag var tyst och väldigt blyg. Jag kan inte svara på varför...
Att du är blyg och kan tycka att det offentliga är jobbigt är inget man märker av.
– Jag har byggt upp någon form av stenansikte, men jag har börjat lätta på det, det har varit för tungt att bära det. Med åren har jag vågat bjussa lite mer på mig själv och jag mår bättre nu. Sen kanske det finns saker jag kan tillföra till de människor som har problem.
”Handlar om att utvecklas som människa”
För en tid sedan inledde Johnny Takter ett samarbete med den mentala coachen Stig Wiklund, som jobbat med- och hjälpt bland andra skidskyttestjärnan Helena Ekholm och skidstjärnan Johan Olsson.
Wiklund jobbar redan med trav-Sveriges mest framgångsrika travteam, Stall Robert Bergh.
Takters mål: att utvecklas som kusk- och människa.
– Jag tycker det är väldigt intressant! Stig är en väldigt trevlig kille och det handlar mycket om att utvecklas som människa. Det har det gjort hela mitt liv. Jag måste känna harmoni, jag har sökt det i mitt liv, och de som känner mig vet om det, jag vill ha en harmoni tillsammans med människor, säger han.
Under hela karriären har Johnny gjort sig känd som väldigt tävlingsinriktad. Till både det positiva- och det negativa.
– Jag har kort stubin och kan ångra mig i efterhand, då har jag fått skuldkänslor. Jag kan säga saker som jag inte menar och må dåligt över det i efterhand. Så har det i alla fall varit tidigare. Jag kör efter ett system som jag tycker fungerar, men som andra kanske inte förstår.
”Slår ner på mig själv”
Prestionsångest är också något som kusken jobbat mycket med under åren. Än i dag har han skyhöga krav på sig själv och skyller mer än gärna på sig själv, än någon annan, efter ett dåligt beslut i livet – eller på tävlingsbanan.
– Jag slår ner på mig själv, det är inte bra. Jag kan vinna fem lopp, men sen när jag bränner ett så ser jag bara det dåliga resultatet. Jag tar åt mig väldigt mycket av negativ kritik. Det tänket har försvunnit lite, men finns fortfarande kvar. Jag vill inte bränna ut mig, sånt här tar väldigt mycket energi, så jag försöker bli bättre hela tiden, och här kan Stig hjälpa mig.
Nu vill Takter ändra synsätt och ser allt så positivt som möjligt.
– Jag försöker se det goda i människor och försöker att tänka rätt och inte bara vara negativ och tycka allt är dåligt. Om man ska kritisera något eller om man tycker något är dåligt så får man komma med konstruktiv kritik så att vi kan utvecklas. Det handlar om att stimulera varandra och att inte trycka ner varandra.
Här nedan kan du läsa mer om Johnny Takters tankar
Johnny Takter om...
...året som kusk
– Ett kanonår! Det har försvunnit omkring 100 lopp på grund av breddtravet, men jag är jättenöjd. Jag har vunnit fem-sex stora race och på Jägersro har jag haft en fantastisk säsong.
...hästen som betytt mest i år
– On Track Piraten. Det är många man tycker om, men det är en helt fantastisk häst och att vinna SM med honom igen var verkligen roligt. När man ser hästen på sidan så ser man att han är fantastiskt byggd.
...sin körstil som kusk
– Jag kör inte som de andra. Jag tyr mig till djuren och kör aldrig med klocka som många andra gör. Jag kör racerbil utan hastighetsmätare och kör efter hur hästarna känns, jag har lärt mig att läsa av dem. Jag har kollat mycket på kuskarna i USA och de kör aldrig med klocka. Kuskarna där är otroligt skickliga, vi i Sverige får en lite felaktig bild om dem.
...brodern Jimmy Takters succé i USA
– Jag är fruktansvärt stolt över vår familj, för jag vet vad vi hade från början. Tillsammans (med pappa Bo William Takter, Jimmy Takter och Johnny Takter) har vi vunnit i stort alla stora lopp i hela världen. Det finns ingen annan familj som gjort det, jag är stolt. Jag har jobbat med i stort sett alla stora travtränare i världen, men jag måste säga att Jimmy är vassast. Han är i stallet klockan sex på mornarna och jobbar hela dagarna, han har en helt otrolig energi och ett enormt travintresse fortfarande.