”Han hade jäkla ont – fått skära och bränna”

Pensionären Per Lindqvist i stor intervju om • Svåra sjukdomen • V75-succén med Likeaboss: ”Man har gått som på moln”

Snackhästen Likeaboss infriade i lördags det stora favoritskapet.

I ung ålder stoppades han dock upp av en svår virusinfektion.

Hundratals smärtsamma vårtor täckte hela hans kropp.

– Han hade jäkla ont ett tag. Veterinärerna har fått skära och bränna, säger tränaren Per Lindqvist till Trav365.

Pensionären Per Lindqvist från Tällberg i Leksands kommun upplevde under lördagen sin bästa dag i travlivet.

67-åringen både tränar och äger segerstaplaren Likeaboss som den gångna helgen visade konkurrenterna på V75 vem som faktiskt var bossen.

Hur har de här senaste 48 timmarna varit för dig?

– Man har gått som på moln. Allt är så mycket lättare och det är till och med roligt att mocka. Det är sådant här man har drömt om länge, ända sedan jag blev pensionär och började satsa för fullt med material, foder, hovslagare, veterinärer, allt. Jag är lycklig, detta värmer i hjärtat, berättar Per för Trav365.

”Otroligt och överväldigande”

Hur nervös var du inför och under loppet?

– Jag var faktiskt mer nervös dagen före, när alla ringde och rankade honom etta. Då började man nästan haussa upp sig själv. När jag kom till banan var jag helt lugn, vilket nästan chockade mig, men under själva loppet började hjärtat banka.

Hur firade ni segern?

– Jag och sambon tog varsitt glas champagne på natten när vi kom hem. Något mer har vi inte hunnit med.

Två minuters tävlande innebar hela 110 000 kronor in på kontot. Men exakt hur vinstpengarna ska investeras har tränaren ingen riktig koll på.

– Jag har dock räkningar! 50 000 kronor för allt hö, spån 25 000, kraftfoder 20 000... Fy fasiken vad dyrt det är.

Den lilla bygden med runt 250 invånare satt till stora delar klistrade framför tv:n för att heja fram amatörens ögonsten, och reaktionerna efteråt har inte låtit vänta på sig.

– Folk som aldrig någonsin har tittat på ett travlopp gjorde det i lördags. Även vänner på Facebook och bekanta till bekanta. Kanske inte alla i bygden men många.

– Helt otroligt och överväldigande med all uppståndelse. I början stod jag bara där och stammade, som under skoltiden när man talade inför klassen.

Per om segerkusken: ”Så glad han var”

I sulkyn bakom Likeaboss satt Elias Strandberg. Kusktalangen körde ett felfritt lopp och över mål var lyckan total då han bjöd på en segergest som säkert kändes i många hjärtan på andra sidan tv-rutan.

Per har som tränare allt som oftast gått mot strömmen och satsat på våra yngre förmågor, som nämnde Elias och Therese Boström.

– Therese skulle köra hästen en gång på Gäveltravet men fick då corona och jag tvingades välja en ny kusk. Man kunde inte ta vem som helst, inte Örjan eller Ulf Ohlsson, utan bara någon som inte hade kört hundra lopp. Rebecca Dahlén hade då ett finger med i spelet. Jag ringde henne och hon rekommenderade Elias direkt.

Vilket lyckodrag!

– Ja, han är väldigt duktig. Han tackade mig på det mest ödmjuka sätt att han fick köra hästen i lördags. Så glad han var! När han körde sig till spets så visste jag att det skulle bli svårt att slå Likeaboss.

– När kusken rycker propparna går han hur fort hur länge som helst. Om Elias fick en kram efteråt? Nja, jag kramar inte män, säger Per och skrattar gott.

”Såg inte så mycket av mina barn”

Lindqvist halkade in i travsporten av en ren slump. Under sitt arbetsföra liv försörjde han sig som grävmaskinist och det var i samband med ett arbete hos en vän som dennes fru övertalade den motvillige förstagångsköparen att ta sig an en travare vid namn Lena Freight.

– Jag har hållit på med markentreprenader hela mitt liv och grävt grunder och så på dagtid, för att sedan träna hästar på kvällarna. 1980 var jag och grävde hos en man som heter Sture. Han och frun skulle köpa en ettåring, men istället blev det två. Då tog jag den andra. Hon blev riktigt bra och vann till och med sin sista start med en sprucken kota.

Hur fick du tiden att räcka till?

– Det undrar jag med. Jag såg inte så mycket av mina barn på den tiden. Till slut blev det ohållbart och fick jag lägga av med hästarna i början av 2000-talet.

I och med lördagens succé har åldermannen för närvarande en segerprocent i år på imponerande 50. Kanske får topptränare som Daniel Redén och Timo Nurmos se sig över axeln framöver?

Faktum är att vinsten med Likeaboss var Lindqvists första inom V75 – som tränare. Han har dock vunnit flera gånger som ägare, då med Volocity de Vie som under 2018 tog ett antal imponerande segrar inom rikstoton för sin dåvarande tränare Nurmos.

– Jag och en kompis köpte hästen av Stefan Melander och på hans rekommendation valde vi att flytta den till Timo. På lördagarna var jag nere på hans gård och körde jobb i backarna. Där sneglade man på de stora grabbarna och lärde sig mycket på det viset.

”Exploderade med vårtor”

Per påpekar att oavsett hur kul det än må ha varit att uppleva framgångarna med Volocity, så är det ingenting mot känslan att plocka fram en egentränad V75-vinnare. Att karriären dessutom inte varit spikrak för Likeaboss gör inte att hjärtat klappar mindre för denna fighter.

Som tvååring började han drabbas av vårtor över hela kroppen. Hundratals. Hästen mådde inte bra och det har blivit flera veterinärbesök för att få bukt på problemen som bitvis stoppat upp karriären.

– Gustaf Croon på Mälarkliniken sa att de får in 25 000 hästar om året, men bara en enda som haft dessa problem – och det är Likeaboss. Hela världen har kopplats in, bland annat experter på vårtor, för att hitta åtgärder. Hans immunförsvar klarar inte av det här infektionen. Det är ett virus.

– Veterinärerna har fått skära och bränna. Han kan fortfarande få någon ibland men då kan vi själva ta bort dem med en sådan där frätande salva. Tre gånger har vi varit på Mälarkliniken och karensen efteråt tog tid. Man märkte att han var besvärad och det gick inte att sätta på honom gamascher. Som treåring bara exploderade det med vårtor.

”Jag behöver inte de pengarna”

Peppar, peppar tycks man ha kommit underfund med de värsta problemen och ingen är mer tacksam än tränaren själv. Och hästen förstås.

– Personalen har varit helt underbar. Efter det tredje besöket hade de ritat ett stort hjärta på papperet med skötselråden.

Hände det vid något tillfälle att du var nära att ge upp?

– Nej, aldrig. Han hade dock jäkla ont ett tag. Ja, fy fan. Han är dock en sådan positiv häst som blev så glad varje gång jag hämtade honom från kliniken.

Trots sin tuffa start på livet inledde Likeaboss karriären med att vinna sina fem första starter. Med en sådan början är det oftast oundvikligt att spekulanter med tjocka plånböcker plockar upp telefonen och hör sig för. Så har även varit fallet här, men ännu så länge har amatören vänligt men bestämt avböjt alla förfrågningar.

– Folk har ringt och försökt köpa honom men han är inte till salu. Jag behöver inte de pengarna. Det är mycket roligare att ha en bra häst.

”Jag köpte honom för 160 000 kronor”

Hur gick du egentligen nys om honom där i början?

– Jag var runt och kollade på auktioner och fick reda på att den här var till salu. Han såg så jäkla fin ut och jag köpte honom direkt där som ettåring för 160 000 kronor.

Är inte det ganska mycket pengar för en pensionär?

– Jag har jobbat hela livet och hade sparat lite.

Till vardags har han fem fyrbenta på sin träningslista, samt en ettårig bror till Likeaboss som är under uppträning hos Viktor Lyck.

– Det är backar, backar, backar här i området, och ettåringarna pallar inte dessa. Jag ska dock ta hem honom i vår.

Något större intresse att slå av på takten tycks Per inte ha för dagen, trots att han närmar sig 70-strecket med stormsteg.
Han har sambo och tre barn, samt ett barnbarn.

Hästintresset är han dock ensam om och att flytta ner till sonen på Cypern för att sippa paraplydrinkar tycks inte locka nämnvärt.

– Jag har inga krämpor och så länge jag är så här pigg så vill jag fortsätta hålla på, avslutar Per.