Kusktalangen tvingas trappa ner: ”Käftsmäll”
Henriette Larsen vann nyligen Lärlings-SM – går nu oviss framtid tillmötes: ”Avslut på ett fint kapitel” • Nya kärleken
Publicerad 2022-10-18
Henriette Larsen, 26, tillhör landets största kusktalanger.
Inom kort ska hon dock trappa ner.
En av anledningarna är ”150-loppsregeln”.
– Det blev lite som en käftsmäll och inte kul att hela tiden falla ner, säger Henriette till Trav365.
Henriette Larsen vann så sent som för en dryg vecka sedan Lärlings-SM ihop med Johan Untersteiners Behind Bars. En av våra största kusktalanger går dock en oviss framtid tillmötes.
Nyligen avslutade hon sin anställning hos familjen Untersteiner och flyttade söderut till Skåne. Där arbetar hon numera extra för Joakim Lövgren – samtidigt som hon har bestämt sig för att trappa ner på travet.
– Jag vill inte vara hästskötare när jag är 50 år gammal och kanske borde skola om mig. Jag vet dock ännu inte vad jag vill utbilda mig till. Det är hästarna jag brinner för men det kan vara skönt att ha någonting annat när man börjar bli gammal och sliten, berättar Henriette för Trav365.
”Mina resultat talar för sig själva”
Hon har ända sedan starten lyfts fram som ett framtidsnamn inom svensk travsport och unisont hyllats av travexperter runt om i landet för sina känsliga körhänder. 2019 hade Henriette sitt hittills främsta år som kusk och körde in drygt 4,3 miljoner åt lyckliga hästägare.
Sedan dess har dock framgångarna inte duggat lika tätt och för Trav365 utvecklar Larsen en av anledningarna till varför så har varit fallet.
– Det är på grund av att den där 150-loppsgränsen finns. Passerar man den under ett år så får man inte köra bredd- och många ungdomslopp. Då får man inte chansen bakom lika många hästar. Det är inte kul att vara uppe på en viss nivå och sedan hela tiden falla ner.
– Den här regeln infördes 2020 och mina resultat efter det talar för sig själva. 2019 kände jag att jag var på gång men sedan blev det lite som en käftsmäll. Med sämre resultat glöms man väldigt fort bort. Travet är en färskvara.
”Avslut på ett fint kapitel”
Vad tycker du egentligen om den här ”150-regeln”?
– Det är klart att den är fördel för många men andra, inte bara jag, har kommit i kläm på grund av regeln. Att ta steget till att börja köra proffslopp är större än vad jag hade trott.
– Det är svårt att hitta ett system som är rättvist för alla men jag tycker att man borde kunna höja maxgränsen till 200, för att ge oss lite mer utrymme.
Storsegern under SM-dagen nyligen resulterade i en guldmedalj runt halsen. Den tredje i ordningen då hon även har dubbla inteckningar i Ungdoms-SM. Inte illa av den tidigare Stig H-stipendiaten.
– Vinsten värmde mycket och kändes nästan lite större än de i Ungdoms-SM. Det är en tävlingsdag som man siktar på hela året. Medaljen finns i ett skåp med alla andra sådana.
Om du skulle blicka tillbaka på din karriär så här långt, vilket är ditt bästa travminne och varför?
– Jag har haft lyckan att vinna så många fina lopp och vet inte om jag kan svara på den frågan. Dessutom är jag inte den som brukar vara så bra på att visa mina känslor efter segrar, ha ha. Det är inte så att jag stått och gråtit efter en seger men det kändes lite senast (med Behind Bars i SM) som att det var ett avslut på ett fint kapitel.
”Kärleken kom i vägen”
För en tid sedan hittade hon kärleken i en av sina främsta konkurrenter, likaledes begåvade Tyler Mifsud, och efter åtta år på västkusten lockade en nystart. Flytten gick söderut till Skurup och där försöker Henriette lägga sitt livspussel.
– Kärleken kom i vägen, så kan man säga. Dessutom blir det nu långt till många banor för mig, vilket är ännu en av anledningarna till att jag vill köra färre lopp framöver.
Larsen hade, enligt egen utsago, lätt för studierna i ung ålder och har även en del eftergymnasiala meriter i bagaget. I takt med att loppkörningen kommer att minska framöver får hon mer tid över till att bestämma sig för ett passande andra yrke som komplement till hästarna.
– Just nu lutar det åt något ekonomirelaterat. Jag gick naturbruk på gymnasiet och behöver nog läsa till några ämnen, kanske matte? Man har glömt bort så mycket men det blir en utmaning.
Du kommer inte att sakna att resa land och rike runt för att tävla?
– Jag ska ju absolut inte sluta utan bara trappa ner lite. Kanske tävla två dagar i veckan? Det är det här jag tycker är kul.
Är det inte lite skrämmande att leva i ovisshet inför vad som komma skall?
– Jo, just nu känns det faktiskt lite småjobbigt. Det kan dock bli hur bra som helst. Det löser sig alltid, så brukar jag tänka, avslutar Henriette.
