”Travet är lite gubbigt – de yngre är framtiden”

Jessica Simpsson i stor intervju om lördagens succé, framtiden och tiden som djurskyddsinspektör

helskärm

Jessica Simpssons Bravo Unita skrällvann under lördagen i Margaretas Tidiga Unghästserie.

Tränaren går emot normen och använder sig huvudsakligen inte av landets kändare catchdrivers.

– Travet är lite gubbigt. Jag tycker att vi ska satsa på de yngre som är framtiden, säger Jessica till Trav365.

Gävle-tränaren Jessica Simpsson tog ut sin proffstränarlicens så sent som hösten 2020. Under lördagen tog hon karriärens hittills största seger när hennes Bravo Unita vann ett lopp i Margaretas Tidiga Unghästserie. 300 000 kronor in till glada hästägare och starka känslor på stallbacken.

– Alltså, man ser ju så dåligt där i stallkurvan och man står heller inte framför teven bland alla människor. Man hör något om nummer sju och tänker: ”Shit, håller det här verkligen på att hända?” Det var ruggigt spännande och när man väl förstår att hon har vunnit så blir det mycket känslor, berättar Jessica för Trav365.

På stallbacken stod en rörd och glad tränare och kämpade med att hålla tårna tillbaka.

– Jag brukar lyckas med det men nu gick det inte riktigt. Jag fick bita ihop och samla mig lagom till intervjun efter loppet. Detta var nog den roligaste segern för mig, även om jag var med och hjälpte Lövdala Principito till världen och vann bland annat Hästkannan med den. Lördagens seger ligger dock närmast i tiden och det är speciellt att lyckas med en unghäst.

”Det satsas inte på ungdomarna”

Den fyraåriga märren tog karriärens andra seger och gjorde det vid precis rätt tillfälle. Spelarna var dock inte med på noterna och släppte iväg henne till drygt 41 gånger insatsen. Tränaren hade dock flera ess i rockärmen den här dagen och det var både lättare boots, en ny vagn och norskt huvudlag för andra gången i karriären. Och så får man inte glömma att kusken Marcus Lilius körde som en gud.

– Jag hade sagt innan loppet att jag inte ville byta häst med någon. Min hade lika bra chans som någon annan. Vi har tagit det medvetet lugnt med henne och inte dragit några extraväxlar. Jag hade siktat på det här loppet under flera månaders tid. Planen höll och detta är värt hur mycket som helst för mig.

Hur mycket älskar du Margareta Wallenius-Kleberg en dag som denna?

– Det är fantastiskt det hon gör för sporten. Det finns bara en Margareta.

I en tid där loppen i mångt och mycket domineras av proffskuskarna går Jessica sin egen väg. Marcus, född 1997, tog under lördagen karriärens överlägset största seger och var nog minst lika glad som tränaren efter loppet.

– Han läser av loppen bra och kör efter hästens förutsättningar. Han var väldigt glad efter loppet och jag tror att segern betydde mycket för honom.

Hur kommer det sig att du satsar så mycket på våra yngre förmågor?

– För att de är framtiden. Det satsas inte så mycket på ungdomarna numera och det tycker jag att man ska ändra på. Travet är lite gubbigt. Dessutom vill jag ha en kusk som vill köra mina hästar ofta. Jag brukade anlita Niklas Westerholm mycket innan han blev proffstränare och Marcus jobbade där. Det var så jag och min man lärde känna honom. Vi trivdes ihop och det har gått väldigt bra, framför allt under förra året.

Polletten har trillat ner

Bravo Unita inhandlades av Simpsson innan Kriterieauktionen som unghäst och har sedan dess tillbringat all sin tid på Lövdala Gård. Det var en del nerver i början och ibland kunde hon gå över i passgång i loppen, men på senare tid verkar polletten ha trillat ner.

Jessica har sammanlagt tio hästar på gården, samt två fölmärrar och någon pensionär som får leva ut sina sista dagar omgiven av kärlek.

– Jag har plats för fler hästar så om någon vill ställa något fint hos mig så är de välkomna. Vi försöker satsa på kvalitet och det är därför vi föder upp våra egna, som sedan säljs i 20 andelar vardera.

Hon berättar vidare att det fortfarande finns andelar kvar i flera av hennes unghästar, bland annat en tvåårig märr efter Prix d'Amerique-vinnaren Maharajah. All hennes tid går åt till sina fyrbenta vänner och på Lövdala Gård finns både rak- och rundbanor, backar och en 1 200 meter lång skogsslinga.

En tidig födelsedagspresent

Gården, med anor från 1600-talet, har byggts om under århundraden och en gång i tiden bedrevs här mjölkproduktion av familjen Engberg. Under tidigt 1950-tal tog sonen Erik över rodret och den mycket hästintresserade mannen valde att byta ur korna mot djur med fler hästkrafter innanför huven.

Tillsammans med gode vännen Rolf, Jessicas far, påbörjades en framgångsrik tävlingskarriär och på den vägen är det. Den unga jäntan som i lördags upplevde sin bästa dag i travlivet fanns alltid på plats och hjälpte till i stallet. När Erik sedermera lämnade jordelivet 2002 testamenterade han bort gården till sin favorittjej.

– Jag hade mina kompisar här och det var drömmen när man var liten. Erik var en jättefin och duktig hästmänniska. Han var ingen släkting till mig men var varken gift eller hade egna barn, så han blev som en morfar för mig. Jag spenderade alla somrar och lov på gården. Vi lever på i hans anda här. Det finns så mycket minnen och han var väldigt omtyckt av många.

Pappa Rolf är still going strong trots sina 85 år, även om tiden med hästarna blir allt mer begränsad.

– Han var en duktig amatörkusk en gång i tiden med runt 500 kusksegrar. Han fyller faktiskt 85 år på fredag och det är roligt för honom att travet lever vidare. Det blir en del rundor i hagarna där hästarna matas med morötter.

”Ingenting vi blir rika på”

Jessica var en gång i tiden en duktig ridtjej och deltog bland annat i Svenskt Mästerskap, även om hon talar tyst om resultatet i den tävlingen. Intresset har dock levt med sedan dess och hon verkar trivas lika fint i sadeln som i sulkyn i samband med träningsjobben. Det är ett tufft yrke och tidiga mornar. Just i dag har hon varit uppe sedan fem på morgonen, fodrat och gjort allt annat som hör till.

– Det här är ingenting vi blir rika på och dessutom har vi inte så många starthästar just nu. Livet är aldrig en dans på rosor och man måste älska det man håller på med. Man får inte vara gjord av socker, varken fysiskt eller psykiskt. Ibland blir det en framgång som i lördags och då får man energi och kraft i vintern. Varje dag tänker man: ”Jag har världens bästa jobb.”

Att Jessica står på djurens sida råder det inga tvivel om. 2012 sade hon upp sig från sin tjänst som djurskyddsinspektör. Det fanns många fördelar med yrket men hon fick även se den mörka sidan djur runt om i världen utsätts för.

– Man har sett ohyggliga saker. Vi jobbade både med sällskapsdjur och de stora. Det blir en hel del tråkiga ärenden med framför allt hundar och missbrukare. Djurvälfärden är något jag brinner för. Våra hästar har egna boxar och kan gå på lösdrift. De ska leva så naturligt som möjligt, då blir de glada. De blir som ens familj, avslutar Jessica.