Nybrink: Det riktiga travet körs i bushen

Micke Nybrink

Micke Nybrink skriver om sommaren stora travfest

Visst, Solvalla är mäktigt.

Elitloppet är VM-finalen.

Men det riktiga travet, gemytet, körs ute i bushen.

Sommartravet kallas det. Häng med mig på en vinstgivande resa.

Solvalla är i och för sig en fantastisk ­anläggning, en nationalarena där eliten ­tävlar, travets Wembley eller Camp Nou. Goop, Adielsson och Kihlström är våra ­egna Messi, Ronaldo och Rooney. Men nu är det sommaruppehåll för travet i storstan.

Jag tycker att det är förbannat skönt. Jag håller inte alls med de gnällspikar som ­säger att Solvalla ska tävla på sommaren. Nej, stäng banan efter Elitloppet och kör i gång när det är dags för Jubileumspokalen i mitten av augusti. Ge stampubliken en chans att åka på trav någon annanstans. Tvinga ut alla betongbarn i bushen. 

För mig som infödd stockholmare är det faktiskt som att åka till jobbet när jag varje onsdag packar ner dator och ett sönderkluddat program. Vinner Nurmos, Stig H eller Walmann? Jag gillar det, men det är också rutin; semesterfeelingen är noll. Jag är där för att vinna pengar, strictly business och hinner inte njuta så mycket av sporten. Jag går barfota runt om, med skygglappar.

Superlativen haglade

Nu är det mer som semester. Det är helt enkelt jäkligt trevligt, flip-flops och solbrillor. I onsdags var jag i Lindesberg och spelade V64 i gröngräset. Lennart Forsgren, Janne Hellstedt och jag försökte bräcka varandra i superlativer om sommartrav på landsorten. Vi njöt, skrattade, trivdes, snackade en massa skit. När tävlingarna var slut åkte vi hem med ett leende på läpparna. Att vi inte vann massor har vi redan glömt.

På lördag gasar jag och en ­kompis mot Bergsåker tidigt som ­satan. Med min gamla, långt ifrån ­avbetalade Citroën äntrar vi E4:an redan klockan sex på morgonen. Vi gör det med glädje och bubblande opti­mism. Vi är lika taggade som Hans G Lindskog. Det är nämligen dags för V75- och E3-finaler, V75 med jackpott och nu jävlar ska vi ta dem. För oss kan inte livet bli bättre.

Hela vägen upp till Bergsåker pratar vi om loppen. För en oinvigd skulle resan te sig som rena helvetes­trippen. För oss är den halva nöjet. Vi testar ­olika jokerförslag tills batteriet i datorn­ tar slut. Blocksystem eller tio sjuka utgångar? Vi b­råkar om spetsstriden i några lopp; är ­inner bakom bilen verkligen bra? Sanity ska väck. Jag tjatar om vad kuskar och tränare sagt. Ohlsson släpper, säger jag. Det sa han i Vi Tippa. Pelle, kompisen, har som vanligt inte läst en enda intervju och ser ut som ett frågetecken. Pelle går nämligen bara på egna drag, gärna så fräcka att jag tror att han driver med mig. Den dagen Pelle har rätt är det ingen kö till utbetalningsluckan.

Men vi kommer i alla fall fram till att ­Yellow Eden är draget. Vi säger som vår ­gemensamme vän Myran. ”Jag tror fan Örjan vinner.”  Myran tror i och för sig alltid på Örjan (Kihlström) men ibland har han ju faktiskt rätt. Myran kan lusläsa ett travprogram i tio timmar men när det är tre minuter kvar till start säger han som om han plötsligt drabbats av en inre syn, eller som om en ängel viskat­ i hans öra: ”Jag tror fan Örjan ­vinner…”

Nästa vecka, om allt gått enligt beräkningarna (vi tog potten), så har vi soppa i bilen­ så att det räcker i alla fall ner till Halmstad. Om det är ebb i kassan är det ett övergående problem. För vi ska ner och spela Kadett C.D. i finalen av Sprintermästaren. Jag vet inte exakt vad han möter just nu men ibland ska man bara gå på en ingivelse. Robert Bergh är en travtränare jag håller otroligt högt och även om det är en sliten klyscha så är han grym på att toppa hästar när det är dags för stora lopp.

Vi stannar förstås kvar i Halmstad och ­firar segern med Bergh, golfar (21 poäng som vanligt, men drivern går 275 meter), badar i Tylösand (M­alla kör nakenfis) och laddar mot V75 på lör­dagen. Kaxiga, oslagbara och spelar ­enbart V7 för att ”det ser så lätt ut”, ryker i första och en vinnare tar ­hela p­otten. Han bor visst i Uddevalla, säger ­någon. Ja, den här långhelgen i Halland är ­magisk om vädret är på humör.

Banan är världens vackraste

Årjängs Stora Sprinterlopp är nästa ­höjdare i travsommaren. Man kör V75-tävlingar­ lördagen den 16 juli, även om jag själv hinner med en smash and grab i V64 på Dannero några dagar innan. Är man travtokig så är man. Jag vann 40 000. Hur som helst, vet ni vad Årjäng är? Världens vackraste travbana. Dessutom är området lite av travets vagga, det känns som om det var här allt började. Jag tänker ­­inte beskriva omgivningen. Mitt språk räcker inte till. Åk dit och se själva.

Det blir också i Årjäng vi får se om Brionis seger i Elitloppet bara var en slump. Jag tror absolut inte det, men vågar inte rekommendera spik förrän jag sett startlistan. För i eliten under sommaren är det faktiskt nästan enbart spårlottningen som avgör. Stjärnorna är så bra, allihop, att ingen kan ­vinna utan bra läge.

Ett annat sommartravs-råd är att leta skrällar i rygg på ledaren. Vi såg det i Kalmar i lördags, en sprinter som spurtade ner allt ­efter en drömresa, Zapdos Håjt till 47 gånger.

Solen skiner alltid i Malmö

Brioni startar också en och en halv vecka senare, hemma på ­Jägersro, när det är dags för årets finaste travkväll, Hugo Åbergs ­Memorial.

Just den här tisdagen är unik. ­Solen skiner alltid i Malmö och att se en stjärna trava 1.09,5 i solnedgången, oftast i tropisk hetta slår det mesta.

Hela kvällen är ett stort utrops­tecken av prestationer i världsklass. Vem som vann i år? Torvald Palema och jag lirade en femtiolapp.

Men om vi backar bandet lite – efter V75 i Årjäng ska ni hångla upp (typ, vad som krävs) en kompis som har husvagn eller husbil. Helst ska polarn vara en organiserad kille/tjej som bokat plats på campingen på Axevalla. Trippeltravet med Stochampionatet är för många höjdpunkten under sommaren.

Eller så kan ni göra som jag gjort några gånger. Planera inget alls, åk risig bil ner, få reda på att det är fullt överallt, kanske ta en ­bira och sov i bilen. Det går fint när man har en klar (Drottning Sund 1992, galopp under full attack som klar) i Stocham­pionatet.

Nickar bowlingklot vid behov

I år kan jag redan nu berätta att Tamla Celeber vann 2011. Hon vinner förresten även Derbyt om nu inte Roger Walmann är en fegis? Men det är han INTE. Roger nickar­ ett bowlingklot om det behövs. Det gör för övrigt även Tamla.

Men varför snackar jag om Derbyt? Det är ju i höst. Usch. Nu ska vi njuta av Sommartravet. Vi syns väl när det är finaldags i Rättvik den 6 augusti?