MICKE NYBRINK: ”Låt stjärnorna vara stjärnor”
Publicerad 2015-10-27
Micke Nybrinks krönika
Helst vill jag skriva om Delicious U.S. Hon är travets stora hopp. Vi älskar henne.
Men jag måste ta upp Nuncio-gate.
Nuncio förlorade i söndags. Där har ni det bestående minnet av travhelgen. Det var som om vi upplevde ett travets Harrisburg eller som när USA slog Sovjet i hockey i OS i Lake Placid 1980, när ett gäng småkillar chockade ett oövervinnligt världslag som borde ha vunnit med tvåsiffrigt på tomgång.
Det hände men vi trodde inte våra ögon.
Vet inte hur många gånger jag tittat på Nuncios lopp och det slutar på samma sätt hela tiden. Han åker dit i sista stegen mot Owen Face, en häst vi knappt hört talas om. Världens näst bästa (?) fyraåring hade ingen chans att hålla undan i spurten, trots att han fått bestämma i 1.14-fart första 1 000.
Hur kan det hända? Varför? Gick det att förutspå?
Ingen skillnad längre
Visst går det att dra till med att hästar är av kött och blod, att alla kan ha en dålig dag. Jag säger inte emot. Men på något sätt är det att ducka, att inte tänka ett steg längre.
Jag väljer att gräva djupare och sen får ni avgöra om jag bara är nördig och konspirativ.
Nuncio avslutade 1.08,5 sista 400 från ledningen. Det är helt okej för att vara honom, han kan i och för sig hålla den farten i 1 500 meter om han maxar men det är möjligt att hans ben inte är så mycket snabbare. Kanske att han kan speeda 1.05–1.06 en kort bit, jag bara gissar nu.
Owen Face (han som vann) avslutade från tredje invändigt med 1.07,2 sista 400. Det räckte för att knäppa Nuncio på linjen. Då hade han fått hjälp fram till upploppet och gick för fullt hela vägen in.
Nu ska ni få min teori. Exakt här ligger nämligen problemet med dagens travsport.
Hästarna tävlar under för enkla förhållanden på banor som är så snabba att de kan springa lika fort väldigt länge.
Det blir ingen skillnad längre.
Världens nästa bästa (?) fyraåring kan förlora mot världens minst kända (?) fyraåring. Om det här är en bra utveckling så räcker ni upp handen.
Själv föredrar jag att stjärnorna få vara stjärnor och att de får tävla på banor där det krävs kondition, snabbhet, styrka och mod för att vinna. Inte som nu: barfota, jänkarbike och ... Så jävla boring.
Inför standardutrustning
Spoil Me slog världsrekord när hon vann Oaks, hon gick 1.11,5 full väg som treåring.
I starten efter, på Axevalla, lämnades hon med 20 meter av Faye Bros i ett lopp på Axevalla. Faye Bros hade i alla fall inte jag hört talas om.
Nej, rädda sporten. Inför standardutrustning (som i andra sporter), bygg större banor, kör längre lopp och gör underlaget skonsamt men samtidigt långsammare.
Eller så vänjer vi oss med att alla slår alla? Det blir kul.
Veckans tips
1. 2 Joy Ribb (Åby, V86-7)
Överljudsfart över mål
senast. Svårstoppad.
2. 5 Rajah Press (Åby, V86-3)
Fast med massor i två
senast. Roliga skrällen.
3. 5 Ocean Kronos (Åby, V86-1)
Mycket bra i två raka
starter. Toppchans.