Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Alltid lättare hata än hylla

Uppdaterad 2011-10-26 | Publicerad 2011-10-25

Micke Nybrinks krönika

Konstigt tyst har det varit.

Ingen har tänt på den geniala medicinen.

Men så funkar folk.

Gnälla dissa hata, aldrig hylla lösningar.

Förra veckan publicerade jag ett förslag på hur vi ska komma tillrätta med stallkörningar. Fredrik Andersson, en läsare, bjöd på ett briljant recept. Hans idé är att storstallen bara får välja kusk på en av sina hästar i loppet. Har de tre andra till start i samma lopp lottas styrningarna ut på de bästa tillgängliga kuskarna.

Med det upplägget kan den inlottade kusken köra åt hästägaren, inte vara underdånig när stallchefen kommer och vill ta över eller släppas ner. För kusken drabbas ju inte av repressalier i form av uteblivna styrningar, lotten sköter utdelandet.

Ingen har kommenterat idén. I travmedia har det varit tyst som i graven. Även de styrande, centralt och lokalt, har tittat åt ett annat håll. Det är tyvärr så att folk älskar att gnälla och skälla men när något vettigt kommer fram ur det är det inte kul längre. Själv är jag intresserad av att få travsporten att må bra, jag gillar den för mycket för att tigande se storstallen förvandla loppen till skentävlingar som ingen vill se. 

Det är tydligen roligare att skicka hatmejl som Nicos gör där han skriver:

”Hej, jag heter Nicos. Vi som spelar på travet spelar faktiskt med riktiga pengar. Vi behöver inte dina förslag, dom kan du gå till kassan och spela själv. Skaffa ett riktigt jobb din jävla idiot! Skaffa en peruk din jävel!”

Nicos gömmer sig och hatar anonymt. Nicos vill/vågar inte träffa mig. Nicos får ta ansvar för sina egna spel, precis som alla andra. Men Nicos är en lipsill som fötts upp i näthatets tidevarv, där det är okej att uppföra sig hur som helst mot folk man aldrig träffar.

Värst – spricka trots många streck

Från näthat till annat elände. Jag och en kompis satt och pratade om vad man mådde sämst av som spelare: att spricka på spiken i V75-1, att kliva av i V75-7 på en halvskräll när värdet är bra eller kanske se den andra hästen vinna när man tagit ställning?

Efter någon minut kom vi fram till samma sak. Det finns inget värre än att spricka i ett lopp där man streckat jättemånga. När man kanske har elva av 15 hästar och inte klarar av 70-oddsaren, den ”som inte kunde vinna”. Eller när man har åtta streck av tolv och inte har med 30-

oddsaren som är omgångens skräll. 

Då mår man piss, då hatar man sig själv lika mycket som Nicos förmodligen gör. Då undrar man vad man håller på med.

Till sist: Bästa liret just nu? Badkarstvilling såklart. Som guld i lördags när Timetosaygoodbye spetsade och givetvis släppte till stallkompisen Iceland. 27 gånger gav den. Synd att jag inte tänkte på det