Nybrink: Utan grepp i banan är det kört
Publicerad 2014-01-21
Utan grepp i banan är det kört.
Gör som jag, prova själv och spotta blod.
Maharajah ska inte tävla på broddbanor.
Han ska flyga lågt på kolstybb – och göra en ljudbang i Paris.
I helgen var jag i skidbacken med min fyraåriga dotter. Hon skulle prova sina slalomskidor. Hemma hade jag förklarat att liften inte var öppen ännu men att det inte var ett problem.
”Pappa är stark och vältränad och är din lift som drar dig uppför backen. Du behöver bara hålla i dig.”
Efter tre, fyra 25-metersåk var jag röd i synen. Att dra henne i snömodden uppför var ingen lek. Faktum är att det var svinjobbigt. Och då har jag ändå kört backintervaller på samma ställe, hela vägen upp, tolv gånger. Varför blev jag spyfärdig nu? Jag fick inget fäste med mina löparskor. Det slirade och släppte i snömoset. Mjölksyran kom direkt, pulsen steg till oväntat höga nivåer.
”Pappa varför är du inte stark?”
Det enda viktiga
Då kom det över mig. Allt blev glasklart. Givetvis var det så här Maharajah kände på Solvalla när han sprang sig trött på ett moddigt underlag i sommarskor. Han hade ju inga broddar och det var ett stort misstag den här dagen. När jag springer på vintern har jag alltid brodd, i år hade jag inte behövt skruva i dem.
Nu kanske ni protesterar och säger att jag och kretsen kring Maharajah försöker lura oss själva, att fästet inte alls är en sån stor grej. Ni kan inte ha mer fel. Faktum är att grepp är det enda viktiga för både en travhäst och en springande människa, förutom kondis alltså. Riktiga skor är allt; vad man har för kläder, vagn eller annat lull-lull är oväsentligt. Att få ner alla hästkrafter i banan är vad det går ut på, verkningsgraden.
Bra fäste på kolstybben
Sen kan man ju köra barfota också – när underlaget passar. Det brukar vara bra fäste på kolstybben på Vincennes och då är plötsligt den faktorn ur spel. Maharajah barfota i Paris är the perfect match.
Vad ska vi förvänta oss på söndag?
Hur höga krav ska vi ha på honom?
Jag påstår att vi ska tagga ner och nöja oss med förhoppningar. Det är aldrig fel att tro, att vara positiv. Om hästen visar samma form som näst senast och Örjan Kihlström lyckas med det han är bäst i världen på, att smyga och säga tittut 100 kvar, kan de få sig en åktur, de franska svinpälsarna.
Vad jag vill är att Kihlström kör som han gjorde i kvalet till Olympiatravet på Mantorp i våras. Tassar med i kön och kör 250 kvar. Ni minns väl det upploppet? Det var rent vansinnigt vad fort han gick till målfotoförlust. Ingen normal människa kommer ihåg vem som vann det loppet.