”Mina hästar blir hårda och tål tuffa upplägg”

Michael Carlsson

Åke Svanstedt om träningen som har gjort honom till svensk travsports nye dominant

Bjertorp, Kvänum. Han dominerar svensk travsport lika mycket som Sören Nordin och Stig H Johansson har gjort tidigare.

I en öppenhjärtig intervju berättar Åke Svanstedt om succé­träningen som har gjort honom så framgångsrik.

– Det är inga hemligheter. Jag berättar gärna för det går ändå inte att kopiera. Jag är ju jag, säger han.

Att vara på Bjertorp och ­titta på när Åke Svanstedt och hans personal tränar hästarna är något speciellt. Det är en mäktig syn när så många hästar dundrar fram samtidigt i sandbanan. Konceptet liknar inget ­annat i trav-Sverige.

– Vi tränar 75 hästar på en dag. Vi har ett enkelt upplägg som fungerar perfekt, säger Åke Svanstedt och får det att låta lätt.

För tio år sedan flyttade han från Matfors utanför Sundsvall ner till Västgötaslätten. På den förstklassiga träningsanläggningen Bjertorp i Kvänum tränar han i dag 230 hästar. Så många har ingen travtränare i landet haft i träning tidigare och det är ständigt kö från nya hästägare. De senaste åren har Svanstedt varit outstanding i Sverige. Han kör in klart mest pengar varje år (i fjol nästan 40 miljoner kronor) och han vinner överlägset flest lopp på V75 som är travets elitserie.

Sportbladet har tittat närmare bakom kulisserna vad framgångarna beror på. Under en dag på Bjertorp visar och berättar Åke Svanstedt hur han tränar sina hästar.

Fick lägga om träningen

– Jag har inga hemligheter med det här. Det är många tränare som har varit här och tittat och kört med oss genom åren. Förra veckan var det sex finska tränare och kuskar som var på besök. Och för ett antal år sedan var Kari Lähdekorpi här i tre dagar och praktiserade. Vill någon komma hit och titta så är de välkomna, säger Svanstedt.

– För även om folk vet hur man tränar och har samma material så går det ändå inte att kopiera. Jag är ju jag. Precis som Ludde är ­Ludde, Walmann är Walmann och Stig H är Stig H. Det handlar mycket om känsla också. Hur mycket hästarna ska tränas och hur fort man ska köra.

Åke Svanstedt är en hästkarl ut i fingerspetsarna. Han började som proffstränare 1983 och hästkunskaperna har han i blodet via sin pappa Rune. När Svanstedt var tränare på Bergsåker var det backträning som var den huvudsakliga hemligheten bakom framgångarna. Nere på Västgötaslätten finns det inga backar att tala om. Bjertorps anläggning erbjöd rakbana, rundbana och skogs­vägar när Svanstedt flyttade sin verksamhet dit. Han fick då lägga om sitt träningskoncept helt. ­Lika omtalad som backträningen var för tio år sedan är hans sandträning i dag. Svanstedt tränar mesta­dels sina hästar i djup sand på en av rakbanorna. Men det tog ett tag innan han hittade den ­träningsmetoden.

”Fick dubbelt så långt steg”

– När vi kom till Bjertorp växte det gräs på sandbanan. Den användes inte. Vi hade då en häst i träning som hette Duc de Reve som hade mycket hovsprickor och var sliten i sina ben. En dag körde jag ut på sandbanan med honom och plötsligt fick hästen ett dubbelt så långt steg. Efter en tid blev han fräschare och började vinna lopp. Vi fortsatte sedan med andra problemhästar och det gav bra resultat. Från början ­hade sandbanan två spår men nu har vi breddat den så att det finns fyra spår att köra i.

Hur lyder din träningsfilosofi?

– Jag har samma träningsfilosofi som vi hade i Norrland. Att ­inte köra så fort men att hästarna ­ändå får jobba hårt. Rent generellt kan man säga att de som inte tål att träna de tål heller inte att tävla. Sedan finns det alltid undantag och ibland är det lite individuellt hur hästarna tränas. Men 90 procent av våra hästar tränar i sandbanan.

Vad är det som är så speciellt med sandträningen?

– Den är skonsam för ben och leder vilket gör att hästarna blir fräschare. De får ett annorlunda och bättre steg. De utvecklar ­travet och sin teknik och blir starkare. Hästar som är rulliga i ­travet blir inte det efter en tid med sandträningen.

– De utvecklar sin muskulatur så att de kan springa barfota. När vi tränade i backe så gick nästan alla mina hästar med skor. Det var knappt någon som kunde tävla barfota i loppen. Jag minns till ­exempel att Zoogin bara gick barfota en gång i sin karriär. Hästarna var mer rulliga och krävde mer vikt av backträningen. Däremot blev de ju starka och resultaten var ju bra.

– Vi har fått in många hästar som aldrig har kunnat tävla barfota tidigare. Men efter en tid

i sandträningen så kan de göra det. Man strävar alltid efter att ha så lite så möjligt på benen, varken skor eller skydd.

Åke Svanstedt återkommer ­ofta till att hans träningsupplägg är enkelt. Varje häst tränas två gånger i veckan. De hästar som går fort på måndagar ­tränar också på torsdagar. De som går på tisdagar tränar även på fredagar. I varje stall är det uppskrivet på skötarnas tavlor vilka dagar som hästarna ska tränas. Tillsammans med förstemannen Glenn H Persson lägger han varje morgon upp riktlinjerna för dagens arbete.

– Varje morgon klockan sju går jag och Glenn igenom stallarna och pratar med hästskötarna om det är något speciellt. Sedan åker vi ut den första turen kvart i åtta. Då värmer vi på slingan i skogen först i en halvtimme och sedan blir det intervaller på rakbanan

i sanden.

– Sedan har vi fikapaus mellan nio och halv tio. Därefter kör vi två turer till innan lunch och när klockan är halv ett så är det ­färdigkört.

”Bra för lata och hetsiga”

Efter att ha värmt upp en halvtimme på slingan kommer hästarna sakta skrittandes på en lång rad ut ur skogsbrynet. En maffig syn, speciellt som det denna dag är 27 hästar som tränas samtidigt i den här turen.

De tränar sedan sex intervaller á 700 meter i sandbanan. Efter varje intervall skrittar hästarna runt en, till två minuter, och ­sedan bär det iväg igen.

Vad är fördelen med att träna så många hästar samtidigt?

– Det är flera stora fördelar, framförallt för lata och hetsiga hästar. De lata hästarna springer med mitt i klungan när de har hästar runtomkring sig. Och hetsiga hästar kör vi i ryggar hela tiden och då lugnar de ner sig efter ett tag. Vi har fått in många hästar i träning som har varit väldigt hetsiga men efter ett halvår är de helt normala.

– Sedan blir de vana för olika störningsmoment när man kör så många tillsammans.

För tungt att galoppera

Svanstedt har väldigt lite galopper på sina hästar i tävlingssammanhang.

– Det känns som att de blir mer travsäkra i loppen. Det beror ­både på att vi tränar många samtidigt och att de blir starkare i benen av sandträningen.

– Nu körde jag precis en ny häst som inte har tränat så mycket

i sandbanan ännu. Hon reagerade för vattenpölar och galopperade när jag flyttade henne i sidled. Men det kommer hon inte att ­göra om några veckor. Då har hon vant sig vid det där och dessutom är det så tungt för hästarna när de galopperar i sanden att de slutar med det.

Hästarna tränas i 1.30 till 1.35-tempo i intervallerna. Hur mycket ska hästarna orka i träningen för att du anser att de är startklara?

– När de orkar springa sex ­intervaller utan att bli trötta då är de redo att vinna lopp. Då har de fått bra styrka i kroppen. Men man måste ha tålamod också och inte ha för bråttom. Det går inte att öka för mycket på en gång på de som är under uppträning. Det gäller att ta det successivt för annars får hästarna träningsvärk och då blir det bakslag.

– Det bästa är om man får in en ny häst i träning som bara orkar två intervaller. Då vet man att det finns mycket att göra på den rent konditionsmässigt. Och det händer faktiskt med jämna mellanrum att vi får in sådana hästar.

– I USA tränar man bara speed med hästarna. Här tränar vi styrka. Mina hästar blir hårda och tål tuffa upplägg i loppen. Ta Youpie till exempel. Han tålde ett tufft lopp på Axevalla och gick sedan ut och vann V75 från tolftespår

i starten efter.

– Det är sällan jag kör fort med hästarna på rundbanan. De brukar i så fall bara vara om de har ­varit borta länge som jag kör ett rundbanejobb innan start.

Nämn ett klockrent exempel på en häst som har blivit förvandlad genom att träna i sandbanan?

– Den största förvandlingen är nog Tag The Devil. Han var en vanlig häst när han kom som var rullig och gick med mycket vikt, tunga skor och boots på sig. Men han utvecklades otroligt mycket genom sandträningen. Det slutade med att vi kunde köra honom barfota runt om och utan ett enda skydd på benen.

”Fungerar perfekt”

Hästen som sedermera vann Sweden Cup, även kallat ”Lilla Elitloppet” och sprang in flera miljoner kronor.

Till sist, hur kan du hålla koll på 230 hästar?

– Jag har bra koll. Varje gång när vi värmer upp hästarna så åker jag ut sist på slingan. Sedan passerar jag alla under uppvärmningen och tittar på hur de rör sig. När vi sedan kör intervallerna på rakbanan så är jag ju med och kör och ser de flesta av dem eftersom vi byter ­positioner i de olika intervallerna.

– Så på det viset ser jag alla hästarna minst två gånger i veckan. Vi har ett enkelt träningsupplägg, med en bra organisation och en mycket bra personal. Det fungerar perfekt.