Nybrink: Goop kostade mig 4 miljoner kronor
Publicerad 2011-08-09
Tre veckor ledigt, tre potatisar att ta upp:
Därför kostade Björn Goop mig fyra miljoner.
Så dödar vi travet som sport.
Han är Sveriges snällaste travtränare.
Semester och tillbaka i stan – men den här gången har jag följt travet, i alla fall i smyg när sambon inte sett och ruskat på huvudet åt travpajasen som aldrig kan koppla av. Varför? har jag tänkt, det regnar ju bara en massa vinnare över mig. Om Björn Goop hade gett fasen i att köra bort (så heter det alltid när man spricker) Go on Pale i guld på Axevalla hade jag badat i miljoner.
Spiken på Alandias Charisma (13,43 – söp alla på Axevalla?) satt fint sedan Svanstedt och Kihlström ”kört lite för fort” i täten. Ni minns säkert loppet. Det blev en massa snack efteråt. Alla skällde och tyckte till, visste vems fucking fel det var. ”De båda toppkuskarna skämde ut travsporten”, skrev Frank Andersson i den här tidningen. Han raljerade lite skämtsamt att Örjan måste ha varit på fyllan.
Sluta gnäll när det smäller
Av det förstår jag ingenting. Vad gjorde Kihlström för fel? Han vann spetsstriden och valde att förvara den positionen. Han visade det med omsorg; det fanns inget halvhjärtat med svaret som Svanstedt fick: Piss off din wanker, jag kör i ledningen. Ändå fortsatte Åke att pressa. Satan vad korkat av Örjan. Eller hur? För man ska ju alltid släppa till favoriten. Gör man inte det svartnar det för favoritens kusk.
Nej, sluta gnäll när det smäller. Stå upp och jubla. Eller hur Frank? Tänk om du inte fått försvara dig på brottningsmattan utan varit tvungen att lägga dig platt på rygg bara för att alla andra trodde att den andra killen var starkare. Kul sport – dog samma minut.
Fick ett mejl som värmde. Det här måste ni få läsa:
”Hej! Lelle i Eskilstuna här. Jag var på Sprintermästaren i Halmstad. Är handikappad och får inte gå långa sträckor. Vi hade därför min rullstol med oss och när vi skulle lämna travet måste vi gå brant uppför i trappor, vilket jag har svårt för. Hustrun rullade upp stolen i gräset och jag kämpade mig uppför trapporna. Rätt vad det var hördes en röst: “Ska jag hjälpa dig?” och någon la sin arm under min och stöttade och hjälpte mig upp och det gick kanonbra. Jag vände mig om för att se vem det var och kände genast igen honom, vilket jag också sa åt honom och fick ett leende tillbaka. Denne någon var Kalmar-tränaren Dan-Åke Olsson. Han är alltså inte bara en duktig travtränare, han är också en jättefin medmänniska. Micke: Om du får tillfälle så framför ett stort TACK till Dan-Åke, så folk får veta vilken fin kille han är. Om jag hade haft häst vet jag vart jag skulle ha den.”
Till sist: Nästa vecka ska jag förklara varför Stig H och de flesta andra travtränare har fel i dopningsdebatten. De svävar i okunskap, yrar om saker de inte förstår. De borde verkligen inte skälla på ST och analysmetoderna. Allt är i sin ordning – möjligen är vi för frikostiga.