”När Kolgjinis hästar är i form är det bäst att ducka”
Uppdaterad 2015-04-13 | Publicerad 2015-04-12
Gammalt V75-ordspråk: När Kolgjinis hästar är i form är det bäst att ducka.
Annars åker man hem raklång, knockad och märkt med albanska örnen på hakspetsen.
Noras Bean eller Maven? Det var frågan i det fjärde kvalet till Olympiatravet på Jägersro sedan fjolårets finalvinnare Solvato strukits för en muskelinflammation.
När tioårige Noras Bean tog ledningen och Maven hamnade i fjärde ytter var det fördel Noras när vi frös bilden och analyserade läget med varvet kvar, detta trots att det gått 1.11,5 första 1 000.
För banan var alldeles tydligt två sekunder snabb, minst. Maven gick en rasande sista långsida men efter tredjespår utan rygg ända hem var hon ursäktad som inte kunde utmana Noras Bean.
Eller fel – hon var grym igen. Maven är ingen skithäst, såna finns inte, inte i min vokabulär i alla fall, bara skitgubbar.
Noras Bean älskar väl alla vid det här laget? Vi fick därför hjärtsnörp när han visade hälta efter loppet och nu håller vi andan och hoppas att det bara är en bagatell.
Han får inte vara skadad igen. Får inte, jag blir så ledsen då. Han är så jäkla cool och en sån profil.
Vinner Derbyt i stället
Lutfi Kolgjini vann tre V75-lopp som tränare. Ni vet hur det är. När han kommer in i ett stim är det bara han och hans hästar, de andra märks inte. Buzz Mearas ledde runt om för Thomas Uhrberg och samma sak gällde för Quick Fix. Den pållen var makalöst bra.
Han blixtrade till front (Sveriges startsnabbaste?) och drog sen undan med 1.09,5 sista 1 000 efter ett ryck 500 kvar. Segertiden 1.11,5/2 140 auto är... nej, jag vet inte vad jag ska skriva.
Conlight Ås, min spik i V75-1, åkte ner till Skåne för att träna på att resa och tävla över lång distans.
Derbyt går om fem månader och tränare Svante Båth har en plan, han gillar inte fusk, det ska vara förberett. Och jag ska lira som fan om jag inte är black just då. Vår ”Derbyvinnare” mäktade inte ta ledningen utan hamnade i rygg på ledande Onceforall Face, Lutfi Kolgjinis tvåårsstjärna som fick förra året spolierat av en lös benbit.
I går satt inget löst, glöm det. Onceforall Face drog hela vägen och Erik Adielsson gjorde ett begåvat val när han satt kvar i rygg på ledaren 1 000 kvar. Många var vi som muttrade då, ”men nu blir han ju fast och han som är jättefavorit och allting ...”, men Conlight Ås hade fullt sjå att haka på runt sista kurvan. En attack vore patetisk.
Onceforall gled undan och visade med eftertryck att han är en kanon, det är ingen skithäst (ojsan) han lekte med och bjöd på allt.
Tyvärr har Conlight numera en dubbelhövdad albansk örn på hakspetsen och den går inte bort i första taget. Äsch.
Ordnar kanonhästar
Veijo Heiskanen körde till ledningen med sin Lover Face. Jag sa ju det. Veijo i spets är ganska nära schackmatt. Lover Face brakade runt på 1.12,2/2 140 och var grym.
Få tränare har den kunskapen och känslan som Veijo. Han kan göra en bra häst av det mesta. Ge honom fina hästar så blir de kanoner.
Jag blir alltid glad när han vinner. Jag vet inte varför, det bara är så.