Hästarna börjar få klaustrofobi
Publicerad 2011-11-29
Micke Nybrinks krönika och tips
Det börjar bli tydligt.
Travsporten har vuxit ur sin kostym.
Hästarna får knappt plats på banan.
Det finns bara en väg att gå.
Jag har tidigare varit inne på att travet inte hängt med i utvecklingen. Hästarna som tävlar i dag är nämligen snabbare och bättre på alla sätt än de julgranslika selkammarexperiment som skuttade runt i orytmisk stil för 30 år sedan.
2011 års travare är en löpare som klarar sig helt utan tillbehör. En sulky, en sele och en kusk räcker långt. Det ska vi vara jäkligt glada för. Målet är förstås att komma så nära vildhästen som möjligt, helt utan tvång och hjälpmedel.
Den här snabba utvecklingen (med Åke Svanstedt först i spåret) har också inneburit att travet som arenasport inte riktigt hängt med. Ett sprinterlopp körs över 1 640 meter men eftersom hästarna är bättre tränade nu och kan springa fort längre borde distansen vara 2 140 på sprint. Långlopp borde vara minst tre varv; 2 640 meter är som jag ser det medeldistans. En häst
behöver inte vara särskilt stark för att palla två och ett halvt varv runt banan.
Som Federer på badmintonplan
Men förutom att justera upp distanserna (piece of cake) så att de harmonierar med den moderna travarens fysik finns det en annan sak som börjar bli akut:
Våra travbanor är åt helvete för små.
1 000 meter i omkrets är för lite. Det är ungefär lika illa som om det skulle spelas Champions League-final i en gymnastiksal. Det är som att tvinga ut Roger Federer på en badmintonplan eller att köra 1 500 meter frisim i en 10-metersbassäng. Ni fattar vad jag menar.
Travet behöver större banor och det är lika bra att rulla in med grävskoporna i morgon. Jägersro har ett guldläge när de sparkat ut galoppen. Då får vi en 1 400- metersbana som en skänk från ovan.
Hagmyren är också på gång med en större bana (var det 1 200 meter?) och man kan ju tycka att Åby också borde ha gjort något när de ändå la om banan och byggde sin
ultramoderna, fräcka stallbacke.
Solvalla får kanske problem att göra något på befintlig plats? Den förra styrelsen/ledningen hade vilda (luftslotts-?)planer på att sälja och flytta till ett större fält någon kilometer bort. Där hade man säkert kunnat justera upp omkretsen. Kanske läge att gräva i papperskorgen hos den sparkade (?) vd:n.
Vad jag vill ha sagt är att vi inte ska sitta med armarna i kors och i stort sett bara uppfinna nya spel. Vi måste se till att sporten hänger med också. Tror ni att Maharajah hade körts på samma sätt i lördags om banan hade mätt 1 400 meter? Nu kändes det mest som om guldloppet avgjordes på innerplan. Ge hästarna lite utrymme att tävla på.