”Fattar inte hur Takter tänkte”

Micke Nybrink

Det är ett litet helvete att vara spelare.

Ibland är det omöjligt att förstå hur kuskarna tänker.

Eller med vilken kroppsdel.

Nej, den var låg, förlåt Johnny.

Jag fattar i alla fall inte hur Johnny Takter resonerade bakom favoriten i V75-1, Online d’Amour. Han hade bästa hästen i ett dåligt V75-lopp, hamnade utanpå ledaren och i det läget var jag ganska säker på att segern var hemma. Ramla inte ur nu bara, tänkte jag. Endast en olycka skulle kunna stoppa honom.

Men sen började det barka åt skogen. Big time. Varvet kvar släppte Takter lite ­onödigt ner en häst framför sig, Little Face körd av Lutfi Kolgjini. Det kanske inte var en tavla men heller inte supertaktiskt tänkt. Nej, den riktiga blundern, Picasson, kom 300 meter senare, mitt på den sista långsidan, när spurten drogs upp i tredjespår. Då blev Takter kvar i andraspår, inlåst, utan chans att anfalla.

Sen satt han där och letade efter lucka ­hela vägen in i mål. Bortkörningen var ­total, i alla fall sett från sidan. Visst, Takter ­visste exakt vad han gjorde, han satt inte och sov men den här gången krånglade han till det i onödan, överkursen blev hans fall. ­Känslan var att han inte läst på ordentligt, att han överskattade motståndet.

Nej, jag är inte förbannad. Det måste få skita sig ibland, det får man vara beredd på. Men jag håller Takter som en ­lysande kusk och det är nog därför jag är så förvånad. Jag förlåter honom, har redan gjort det, men fattar fortfarande inget.

100 meter sämre

Omgångens största favorit, Hurricane Blue, vann V75-2 trots att han säkert var 100 meter sämre än i starten innan. Hästen sprang och hängde på en töm och vann enbart på att de andra var så jäkla dåliga. Gissningen att den senaste tömningen, då Hurricane Blue travade 1.14,4/2140 volt och vann med 80 meter, satt i benen är inte vågad. Han fick betala för den urblåsningen nu. Men att det här är en stor talang fattar vi. Kolgjini får ge honom mycket mat och tid för återhämtning nu.

Då fick spelarna valuta

Hård (rolig) körning mellan Persos Seaman (Adielsson) och Timetosaygoodbye (Takter) i guldloppet, V75-3, bäddade för mitt drag Fabrice Axe och Örjan Kihlström som speedade förbi ett mosigt gäng över upploppet.

Dåligt kört av Takter, sa kanske någon. Inte alls, säger jag. Vad ska han göra? Det finns liksom ingen plan B efter 400 meter. Ta upp, parkera i dödens och få en iskall häst är ju inget vettigt alternativ. Lika bra att köra insåg Johnny och ge spelarna valuta för pengarna – precis som han borde ha tänkt med Online d’Amour i V75-1.

Nej, nu får jag sluta tjata om det loppet. Det var ju glömt och vi skulle gå vidare.