Nybrink: Maharajah var dålig

Micke Nybrink

Han föll pladask i leran.

Maharajah var dålig och långt från Paris-formen.

Visst, hästar är levande djur.

Suck, jag som trodde han var Stålmannen.

Guldfinalen i Gävle avgjordes i en lera som gav äkta novemberkänsla. Maharajah var min stenklara vinnare. Han skulle vinna oavsett position, skrev jag kaxigt i fredagens spalt. Local Conch fick stryk på Jägersro och skulle få smaka det hultmanska stålet igen. Trodde jag. Lovade jag.

Local Conch, Flemming Jensens tanks, styrdes till ledningen samtidigt som Örjan Kihlström bakom Maharjah inte riktigt ­visste vad han skulle göra. Till slut, när han velat klart, valde han att defensivt backa ner som sista häst, bakom Iceland. I det läget kändes loppet tämligen kört.

Sulkyn planade

800 kvar vred ändå Kihlström ut till anfall i tredjespår. Maharajah hade i det läget 50-60 meter fram till Local Conch och långsidan avverkades i ett hiskeligt tempo. Leran sprutade. Sulkyn planade. Men 300 meter från mål hände något vi aldrig sett, Maharajah stumnade, stannade och såg trött ut över upploppet. Trött? What a fuck!?

Hur ska vi då summera loppet? Local Conch vann lätt och var mycket bra. Örjan Kihlström körde måhända bort Maharajah men det spelade liksom ingen roll. Det var inte alls samma häst som vann loppet på Jägersro i starten innan. Även om Kihlström gjort alla rätt hade inte Hultmans stjärna vunnit.

– Örjan har förmågan att känna när hästarna inte är på topp och det var nog därför han körde som han körde, sa en inte alltför bedrövad Stefan Hultman efter loppet.

Själv skulle jag vara i alla fall lite orolig om jag vore Hultman. Nu ska prover tas på Maharajah och jag spelar en slant på att de visar på en sjuk/nedsatt häst.

Nahar var bara bäst

Omgången i övrigt, här är vad jag minns:

Nahar (V75-1) kunde kanske få problem med underlaget? Och så är det ju 500 meter för kort distans, helst ska det vara 2?640 meter för Per Lennartssons tuffing. Vi spekulerade i en massa saker på förhand men när väl loppet kördes fanns det bara en häst på banan. Lugn start, tredjespår fram till dödens efter 550 meter, full press på sista långsidan, mosade ledaren, tog över och vann utan att dra en suck på 1.14,0/2140 ­auto.

– Nu ställer vi in honom och laddar för nästa år och de stora långa loppen. Harper Hanovers känns intressant, sa Per Lennartsson efter utklassningssegern.

Fyraåriga Bella Hammering är underbar att se, hon förlorar nämligen aldrig en slutstrid. No way. Har hon väl satt klorna i motståndet är det god natt. I V75-2 styrdes hon fram utvändigt ledande storfavoriten Carmen Tooma efter ett varv och sen var det klart.

Lars-Göran Söderbergs tigrinna vinner många lopp de närmaste åren.