Nybrink: Går inte att blunda längre

Micke Nybrink

Hur loppen blir körda är grejen.

Allt handlar om det.

Men när de är fyra från samma stall...

Ursäkta språket – men då kukar det ur.

Vi kan inte blunda längre. Jag brukar titta åt ett annat håll och säga lite hurtigt att ”det här får man ju räkna med.” Men nu får det vara nog. Basta. Maktkoncentrationen inom svensk travsport, saknaden av mångfald, är det största och allvarligaste problemet vi har, i alla fall på sikt. Fortsätter utvecklingen åt det här hållet är jag rädd för att det går helt åt...

Även om vi spelare är ett tåligt och lättmjölkat släkte, vi är som rökare och bilister, kan det bli för mycket ibland.

Som i V75-4 i lördags där Stamping var storfavorit och nu slapp möta omöjliga Hallsta Lotus. Problemet var att Jan-Olov Persson hade fyra andra hästar med i loppet. Vad det skulle innebära hade vi ingen aning om på förhand. Jo, vi visste att hans Bongsbofax skulle ta spets och ”leda länge” men vad resten av team Persson kunde tänkas hitta på var inte lika enkelt att räkna på.

Snart framme vid ett vägskäl

I första sväng, redan efter 250 meter, gick det upp ett ljus för mig. Jaha, Persson kör direkt med Fakse och får ta över av Ulf Ohlsson bakom Bongsbofax. Aj fan. Det tänkte jag inte på. Att sedan Ohlsson säkert hade föredragit att köra i ledningen med sin frontrunner var akademiskt – kommer stallkompisen med chefen bakom finns det inget val, man släpper eller kör åt den uppdragsgivaren för sista gången.

Jag skyller inte på någon. Ohlsson har ingen handlingsfrihet och Persson kan ju inte rå för att han dominerar kallblodssporten. Det var ungefär samma sak i derbyt när Ohlsson (Amaru Boko) fick en fråga av Aga Khan Boko (Adielsson) efter 500 meter. Man ska ha balls utöver det vanliga för att svara då.

Tyvärr är vi snart där. Vi är snart framme vid ett vägskäl. Antingen sätter vi stopp för storstallens dominans (sorry Kari, max en häst per lopp) eller så inför vi stallspel.

Och stallspel känns som ett trist alternativ som kommer att förstöra flera spelformer. Loppen blir jättekonstiga när man inte spelar på ett ekipage utan kanske tre, fyra stycken. Det är osexigt. Det är inte vad vårt bästa spel V75 handlar om.

Till sist: Har ni också funderat över hur kuskar är som schackspelare? Inte Kasparovs kanske? Hur många drag framåt tänker till exempel Per Lennartsson bakom Monster Drive när han svarar ut Yellow Eden för att några sekunder senare släppa till Beanie M.M.? Vore inte det bästa att släppa till Yellow Eden som man vet körs i spets och därmed ge värsta konkurrenten Beanie M.M. dödens? Och jag som håller Per Lennartsson för en av de mest begåvade och tänkande kuskar vi har. Fanns det några osynliga band jag inte såg?