Micke Nybrink: Ska någon behöva dö?
Publicerad 2013-11-12
Travsport – det är totalt livsfarligt. Kör hellre formel 1, det är säkrare.
Jag kan inte sudda ut bilderna från Romme i fredags.
Gör något, innan någon dör.
Jag överdriver inte. De här är inget sånt tillfälle när jag ironiserar, raljerar, överdriver och driver med ett fenomen. Den här gången kommer vargen på riktigt.
Ni såg det säkert själva. Romme i fredags, 21-årige Marcus Schön och Lome Li vinner kvällens andra lopp och en glad kusk hämtar tränare Kjell O Jonsson på stallbacken för att segerdefilera. Då smäller det. Hästen sparkar bakut och Marcus träffas i ansiktet.
Ruskiga bilder.
Man blir alldeles kall inombords.
Nu dog inte Marcus Schön. Jag vet inte exakt hur det slutar, om han blir av med synen på ena ögat, men på något sätt känns det som han mitt i allt det hemska hade tur.
Går inte att föreställa sig kraften
Tänker ni som jag? Ska någon behöva dö innan travet gör något för att öka säkerheten? Är vi så infantilt naiva? Det kommer nämligen hända igen, igen och igen. Hästar skräms och då reagerar de med att, som det heter, ”slå”. När en häst slår är det med krafter som man inte kan föreställa sig. Den gör det med en järn- eller aluminiumsko som tillhygge, ibland försedd med broddar.
Vi pratar om ett vapen som borde omgärdas med gulsvart tejp, skyddsbarriär och ”Livsfara, gå inte närmare än tio meter.”
Kuskarna sitter direkt bakom. Okej, med hjälm och skyddsväst, men det är ändå ett skämt när det träffar i ansiktet, fjantiga accessoarer.
Jag kan inte för mitt liv förstå att det inte införs idiotsäkra vagnar där kuskarna sitter skyddade, där alla risker är minimerade/tagna ur spel.
Vem är vinnaren?
Formel 1 var en dödlig sport för 20–30 år sedan. Bara galningar höll på. Bilarna gick allt fortare och förare strök med på löpande band. Ronnie Petterson var ”vårt bidrag” på Monza 1978. Men inom F1 insåg man till slut att det inte höll längre, att det var vansinne. Man kapslade in förarna så att de kunde gasa rakt in i bergvägg i 300 km/h och ändå överleva, lätt överdrivet.
Ingen har dött i formel 1 sedan Ayrton Senna kraschade på Imola i Italien 1994. Han fick en del av hjulupphängningen i huvudet. Han hade kunnat klara sig.
Det går att förändra en sport till det bättre, även om tempot kanske sjunker. Travet är på väg åt andra hållet, det slimmas och trimmas, hetsas.
Vem är vinnaren där? Inte hästarna som hetsas att överprestera som bäbisar, inte kuskarna som kör med livet som insats. Torsk/torsk. Och vi som spelar skiter fullständigt i hur fort det går; vi ser inte skillnaden mellan 1.10 och 1.13.