Gunde Svan-klass på vinnarskallen
Publicerad 2012-11-20
Micke Nybrinks krönika med tips
Victory Tilly, Torvald Palema och Järvsöfaks.
Underbara travare som lekte sig till miljonerna.
Men jag beundrar de talanglösa kämparna mer.
Måste få stanna lite vid Friction och hans seger på Solvalla i lördags. Kan man verkligen vinna ett travlopp på det sättet? Vad är snubben gjord av? Han rusade i 1.10-tempo första rundan i sin säregna prästens lilla kråka-stil. Sista 200 meterna vet jag inte vad han sysslade med, vad gångarten kallas, men han liksom gnu-travade hela vägen in.
Jag påmindes om den där gången när Gunde Svan hade ramlat och slagit i huvudet men fullföljde loppet ändå, eftersom han aldrig hade brutit tidigare.
Friction har ungefär samma vinnarskalle som Gunde eller varför inte Björn Borg.
Friction var nere på knä in på upploppet men på något märkligt sätt skakade han av sig mjölksyran och stånkade, frustade och vevade tills han var i mål.
För egen del har jag alltid charmats av dem som inte har det så lätt men ändå är bäst, hästarna eller idrottsmännen som egentligen inte kan men ändå vinner. Golfaren Darren Clarke sägs kunna gå runt på 65 slag utan att träffa bollen bra en enda gång. Men han är en jäkel på att få den i hål.
Mina fem favoriter
När jag ändå är i gång och minns gamla kämpar kan vi väl damma av några favoriter. Här är mina topp fem, om vi bortser från Friction alltså.
5. Activity började sin karriär med att aldrig vinna. Anders Lindqvist hade som mål att köra in en miljon med honom innan han vann sitt första lopp. Nu har jag för mig att det sket sig men särskilt långt borta var det inte. Activity var, konstigt nog, en ruskig fajter som travade in 10,9 miljoner under 1990-talet.
4. Super Light såg mest ut som en liten hopplös korv och talangen var ungefär noll. Ändå var han en världsstjärna som kutade in 11,5 miljoner på ren vilja.
3. Triton Sund var lika mycket racer som en folkabuss men när han väl fick tag i en ledare in på upploppet var det god natt. Han var som en sån där kamphund som aldrig släpper taget när den väl satt tänderna i en motståndare.
2. Zoogin var kanske inte helt utan talang men det som gjorde honom till vinnare av 25,3 miljoner kronor under 1990-talet hade mest att göra med hans förmåga att utstå smärta (mjölksyra) och klara av att göra allt själv i loppen. Moral och mod var hans signum. Bästa taktiken var att undvika honom.
1. Copiad var ett fysiskt praktexemplar med tanke på hans förmåga att springa fort länge men han var ingen Victory Tilly, Sebastian K. eller Torvald Palema – så mycket talang hade han inte. Däremot var hans skalle starkare än alla de tre kunde skramla ihop tillsammans. Erik Berglöf kunde busköra med honom i varje lopp, de verkade som om hästen älskade det.