TV4-profilen: Lever på det bästa jag vet

Michael Carlsson

Han är ett lika bekant ansikte som Björn Goop och Erik Adielsson.

Per Skoglund har slagit igenom ­ordentligt och dominerar i trav-tv.

Han syns dagligen i olika medier som programledare, tipsexpert, stallbacksreporter eller intervjuare i Solvallas vinnarcirkel.

– Jag lever på att göra det bästa jag vet. Tänk att få betalt för att hålla på med trav, säger Per Skoglund som själv drömmer om att vinna sitt första travlopp som kusk.

Hos Per Skoglund vilar inga ledsamheter. Han är ständigt i farten, jobbar hårdare än de flesta, är väl påläst och tycks alltid vara på ett toppenhumör.

Här får ni möta killen som alla trav­entusiaster på något vis träffar dagligen. ­Antingen i tv-rutan, på travbanan eller via ATG ­Live.

Du framstår alltid som väldigt trevlig och positiv. Blir du aldrig förbannad?

– Jo, när man blir orättvist behandlad då blir jag det. Det sker två, tre gånger per år. ­Annars tycker jag att leva är ganska jobbigt som det är, med kärlek, ekonomi och samvaro. Om man dessutom ska lägga energi på att vara sur och vresig då blir allt det andra jobbigt.

– Jag är så här som person och många brukar säga att ”hur fan kan du va så jävla trevlig hela tiden”. Men jag tycker att det skulle vara ännu jobbigare att vara på det andra ­viset. Så sluta klaga på de som är positiva. Mina föräldrar har för övrigt haft en stor inverkan på mig när det gäller den här biten.

Du tycks älska ditt jobb väldigt mycket. Vad är det roligaste med det här?

– Det roligaste är kombinationen av allting. Jag tycker om hästar, gillar trav och att få träffa människor. Jag gillar den sociala samvaron och tycker om att umgås med folk. Tänk dig själv att få betalt för att göra det bästa du vet.

Hur ser en ”normal” arbetsvecka ut för dig?

– Den existerar inte för mig. Mina ­veckor varierar mycket från måndag till söndag.

– Ibland är det väldigt intensivt och jag ­jobbar varje dag, och ibland kanske jag är ledig måndag och tisdag.

– Jag börjar ju sällan att jobba förrän ­klockan tre, fyra på eftermiddagarna. Att ­läsa på och förbereda sig innan är inte att jobba för mig. Jag tycker att det är så kul och man kan inte ­säga att det här är ett vanligt jobb.

Men de två senaste månaderna har det inte varit många lediga dagar?

– Jag har kanske varit ledig fyra eller fem dagar de senaste två månaderna. Sommarmånaderna är intensiva och då är det jättemycket trav och stora tävlingsdagar. Sedan är det många av mina kollegor som har ­familj och barn. Det är klart att de vill ha semester.

– Men att jag ska vara ledig när travet är som allra bästa känns inte aktuellt. Fast jag kommer att ha lite semester i september och oktober.

Du framstår alltid som väldigt påläst. Hur mycket tid lägger du ner för att förbereda dig och läsa på inför ett jobb?

– Det beror på vilken tävlingsdag det ­gäller. Är det en finalomgång på V75 så har jag ju sett alla hästar på slutet och vad de har gjort i sina senaste starter. Det jag brukar ­läsa på är om det är någon förändring, om de ska prova någon ny taktik eller balanskorrigering.

– Jag läser alltid på extra mycket till V75, det vill jag ha superkoll på. Ska jag åka till Boden för en vanlig V65-omgång måste jag läsa på ett par, tre timmar för de hästarna ­uppe i norr kan jag inte.

– Jag kan komma ihåg en häst som har gjort 60 starter hur den såg ut i första starten. Men däremot kommer jag inte ihåg en tandläkartid eller när jag ska besiktiga bilen. Jag kommer ihåg hästar och saker som har med mitt jobb att göra.

Vilket av jobben är roligast?

– Stallbacksreporter. Det är djävluskt roligt, att få en chans att träffa människor, att få ett oväntat svar kanske. Som program­ledare är det oftast ganska inrutat.

Har du någon förebild av det du håller på med?

– Fredrik Skavlan. Han kan ställa de mest intima och personliga frågorna, som ungefär vad du åt till frukost i morse. Han har ett sätt att ta människor som gör att de slappnar av direkt när de kommer in.

– I mångt och mycket är det just det som det handlar om, tonen i samtalsläget. Vändningen i samtalet, från gråt till skratt. Mycket beror på HUR man ställer frågan.

Hur tycker du att tränare och kuskar är i media rent generellt?

– De har blivit mycket bättre och det är en väsentlig skillnad mot när jag började jobba med det här. Många har insett värdet av ­media och tagit det till sig.

Berätta lite om din bakgrund. Hur och när kom du in i travet?

– Pappa är amatörtränare och har tränat kallblod sedan vi var små. Jag var på trav när jag låg i barnvagnen och det var oundvikligt att komma in på det här.

– Jag började köra häst med kallblod när jag var 13, 14 år. Sedan var vi iväg mycket på trav hela familjen. Vi hade alltid kul när vi åkte, oavsett om det blev startgalopp, seger eller en sjundeplats. Så redan där associerade jag med att oavsett hur det gick så var det en rolig grej att åka på trav. Det var aldrig några sura miner hos morsan eller farsan utan jäkligt positivt ­hela tiden.

När började du jobba med trav och syssla med det som du håller på med idag?

– Jag har hållit på med det här i sju, åtta år. Jag utbildade mig till elektronikingenjör men sedan tog travet över.

Du har även amatörlicens och har kört en del lopp. Beskriv känslan hur det är att köra ett lopp?

– Det går inte att beskriva. Det är inte ­bara själva loppet, utan allt runt omkring, från ­anmälan till man får ett startspår, surret ­under veckan, man kommer fram till banan, kollar på hästen att allt är bra, ut och värma, och sedan är det dags för race. För mig som kör så lite så är det en lång upplevelse där just själva loppet är crescendot.

– Hjärtat bultar och det är en jäkla kick och en härlig känsla när man sitter bakom en häst som väger 500 kilo och springer i 50 kilometer i timmen. Det blir en som en långverkande drog. Man får den redan vid anmälan och så får man gå och suga på den hela vägen fram till loppet.

Du har en andraplats som bäst hittills och väntar fortfarande på första segern. När kommer den tror du?

– Måste du ta upp det? Det är jobbigt att prata om, säger han och skrattar. Den där ­segern man vill ju så gärna ha. Man vill veta hur det är att skära mållinjen som etta.

Hur många hästar äger du?

– Jag äger sammanlagt två och en halv häst, men totalt är det fem hästar som jag har delar i. En är hos min pappa, Pols Pajas, och Alice Håleryd och Rally Åke är i träning hos Glen Norman. Sedan har jag precis köpt ett föl.

Spelar du mycket, och vad är det mesta du har vunnit på trav?

– Jag spelar V75 och V64. Sedan ibland när man tycker att man har någon riktigt bra idé så kan det hända att man lämnar in något ­annat spel också. Jag är nog bra på att hitta idéer men är sämre på att göra själva systemet. Det mesta jag har vunnit är 350 000 på V65 tillsammans med en kompis.

Hur ser travet ut i televisionen om tio år?

– Utvecklingen inom trav-tv har gått otroligt snabbt de senaste fem åren. Man kan nog inte ­föreställa sig hur det kommer att se ut om tio år. Många kommer att titta på trav i mobilen, utvecklingen går åt det hållet. Att ständigt ha travet med sig.

– Jag hoppas att travet blir så populärt ­både genom hästarna och de aktiva genom tv:n att folk vänder tillbaka till banorna. Det är inte min tro men min förhoppning, säger Per Skoglund.