Magi på travbanan – en gång om året
Uppdaterad 2015-07-30 | Publicerad 2015-07-28
Nybrink: Glöm Elitloppsfinalen – årets Hugo Åbergs kan bli rena vilda västern
Magi väntar, nu är det inte bara svammel.
Om loppet körs som jag tror, utan bromsar, utan eftertanke.
Om Tillman, Kolgjini, Takter och Untersteiner skjuter vilt.
Då är frågan om de kan värja sig när dansken drar upp spurten.
Hugo Åbergs-kvällen på Jägersro är nog den enda vi borde kalla magisk. Inom travsporten tjatar vi tyvärr sönder uttrycket, använder det slarvigt och vid fel tillfällen. Magiskt på travbanan är det bara en gång om året, inte i Elitloppsfinalen, glöm det, utan under de 15 minuter som innehåller provstarter, lopp och segerdefilering av Åbergs-vinnaren.
För er som inte vet, det här är ett lopp över 1 609 meter där den äldre världseliten gör upp. Ett lopp och det körs alltid i solnedgången, allt för att vinnaren ska få segerdefilera i ett magiskt ljus där sommaren drar sin sista suck eller som när Lucky Luke sjungande rider i väg efter att ha återställt ordningen.
Om det blir vilda västern i årets upplaga? Mycket talar för det. Vi har alla ingredienser på plats. Att inledningen blir lugn står i astronomiska odds. Om det går 1.10 eller långsammare första 1 000 blir jag uppriktigt förvånad.
Lika startsnabb som Ben Johnson
Jennifer Tillman och Royal Fighter drog innerspåret bakom bilen. Det är fantastiskt bra. När starten går vid 1 609 (i stället för normala 1 640) går det inte att missa ledningen med en startsnabb häst, kurvan kommer direkt. Och snabb är han, Royal Fighter. Han hoppar ur blocken lika fort som Ben Johnson gjorde i OS 1988.
Räkna också med att Tillman vill ha revansch för Elitloppsfinalen där de satt fast med alla krafter kvar i mål. Hästen såg bländande ut senast i ett rent preparélopp
i Årjäng där han joggade i ryggar hela vägen. Det är liksom bara att sätta på sig störtkrukan och gasa.
Tyvärr för Tillman är Lutfi Kolgjini med
i loppet. Hans Mosaique Face är den hårdaste häst jag någonsin sett. Och jag har sett några. Mosaique Face tar tre smällar för att ge en och det är något som Kolgjini använder sig av rent taktiskt.
Årets Elitloppstvåa höll strålande utanpå ledaren i Årjäng senast, var bara i 85-procentig form då enligt tränaren och kommer med nya knogjärn den här gången. Aj, jag vill inte möta honom. Vill inte ha honom på utsidan. Samtidigt är det inget alternativ för Tillman att släppa ledningen. Hon måste köra i spets nu.
Han är aldrig golvad
B.B.S.Sugarlight då? Vinner inte han? Är det inte ganska korkat att räkna bort vinnaren av Olympiatravet och Oslo Grand Prix? Klart det är, han är aldrig golvad och att han kan spurta har vi sett mer än en gång. Ledningen är inget måste. Spår två bakom bilen garanterar honom en fin tripp i draget: andra ytter och 1.08,5 första 1 000? Mums.
Senast var Creatine enormt bra. Han körs av Johnny Takter och det innebär att det (vid sidan av Kolgjini) finns mer än en skjutglad kusk i loppet. Takter är ofta inblandad i tuffa slagväxlingar och de går gärna överstyr eftersom han tänker på ett annat sätt än alla andra. Vi gillar att han är med. Han är en garant för action. Buss på dem på bara.
Med allt det här sagt spelar jag en slant på danske Repay Merci. Jag vet inte om ni tittat på Tour de France under de tre gångna veckorna men det har jag. Nästan varje etapp som avgjorts med en spurt har vunnits av André Greipel. Tysken har varit omöjlig att stoppa. Med sina grova ben och gorillaliknande stil har han brakat förbi.
Repay Merci är Greipel som häst. Han avslutar alltid i högsta fart och om dansken sitter i ryggar in på upploppet och det gått fort i täten kan de andra sluta trampa. Då vinner Danmark och Knud Mönster, lätt. Så är det bara.