Stjärntränaren: ”Jag sov mest hela hösten”
Robert Bergh i öppenhjärtig intervju om: • Succén 2017 • Rubrikerna • Tunga perioden: ”Jag lever annorlunda i dag”
Uppdaterad 2018-02-02 | Publicerad 2018-01-31
PARIS. Han slog Björn Goop och Daniel Redén som Sveriges vinstrikaste tränare med över 29 miljoner kronor inkört 2017.
I en öppenhjärtig intervju med Sportbladet berättar Robert Bergh, 49, om hemligheten bakom succén, rubrikerna och den tunga tiden utanför travbanan – som gjort honom starkare än någonsin.
– Jag sov mest hela den hösten, säger Robert Bergh om utmattningen 2016.
Det är lite rått och regnet hänger i luften när vi träffar Robert Bergh på Vincennes stallbacke i Paris.
Det här året har han ingen häst med i världens tuffaste travlopp Prix d’Amérique.
– Jag känner som en turist. Det är lite stimmigt och rörigt här, säger han.
Trots det gråa vädret så skiner den 49-årige travtränaren upp flera gånger under intervjun. Det märks på stjärntränaren att mycket stämmer för tillfället.
Vann före Goop
Under 2017 vann han tränarligan i Sverige och körde in 29 528 294 kronor före bland andra Björn Goop och Daniel Redén.
Trots succén så verkar det hela tiden som Robert Bergh hamnar i fokus och får rubriker, så fort det inte handlar om succén som tränare eller kusk på travbanan.
Är det inte en paus på grund av utmattning, så handlar det om en långdragen process om att få använda sina hagar på drömgården i Hajom, eller ett åtal för brott mot djurskyddslagen. Eller att han blir av med en stjärnhäst i stallet.
Sportbladet ville helt enkelt se hur allt runt omkring påverkar stjärntränaren.
Men vi tar det från början.
”Trodde det var något större fel”
Hösten 2016 aviserar Robert Bergh att han tar en paus som travkusk på grund av utmattning. Den långa processen kring bygglovet på gården i kombination med en närstående familjemedlems bortgång blev för mycket. Kroppen sa ifrån.
– Man fattar ju inte vad det var. Det var mycket hälsokoller och grejer, man trodde det var något större fel. Jag sov ju mest hela den hösten. Det var mycket med nya gården och flytten. Det krävdes enormt mycket av mig. Samtidigt var det lite tråkigheter i familjen. Det blev väldigt mycket där, säger Robert Bergh.
– När 2016 var klart kände jag att jag också var klar för att göra någonting bra. Visst, jag låg lite under radarn 2017 med, jag var inte med lika mycket på tävlingar, men jag ville se att det fungerade bra hemma. Jag prioriterade det mer än kuskandet.
”Gjordes på kryckor”
När 2017 inleddes var han i en helt annan position, både mentalt, privat och som travtränare och kusk.
– Jag körde in näst mest i landet 2016, jag var ju ruskigt nöjd med det året, eftersom jag visste att det mest gjorts på kryckor.
– 2017 kände jag mig väldigt redo. I år känner jag mig ännu mer komfortabel hur det lagt sig med gården och mina egna tankar med träning och upplägg. Det är många bitar som känns rätt.
När man får en sådan smäll som du fick under hösten 2016, hur tar man sig igenom det och hur lever du annorlunda i dag?
– Jag lever absolut annorlunda i dag. När man nästan beklagar sig att det är lite mycket publik som i dag exempelvis... Det är lite det draget man får. Du drar dig gärna till att vara där det är lugn och ro.
– Det är just den privata biten, man tar mer hand om sig själv, funderar mer på hur man lägger upp träningen för sig själv. Man får vara mycket noggrannare med sig själv efter en sån smäll. Samtidigt, jag mår bra nu.
Ja, du ser ut att må bra!
– Ja, man får nog gå tillbaka fem till åtta år i tiden när jag kände mig så här pigg och rapp. Så här skulle man nog gjort när man var på topp med för några år sedan, ha ha.
”Man måste förstå signalerna”
– Jag har jobbat mycket med fystränare och mental coachning. Jag hoppade även över åt yoga-hållet, med mycket harmoni. Man måste ge sig tid, och det är ju svårast. Det var inga problem i början, jag är ingen utnämnd expert eller speciellt bra på det, men jag har nått en nivå som är så bra som jag kan. Man måste ta sig en timme eller två för att bara ta hand om sig själv. Det kan vara ett tretimmarspass som kan inledas med att sova en timme för att sedan träna. Det är så man måste jobba. Man måste förstå signalerna och backa tillbaka.
– Hade man gjort det här när man var ung och rapp så hade det ju varit ett grymt resultat. Men nu är jag ju pigg och fortsätter man med sådant tror jag det blir jäkligt bra.
När det varit jobbigt, vem tar du hjälp av? Är det hästarna som ger dig kraft?
– Det är stallmiljön och hästarna. Det var ett och ett halvt år sedan det var som värst.
Bjöd alla på skidresa
Tillbaka till succén 2017. Robert Bergh tar hem tränarligan och vinner bland annat Sprintermästaren med Diamanten, tar en andraplats med Muscle Hustle och en fjärdeplats med Mindyourwalue W.F..
En förklaring till succén under fjolåret: lugn och ro.
– Jag har lugn och ro, jag överdramatiserar inte loppen, hästarna går med ganska reguljär utrustning och jag tränar ganska mycket mängd och lugnt och då håller formen länge och hästarna utvecklas med loppen. De startar mycket och jag vinner mycket lopp. Och det är väl den biten som är det bästa.
Robert Bergh valde även att fira hela framgången med sin personal, då han bjöd alla inbladade på en skidresa till Åre för några veckor sedan.
– Jag sa redan i fjol, för ett år sedan, jag vill lägga en procent på allt vi kör in i år på något riktigt, riktigt bra. Det blev ett kanonår och då kändes det ännu roligare. Jag gav det här förslaget eftersom jag varit i Åre mycket själv. Det är så roligt, vi har killar som kommer från Belgien och Holland och tjejer nere från Göteborg som inte åkt så mycket skidor.
– Det var en härlig blandning som skulle åka dit. Och det blev väldigt härligt och roligt. Allt från att lära sig att åka skidor, till oss som var uppe och tittade på de svåraste backarna. Det var en härlig mix, säger Bergh och skrattar.
”Inga spår att det skulle hända”
Trots succén så var 2017 inget undantag mot tidigare år. Robert Bergh möttes av rubriker om bygglovsproblematiken, åtal för brott mot djurskyddslagen. Dessutom så tappade Robert Bergh Peter ”Foppa” Forsbergs stjärnhäst Diamanten i mitten av november. Just förlusten av Diamanten tog hårt på Robert Bergh.
– Det är en tung fredag, sa han 17 november i fjol.
Robert Bergh utvecklar känslorna med några månaders distans till chockbeskedet som kom från en dag till en annan.
– Det fanns inga spår av att det skulle hända. Nu har jag släppt det, men det är klart, när man gick till boxen där han stod för att ta de två minuterna och gå fram och snacka med honom, och så var han inte där. Det blev lite konstigt i några dygn, det måste jag säga, men nu är det ju lugnt. Det ingår tråkigt nog att bli av med hästar. Jag var förbannad några dagar, sedan får man släppa det. Det är inget nyttigt att gå att vara förbannad på det längre.
När Robert Bergh väljer att sammanfatta året, så säger han så här.
– Jag hade en stor sak i fjol, jag blev ju av med Diamanten och jag fick en otrolig framgång med det här med hagarna på gården. Hade jag varit tvungen att välja på förhand, så hade jag hellre valt att tappa Diamanten för att vinna målet med hagarna. Då kan ni förstå hur skönt det var.
”Det har jag aldrig förstått”
Trots din succé så blir det negativa rubriker. Hur ledsen blir du över det?
– Jag har försökt att förstå varför jag är så populär på den sidan, det har jag aldrig förstått. Det har jag faktiskt bollat lite med journalister. Det jag gör på banan blir aldrig så förstorat. Jag har ju kört in en miljon euro tre år i rad i Frankrike till exempel, det har ju inte stått en rad om det. Jag vinner liksom 30 lopp i det här landet. Men om någon annan tränare kör in 500 000 eller en miljon euro, det finns ju inte nog med trycksvärta då. Men däremot, om det är strul med några hagar, då finns det tid. Men jag tycker inte senaste året varit speciellt jobbigt för egen del med rubriker, men jag kan tycka att stallet och personalen runt omkring kan uppmärksammas mer, vi vinner ju ändå en hel del.
Vad gör dig så intressant tror du?
– Jag vet inte, ha ha. Det sportsliga är inte lika viktigt på mig verkar det som. Jag blev ju inte ens nominerad till de fyra bästa tränarna i fjol trots att jag förlorade mest inkörda som tvåa med 300 000 kronor. Vissa saker kan man ju inte rå över. Jag är ju ingen som duckar från att svara på någonting, men ibland kan man ju känna att det inte är så mycket att säga för min del. Men jag tar det med ro.
Vad är den största sportsliga höjdpunkten för din del 2017?
– Jag måste nog säga Sprintermästaren när vi var etta, tvåa och fyra. De här hästarna var ju inte anmälda till några andra lopp.
Men då skrev vi positivt!
– Okej, jag läser inte så mycket. Jag söker mig inte självmant till sidor som exempelvis är negativa. Jag gör det enkelt för mig, ha ha.
– Men det var en stor sak, hästarna hade sin bästa dag i livet. De fick chansen att vinna loppet alla tre, det var en skön känsla som tränare.
”Mitt stall blir aldrig hett”
Om man tittar på 2018, om du nu skulle ändra dig och läsa vad som skrivs. Vilka rubriker vill du se om Robert Bergh?
– Jag är inte så bekymrad över det, ärligt talat så är jag inte det. Jag ligger lite utanför, alla stall blir heta, utom mitt. I januari pratas det om ett stall, i februari om ett annat och i april om ett tredje. Men mitt stall blir aldrig hett.
Du har kanske mognat helt enkelt?
– Ha ha, ja, det gör man ju hela tiden.
Till sist Robert, du ser inget slut på karriären nu va?
– Nej, fan heller. Det känns riktigt bra. Jag känner mig riktigt vass nu, avslutar han med ett skratt.
Robert Bergh tar en