Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ludvig, Love

”Vilken jäkla smäll - det ekar i huvudet än”

Travtränaren frontalkrockade på väg hem från travbanan - klarade sig mirakulöst utan skador: ”Inte ens ett hårstrå är krökt”

Uppdaterad 2018-08-28 | Publicerad 2018-08-27

Sofia Aronsson hemma igen efter den allvarliga bilolyckan i lördags: ”Lukten...”

Travtränaren och TV4-profilen Sofia Aronsson är hemma igen efter lördagens allvarliga bilolycka där hon frontalkrockade med en annan bil på väg hem från Bergsåkerstravet.

Efter koller på Gävle sjukhus fick hon lämna under söndagen.

– Fy fan vilken smäll, det bara ekar i huvudet än, säger hon.

Det var under eftermiddagen i lördags som olyckan inträffade i höjd med Gysinge, söder om Gävle. Sofia, som kom med hästbussen med två hästar från Bergsåkertravet i Sundsvall, fick helt plötsligt syn på en personbil som körde om en lastbil.

Den kom rakt emot henne - i full fart.

– Jag hann alltså se att jag skulle fronta med bilen. Fy fan, det var så oerhört obehagligt, jag blundade och satte händerna stenhårt på ratten precis före smällen, sa Sofia Aronsson till Travronden i lördags.

”Inget kvar av hans bil”

Hon fördes med ambulans till Gävle sjukhus och hästarna togs omhand av Sofias tränarkollega, Oskar Kylin Blom.

– De röntgade lungorna på mig, men det var inget. Inte ens ett hårstrå är krökt på mig. Det enda jag ådrog mig i smällen var ett blåmärke efter bältet.

Även hästarna ska ha klarat sig helt utan skador, mirakulöst nog.

– Fy fan, vilken smäll det var. Lukten… Det bara ekar i huvudet fortfarande. 

Hur gick det för den du krockade med?

– Det var en man. Det var inget kvar hans bil, men han klarade sig också. Han gick runt där efteråt.

”Det var en omöjlig uppgift”

Under söndagen fick Sofia lämna sjukhuset och åka hem till hemmet i Skara-trakten. Då passerade hon olycksplatsen.

– Det var skönt! Man ältar varenda grej när man ligger på sjukhuset. Varför såg jag inte bilen tidigare? Gjorde jag något fel? Det var jäkligt skönt att komma dit, det var en omöjlig uppgift för mig att komma undan. Jag pratade med Oskar Kylin Blom om det i lördags också. Han bor 1,5 mil därifrån ock kört den där vägen hela sitt liv, han sa att man kan inte köra om där, det är helt omöjligt. Det gick så jävla fort…

”Gråter så fort jag ser tjejerna”

På måndagsmorgongen har Sofia varit nere i stallet.

– Vi ska kolla igenom hästarna på kliniken i dag, för säkerhetsskull för försäkringar och så där. Det var tur att jag har en hästbuss av bra kvalitet, annars hade hästarna flugit in i hytten där jag satt, då hade jag inte varit här i dag.

Hur känns det att vara hemma?

– Det är jätteskönt. Det känns okej att jobba lite, men jag gråter så fort jag ser tjejerna som jobbar åt mig, det är så jäkla skönt att se dom.

Sofias hästbuss blev helt demolerad efter kraschen och vägen där olyckan fick stängas av i omgångar då grus och bildelar skulle tas bort från vägbanan.

– Jag kom med en lastbil som väger upp emot två ton med två hästar i, du kan ju tänka dig hur han som jag krockade med bil såg ut...

Följ ämnen i artikeln