”Stäng luckorna under två dagar”

Micke Nybrink

Micke Nybrinks krönika –

Utan att tänka efter.

Bara på ren känsla.

Vore det inte skönt att slippa trav ­ibland?

Vi kanske ska svänga av motorvägen?

Det är liksom inte bara att vända blad. För mig innebär Elitloppet ett avslut. För mig känns det som om jag förberett mig för Stockholm Maraton och precis tagit mig i mål på en tid på under fyra timmar. Nöjd som en tok men samtidigt ont överallt och i behov av vila, vätska, massage och plåster på konstiga ställen.

Elitloppet tar på krafterna. Spelarrangören kan inte ha några krav alls på mig under återhämtningsfasen. Analysdelen av hjärnan visar något slags flatline. ATG-kontot är i och för sig välmående (var det bara jag som såg Panne de Moteur på Åby?) men lusten att återinvestera har inte kommit tillbaka. Inte än.

Jag vet – det är otänkbart att bomma igen butiken ett par dagar. Det kostar för mycket pengar och det finns alltid folk som vill spela. Om ATG har stängt går de tvärsöver gatan till konkurrenten. Jag vet det, ni behöver inte förklara. Men jag är inne på att vi borde tänka lite längre än så. För en gångs skull. ”Elitloppet en gång om året”. Så ska man ju tjoa om man fattar grejen.

”Travfritt en gång om året.” Så borde man tänka om fattar hur det är att vara travspelare/huvudsponsor. Ge oss två dagar efter Elitloppet där luckorna är stängda.

Jag tror på det – långsiktigt är det rent av en de bästa sakerna jag hävt ur mig.

Snabbmat och transfetter

För vi är där nu. Vi är vid den punkten, vägskälet. Ska vi fortsätta rakt ut på motorvägen och gasa så länge det finns bensin? Vi bromsar aldrig, det funkar inte 2012. Det är snabbmat, transfetter, lite botox, spel via mobilen och färdiga tips rakt i örat. Vem har tid att tänka efter? Eller som Ricky Gervais, min favoritkomiker, sa i The Office ”­Live fast, die old”. 

Eller ska vi svänga av, ta landsvägen, sänka farten, finna harmonin? Fan, vi kanske rent av hör några fåglar kvittra. Vi kanske ser en söt ekorre sprätta upp i ett träd, i alla fall vi som inte ständigt går med blicken fastnaglad i en elektronisk fotboja, en så kallad smart(?)phone.

Snart kommer frukost-V43

Nu är det sagt, jag vill bara väcka tanken. Alla med smartphone tittar upp (max en sekund) och kommer säga att jag har fel. Alla chefer på ATG och alla ekonomiska genier kallar mig korkad romantiker och börjar planera frukost-V43.

Men varför måste allt öka? Varför måste vi alltid ha mer? Varför kan vi inte inse att vi blivit för stora, för tunga och att man inte kan äta hur mycket som helst? Det är inte nyttigt. Det är risk för travinfluensa. Tamiflu kanske inte väcker vår hunger igen?

Till sist: Eric Raffin är uppenbarligen en begränsad kusk. I försöket körde han som en tok med Rapide Lebel, i finalen körde han inte alls. Är inte kusk som att vara taxi­chaffis? Låt Ali Kenari köra nästa gång.