”Jag kunde inte ens gå på toaletten själv”

Travkusken blev svårt sjuk – fick vara på sjukhus i sex veckor

Martin Malmqvist, 36, blev svårt sjuk.

Travkusken blev inlagd på sjukhuset i sex veckor.

Det visade sig att han drabbats av den ovanliga sjukdomen Addisons.

– Jag var som en grönsak, berättar han.

Det var i mitten på december som Visbyamatören Martin Malmqvist, som i fjol vann 17 lopp och körde in drygt 700 000 kronor och bland annat vann V86-lopp på Solvalla med Ritz Guiness, blev magsjuk.

Det här var dock ingen magsjuka som kom och stannade några dagar, för att sedan gå över.

Magsjukan gjorde Martin Malmqvist allt svagare och efter en vecka var han så pass dålig att han kördes akut till sjukhus.

Där blev Martin Malmqvist kvar – i sex veckor.

Anledningen: han hade drabbats av den ovanliga sjukdomen Addisons.

”Kunde inte ens gå på toaletten”

Martin Malmqvist har efter den tuffa sjukdomsperioden hunnit med att köra fyra travlopp, och berättar nu om tiden före, under, och efter sjukhusvistelsen.

– Jag har fått en diagnos med Addison, och det är en sjukdom som är medfödd, men som påverkar dig som mest när man blir sjuk eller bryter något ben, då kroppen får svårt att ta hand om det. Jag blev magsjuk i en vecka i december och fick då en så kallad Addison-kris, och blev väldigt dålig, berättar Martin Malmqvist och fortsätter:
– Det började med att jag började tappa balansen och så, och när jag kom in till sjukhuset så var mina värden väldigt dåliga.

Visste du om att du hade Addison?

– Nej, det var nyheter för mig, jag visste inte om det innan.

Martin Malmqvist insjuknade i magsjuka den 7 december, åkte in till sjukhuset den 14 december, och blev sedan kvar på sjukhuset till den 25 januari. Tiden på sjukhuset var tuff för Gotlandskillen, mycket tuff.

– Under vissa perioder så var jag som en grönsak, jag kunde inte ens gå på toaletten själv. Min hjärna blev påverkad av allt det här. De misstänkte att jag hade Addison när jag kom in på intensiven, men de har lite riktvärden som de måste följa, riktvärden de också följde, men jag blev inte bättre. Jag var i väldigt dåligt skick, och läkarna har berättat att de aldrig uppmätt lägre saltvärde än vad jag hade när jag kom in.

”Jag hade mörka stunder”

Hur mådde du under den här tuffa perioden?

– Det var upp och ner, vissa dagar mådde jag bättre, även om jag inte mådde bra, så var vissa dagar bättre och då kunde jag vara uppe och gå lite. Vissa dagar var jag helt sängliggandes, vissa dagar kunde jag inte äta, och det var väldigt jobbigt. Men det var nog kanske jobbigast för mina nära och kära, det var jobbigt för dom att se mig ligga där, och de led nog mer än mig.

För en aktiv 36-åring som i fjol körde 144 travlopp, och som också jobbar på bion i Visby, blev det en annorlunda vardag. Från full fart, till sängliggandes.

– Jag hade mörka stunder under den här perioden, det hade jag. Jag tänkte att ska jag inte få köra häst mer och göra det som jag tycker om, då kunde det lika gärna vara. Men så här i efterhand så var det lite väl förhastat, för jag blev ju frisk. Jag hade mörka tankar, men återigen, jag tror nog inte jag led lika mycket som mina nära och kära.

Sedan januari medicineras nu Martin Malmqvist dagligen för sin Addison sjukdom, och är i dag näst intill helt återställd.

– Jag mår väldigt bra i dag. Jag har tappat lite muskler och så eftersom jag låg på sjukhus i sex veckor, men jag är nära att vara helt återställd. Jag kör trav och är tillbaka på bion i Visby, så det känns som vanligt nu, och det känns väldigt bra.

”Mår bättre än någonsin”

Läkarna har sagt till Martin Malmqvist att han troligtvis kommer behöva äta medicin dagligen för resten av sitt liv.

– Det ser så ut, jag kommer nog behöva göra det. Men, det är väldigt få tabletter om dagen så det är inget besvär, och sedan när jag verkligen känner att jag mår bra och att det gör skillnad, då är det bara positivt, säger Martin Malmqvist och avslutar:
– Det är skönt att vara tillbaka, och att må bra igen, och jag känner mig mycket piggare på morgnarna nu än tidigare och jag skulle nog vilja säga att jag mår bättre än någonsin. Jag är lite ringrostig i sulkyn ännu, men jag är nära formen och jag har inga fysiska hinder att köra häst så det känns bara bra, och jag ser fram emot framtiden.