”Är en vanlig kille med en gudagåva”

Micke Nybrink

Från och med i dag finns filmen om Åke Svanstedt till försäljning.

Den omdebatterade och omskrivna travprofilen med många storslagna rekord.

Sportbladets travkrönikör Micke Nybrink fick en exklusiv förhandsvisning.

”Det finns bara en Åke Svanstedt”.

Jag har sett filmen.

Känslan efteråt är att jag förstår mer nu.

Han är en vanlig kille med en gudagåva.

Och han kör sitt race – det lär jänkarna få lära sig.

Ingen travtränare eller kusk har skapat så många rubriker som Åke Svanstedt. Antingen har det varit skandaler i form av vansinnesfärder i 200 km/tim med polisen hack i häl, stallkörningar i storlopp och Kalla Fakta i TV4 med grisfösaranklagelser. Eller så har hans hästar gjort rent hus i storloppen.

Zoogin, Gidde Palema, Torvald Palema och Sebastian K. minns ni säkert, men det är bara toppen av ett isberg med V75-vinster och svindlande summor som körts in till stallett.

Filmen ”Det finns bara en Åke Svanstedt” är en berättelse som spänner sig över hela hans 55-åriga liv.

Kan prata häst hur länge som helst

Om man är nyfiken på den mediaskygge lille killen (Åke blir nog aldrig riktigt vuxen) är den 100 minuter långa historien mitt i prick. Mer än så här kommer vi aldrig att få veta och jag satt faktiskt och log hela tiden.

Filmen är packad av storys, stallbacks-anekdoter och Åke berättar dem med inlevelse. Prata häst kan han göra hur länge som helst, bara det inte tjatas om barfota, helstängt och om man kan komma till ledningen. ”Det spyr jag på”, avslöjar han. ”Ingen frågar hur hästen tränar längre, bara mal på om barfota och helstängt”.

Historien inleds med en vandring längs memory lane i Åkes första riktiga stall, Mellangård utanför Sundsvall. Det var här allt började 1983. Vi får träffa Kurt Eriksson, mannen som lurade Åke att dra igång som egen tränare. Kurt ägde också Bombi Boy som var Åkes första stora segermaskin.

”Han psykade ner alla andra”

Johan Hedenberg är filmens ciceron och tar med Åke till stjärnan Zoogins gamla stall där boxen står tom och orörd med alla segerrosetter på plats. Då varvar han upp, berättar att Zoogin (tävlade på 1990-talet) var en oerhört begåvad häst med en hjärna han aldrig stött på tidigare eller senare.

”Han psykade ner alla de andra hästarna i stallet, i alla fall dem som han kände för att dominera”, minns Åke och ger hingsten Blue Laday som ett exempel. ”Han stod i grannboxen, hade gjort fem starter för oss och varit oplacerad i alla när ägaren påstod att hans häst var knäckt av Zoogin och att vi skulle flytta på honom.”  Sagt och gjort, det blev utebox för Blue Laday som i nästa start vann ett derbykval för att sedan vara trea i finalen.  

När Åke Svanstedt beskriver hästar slår det mig att han pratar om dem som om de vore människor och gamla kompisar.

Ögonen glittrar, han älskar det här och blir ivrig som ett barn när han minns.

Han vet, förstår och känner hur de tänker, hästarna. Saker som andra inte ens anar ser han. Jag börjar förstå hans storhet, det är känslan allt handlar om. Det andra kan man lära sig.

Vi får också göra ett besök på hans träningsanläggning Bjertorp som ju var hans bas under Axevalla-åren. Över 200 hästar tränades där och det är mäktiga bilder producenten Oscar Croon och hans fotograf bjuder på. När stallet tränar på rakbanan och det stormar fram 40 hästar i klunga ryser jag lite och får Sagan om Ringen-känsla. Det mullrar och det är en armé, den gröna armén som rustar för strid.

Jaja, jag har fantasi. 

Att se Åke jobba på Bjertorp ger en inblick i vilken fabrik han bedrivit. Men det känns aldrig slarvigt utan hans engagemang är stort och vi får höra att noggrannhet och planering är något han lärt sig av Stig H Johansson.

”Vi tänker på samma sätt men tränar kanske lite olika”.

Den underbara historien om den barfotadansande Gidde Palema berättas från början till slut men jag ska inte avslöja allt. Svanstedt passar också på att avliva myter om vagnar, skor och kuskar.

Med en mästares kunskap och säkerhet fnyser han åt vissa nymodigheter.

”Det är vad man har mellan skalmarna som räknas, det andra är showoff”.

Några olyckskorpar kraxar

Filmen avslutas i nya hemmet Vero Beach i Florida där familjen slagit sig ner. Anläggningen som storhästägaren och uppfödaren Karl-Erik Bender byggt upp imponerar men några olyckskorpar kraxar när Åke köper hästar på auktionen i Lexington. ”Han kommer att få det tufft i några år”, säger John Erik Magnusson.

”Nu ska han träna unghästar, det är en helt annan sak”, poängterar Stefan Melander.

Vad jag tror? Jag tror ingenting, jag vet att Svanstedt om någon fixar det här.  Bara han vill. Det räcker att se på hans hästar och höra honom prata om dem. Den gröna armén har landstigit i Florida och när de har tränat ett tag drar Åke i högertömmen.