Utslagen 15 månader – efter montéolyckan

Ryttaren Ida Olsson skadades allvarligt i en montéolycka 2008.

Ännu i dag har hon svårt att leva ett normalt liv.

– Jag har huvudvärk och tinnitus 24 timmar om dygnet, säger hon.

helskärm

Det var i slutet av september 2008 som Ida Olsson skadades allvarligt i ett montélopp på Halmstadtravet. Ida och hennes häst blev påridna och gick omkull i loppet, hon ramlade av hästen och blev liggandes på banan.

Fick en hjärnskada

Ida skadades svårt och vårdades på sjukhus i flera dagar. Bland annat fick hon en fraktur bakom örat, ett brutet nyckelben och en hjärnskada som hon tvingas leva med resten av livet. Tiden efter olyckan fick hon åka på rehabilitering i två månader för att klara av vardagen.

I dag tillbringar hon många av sina dagar i hemmet och går på sjukgymastik.

– Jag är långtifrån redo för att börja jobba. Jag jobbar fortfarande med mig själv och det vardagliga. Jag har fått bättre balans och fått smaken och luktsinnet tillbaka. Men jag har huvudvärk och tinnitus 24 timmar om dygnet. Jag vet inte om det tar på krafterna, men jag har inte samma uthållighet som jag hade förr, säger Ida Olsson.

Ofta är hon hemma på dagarna eftersom hon inte orkar träffa folk.

– Det jobbiga är att hänga med socialt. Att prata och lyssna på andra. Det är ett ensamt liv.

– Men jag har så goda vänner. De förstår och finns där för mig, säger hon.

Rehabilitering

Nu försöker hon hänga med i sporten via media och sambon som är hovslagare, bland annat på Jägersro.

Tiden efter olyckan har hon varit med och hjälpt till på montéutbildningarna på Jägersro, men efter ett tag blev hon tvungen att sluta.

– Det var jätteroligt, men de gånger jag inte har kunnat åka har jag haft dåligt samvete. Jag har tagit det som en plikt. Jag måste koncentrera mig på rehabiliteringen. Det var roligt, men jag måste tänka på mig själv, säger hon.

Trots att hon skadades allvarligt i olyckan så tänker hon inte så mycket på händelsen.

– Jag tänker mer på vad jag kunde göra innan olyckan. Jag har jobbiga dagar och en del dagar som känns lättare. Jag har blivit mer medveten och vill gör mer, men jag känner mig fortfarande begränsad. Men det är bara att acceptera läget.