Nybrink: Vi smusslar undan resultatlistan

Micke Nybrink

Expertens krönika om Prix d’Amerique

Inte ens i mina vildaste fantasier kunde det gå så här.

Det var värre än worst-case scenario.

Vi smusslar undan resultatlistan, håller käften och glömmer.

Det här har aldrig hänt. 

Tyvärr har det ju det. Skit också. Prix d’Amerique 2013 kördes på Vincennes i Paris i går och det gick så illa det bara kan för de fyra svenska hästarna. Alla förhoppningar vi hade, alla förväntningar vi byggt upp, alla drömmar om svensk seger. Allt grusades på tre grymma minuter.

Det jäkliga var att det inte gick dåligt, dåligt hade varit om vår bästa häst slutat fyra, utan det var total katastrof.

Maharajah var jag med och haussade upp. Jag stod på barrikaderna och skanderade. Det erkänner jag och det ångrar jag inte. Je ne regrette rien (Nej, jag ångrar ingenting). Jag trodde verkligen att Stefan Hultmans stjärna kunde göra det som ingen svensk häst gjort sedan 1995 då Ina Scot var först i mål i världens tuffaste travlopp.

Han var inte långt ifrån segern 2011 då han gav Ready Cash en match ända in på linjen. 2012 gick det inte lika bra men då var hästen inte på topp. I år hade det sett strålande ut, både i träning och i de preparerande loppen. Maharajah såg ut som en jakthund, formen var vi helt säkra på. Hultmans toppning hade lyckats, ingen tvekan om det.

Många laddade för segervrål

Allt utvecklade sig perfekt till att börja med. Örjan Kihlströms start långt ut i banan var ett litet mästerverk och när Maharajah gled till ledningen strax efter start var vi nog många som började ladda för ett segervrål.

Det snackades om att tempot var högt men det var inget som oroade. Den här hästen är ju för fasen gjord för att springa fort länge så det kunde inte vara ett bekymmer. Aldrig. Visst kostade det lite kraft att bytas om där framme när Kolgjini kom farandes med Raja Mirchi och visst fick

Maharajah ödsla lite kraft när Vanika de Ruel pressade på en liten snutt. Men kom igen, sånt där bara retar upp Maharajah, får honom mer taggad; fick han välja skulle hela loppet köras i uppförsbacke.

Därför var det en chock när han började tappa fart redan i uppförsbacken. Vad händer? När Ready Cash blåste förbi i sista sväng hade jag gett upp. Det yrades om att Franck Nivard körde som en dåre i det läget men sanningen var ju att han i stort sett puttrade förbi på tomgång.

Jag vet inte vad det var för fel. Har inte en aning. Det värsta

vore förstås om de inte var något fel, om det visar sig att han är frisk som en nötkärna. I så fall är den bistra sanningen att han inte är bättre än så här.

Eller kan det vara så att man inte kan vässa formen på Bergsåker? Att sparra mot Simb Robitaille och Face the Evil duger inte när man ska kliva in i ringen och möta de bästa i världen på deras hemmaplan? Jag trodde

inte att det spelade någon roll men det är möjligt att de som kraxade om det före loppet fick rätt.

Flopp även av Raja Mirchi

Raja Mirchi floppade också. Efter den lyckade starten och spetsbytet med Maharajah såg det klappat och klart ut för en tätplacering. Bättre rygg gick inte att finna och Kolgjini kunde väl lika gärna låta någon annan göra grovjobbet.

När Maharajah kastade in handduken i sista kurvan tog han i och för sig med sig Raja Mirchi bakåt genom fältet men jag kan inte få det till något annat än att Raja också var trött. Visst krokade han ihop med en vinglande fransman in på upploppet men i det läget var loppet kört.

Lutfi Kolgjini spottade i nävarna direkt efter målgång och började prata om revansch i Prix de France nästa söndag. Det var kaxigt och i sann Kolgjini-anda. Tyvärr tvivlar jag ändå på hästens form efter det här.

Nej, sanningens ögonblick var fasansfullt för oss svenskar, när det plötsligt framgick så tydligt att allt vi byggt upp var ett luftslott. Själv tänkte jag av någon anledning på Jonas Gardells och Johan Rheborgs tv-serie Allt faller.