Dags att vi kör V75 på Vermo

Micke Nybrink

Micke Nybrink om V75 i Norge

V75 som ett spel över gränserna.

Tanken var absurd för bara tio år sen.

Efter lördagen på Momarken känns det som enda lösningen.

Det är dags att tänka ännu större.

I mitt gamla liv var jag en skeptisk bakåtsträvare, en ”det var bättre förr-kille”. Ju förr desto bättre. När jag för första gången – fråga mig inte när, jag tror att vi gick över till högertrafik för fem år sen – hörde talas om ATG:s vision att nå ut över gränserna visste jag ­inte om jag skulle skratta eller gråta. De sa att det var ett måste för att överleva.

Vilka tomtar! skrattade jag elakt.

Hur faen kan de inbilla sig att folk från andra länder ska intressera sig för vår svårbegripliga travsport? Vakna. Varför skulle de vilja spela V75 hos oss? Sluta slösa pengar/energi på meningslösheter.

Tur att inte jag var marknadschef på ATG. Då hade vi kört rakt ut över stupet.

Vi rakade norrmännen

Nu begriper jag bättre. Nu inser jag att spel över gränserna är den enda vägen. I lördags spelade vi kanske inte för några jätte­summor; 129,8 miljoner är ändå bra för att vara en svensk jackpottomgång förlagd i Norge. Ännu roligare för oss svenskar blir det förstås när vi får reda på att av de 116 rätta raderna var 110 svenska. Vi rakade alltså norrmännen i stort sett rena.

Det fina är att norrmän har obegränsat med både pengar och självförtroende. Nästa gång kommer de med ännu mer – och får ännu mer smörj?

Däremot struntar jag i det här med en sportslig landskamp. Ingen spelare bryr sig om annat än den egna bongen. Om vinnaren är norsk, dansk, finsk eller svensk skiter vi högaktningsfullt i. Själv jublade jag när Norge vann kallblodsloppet med femprocentaren Horgen Kinge. Jag hade med honom. Heja Norge!

Då vaknar jag

Det fina är också dynamiken som uppstår i loppen. När det inte handlar om Goop, Adielsson och Kihlström i alla lopp, tre kuskar som kan varandra utan och innan, blir det genast lite piggare. När en sån som Bo Westergård plötsligt är omgångens huvudperson vaknar i alla fall jag till.

Travet i Sverige är faktiskt förbannat fantastiskt – vi är bäst på i stort sett allt: spel, sport, träning, media – men vi har det här problemet med för få aktörer i sporten. Några få tränare och några få kuskar dominerar totalt. De är helt enkelt ruskigt bra och ger de andra duktigt med stryk.

Men om vi går utanför gränserna med vårt kära spel V75 blir det genast annorlunda.

Bollen rullar och jag ger den gärna fart.

När kör vi V75 på Vermo? När går Copen­hagen Cup en lördag? Frågan är näm­ligen bara när – inte om.