Frun Åsa om stödet: Vi gråter tillsammans
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-09
Jim Frick är på bättringsvägen efter den svåra olyckan på Solvalla för tre månader sedan.
I förra veckan hälsade stallets anställda på sin chef på sjukhuset.
”Hans viljekraft var inte tillräcklig för att delta tiden ut, men mycket tyder på att han är väl medveten om sin situation”, skriver Jims fru Åsa på stallets hemsida.
För tre månader sedan störtade Jim Frick i backen på Solvalla och slogs medvetlös. Sedan dess har han vårdats på sjukhus för hjärnskador och rehabiliteringen är lång.
Under de senaste veckorna har Jim börjat prata och under förra veckan var stallets anställda på sjukhuset och hälsade på honom.
”Vid det senaste mötet med teamet var även Jim närvarande. Ett stort steg framåt för oss i familjen att få vara där tillsammans med honom. Den första ½ timmen lyssnade och svarade han sakenlig på vårt gemensamma samtal. Hans viljekraft var inte tillräcklig för att delta tiden ut, men mycket tyder på att han är väl medveten om sin situation”, skriver Jims fru Åsa på stallets hemsida.
”Mycket är vunnet”
Åsa Frick hälsar på sin man flera gånger i veckan och hon märker att det sker framgångar.
”Efter 3 månader har tillfrisknandet visat sig positivare än vad förutsättningen var direkt efter olyckan. Mycket är vunnet om man som Jim har en stark framåtanda och en iver att åter bli frisk. Skador på hjärnan går inte att skynda på men kräver att motivationen finns med, så nu kommer tålamod och uthållighet att vara en av grundstenarna”, skriver hon.
Fram tills nu har Jim Frick haft en pegg i magen där han fått all näring. Men nu kommer peggen tas bort då det visat sig att hans strupe och svalg fungerar normalt.
”Gråter tillsammans”
Under Elitloppssöndagen hyllade Solvalla Jim Frick då de spelade upp en film där Åsa Frick pratade till publiken. Där tackade Åsa publiken för allt stöd och önskade alla en trevlig travdag. Nu skriver Åsa på hemsidan att hon och Jim blir rörda då de tänker på allt stöd de fått.
”Än en gång tack till alla som hört av sig på ett eller annat vis och varit ett stöd under den här tiden. När jag berättar för Jim att han är saknad av er alla, då gråter vi tillsammans och det är ett friskhetstecken om något”, skriver Åsa.