– Vi släppte inte pucken ifrån oss

Micke Nybrink

Sverige – Norge: 6-1.
Om det nu var någon som räknade?
Den här fejden klarade värmlänningarna av utan hjälp utifrån.
På hemmaplan i Karlstad ”släppte de knappt pucken ifrån sig”.

Unionstravet kördes för första gången 2005 för att fira (?) upplösandet av unionen mellan Norge och Sverige. Om det är den heta landskamp som vi en gång påstod vet jag faktiskt inte, numera får jag inte den känslan. Det är mer som en vänskapsmatch där vi spelar V75 tillsammans i en gemensam pott. Mesigt.
Annat var det när vi förlorade 2007 (typ, jag försöker förtränga) och jag tvingades sjunga norska nationalsången i direktsänd tv. Då var det på riktigt.

Numera är det heller inte särskilt svårt att vara spelare över gränserna med alla lopparkiv som finns till hands. Som vanligt handlar det bara om att orka plugga. Svårigheten ligger sedan i att ställa hästar som aldrig mötts mot varandra.
Igår var det i alla fall vi som slog Norge med 6-1 och det blev aldrig match på allvar. Vi servade hem det med hjälp av hemmatränarna på Färjestad som tog fem vinster.

Björn Goop bärgade en dubbel och sken som en sol hemma i Karlstad. Han ”slog först” med On Track Piraya i V75-1, långloppet, där han satt i ledningen efter ett varv och körde fort det sista av de återstående två. Han är pampig, Piraya, och trivs över längre distanser när han får göra loppen i sin fart, stå stadigt och staka på liksom, likt en vasaloppsåkare.
Thai Broadway var årets mest givna nästagångare när han skar mållinjen i den senaste V75-starten. Nu hade han spår ett bakom bilen i högsta klassen; många spikade. Björn Goop gasade, höll ledningen och gasade igen sista 800. Ingen hade en chans att gå i närkamp, inte ens Ivar Sånna som slet i dödens och höll strålande.

Per Nilsson körde sambo Anna Rönnings mycket fina häst Hollywood Maker och fixade vinsten med en del flyt. Valet att ta rygg på ledaren i första kurvan istället för att trava utanpå var klokt och när ledaren vinglade ut 100 meter från mål högg unge herr Nilssons i rena Björn Goop-stilen. Vinsten togs på målfoto och Anna Rönning var överlycklig.

Magnus Jakobsson är den typen som man gärna har som granne. Han är nämligen en gla' och go' värmlänning som dessutom, insåg vi nu, står på toppen av sin karriär. V75-dubbeln han tog handlade inte om tur, den var snarare ett bevis på att han kan både träna och köra V75-hästar.
Fossens Bonus är den snyggaste häst vi har just nu. Att han tog fjärde raka segern och vann från dödens på 1.12,5/2140 auto gör inte saken sämre. Men det som man går i spinn på är sättet han avgör på 800 kvar – växlar tempo och drar förbi på några steg i en fartökning som vi sällan ser från den positionen. Power, är nog ordet jag letar efter. Hästkrafter, inte bara en, många.

Global Patriot var Jakobssons andra vinnare. Han tuggade ner dem över upploppet i V75-avslutningen och där handlade det kort och gott om vem som var bäst tränad efter 1.10 första 1000 i täten. Visst är det skönt när det är så? När rättvisa skipas, när de hinner känna trötthet.

Visst fasen. Norge vann kallblodsloppet med en fantastiskt duktig Lome Brage. Höll på att glömma det. Men Månprinsen A.M. hade vunnit lätt. Eller Lannem Silje.