Bergh om förlusten av kulltoppen: ”Tuffa dygn”
Robert Bergh är landets hetaste travtränare just nu: ”Jag försöker ligga fem år före mina konkurrenter” • Kommenterar stjärnflytten
Uppdaterad 2021-07-19 | Publicerad 2021-07-13
Robert Bergh vinner lopp i parti och minut, toppar listor, bygger ut gården – och är nybliven morfar.
I dagarna lämnade dock Kriterie-hoppet Borups Victory hans stall för att i fortsättningen tränas av Svante Båth.
– Det var några tuffa dygn men i slutändan är det inte jag som är förloraren, säger Robert till Trav365.
Robert Bergh är i ropet för dagen och toppade träningslistan efter första halvåret av 2021. Fortsätter det på den inslagna vägen finns det goda utsikter att 30-miljonersstrecket passeras när man ska göra bokslut vid årsskiftet. När Trav365 når honom på telefon har han väldigt intressant information att förtälja om arbete som utförs på gården och, förhoppningsvis, på sikt kommer att få hästarna att gå framåt ytterligare. Konkurrenterna får se upp. Mannen bakom otaliga stjärnhästar genom åren, och stolt tränare till Hail Mary som vi med spänning hoppas få se tillbaka på travbanan inom kort, låter minst sagt nöjd med tillvaron.
– Jag har hittat jäkligt rätt med träningen och förlängde backen i våras. Den har gjort avtryck i resultaten, det ser man. Nu kan jag köra längre pulsjobb med hästarna och utmana dem mer än tidigare, vilket gjort dem mer spänstiga och starka i loppen. Dessutom håller jag på att utveckla rakbanan, från 650 till 1 100 meter. Det gör jag mest för peppträning, framför allt för de runt 20 procenten av mina hästar som har lite sega och tunga muskler. Det är fem traktorer och åtta lastbilar som ska färdigställa banan inom tio dagar. Ingen av våra hästar kan väja för en traktor, de har sett allt man kan tänka sig de senaste veckorna.
– Trots att man hållit på så många år finns det fortfarande utrymme för utveckling som tränare. Det är inte samma individer man jobbar med nu som för 15 år sedan. De är tuffare och bättre fysiskt utvecklade nuförtiden. Jag försöker ligga fem år före mina konkurrenter när det gäller träningen och framför allt mitt Sundsvalls-team är helt fantastiskt, berättar Robert för Trav365.
”Det var några tuffa dygn”
Bergh har full koll på stallets siffror hittills i år men det är trots allt inte det som driver trav-Sveriges kanske främsta vinnarskalle.
– Det är känslan jag är ute efter, när det går bra och hästarna presterar. Givetvis är det kul att se listorna när säsongen sammanfattas och jag har följt halvårsresultaten. Våra treåringar har väl vunnit runt 40 lopp redan? Hur många stall i Sverige kan mäta sig med det historiskt efter sex månader? Det skulle i så fall vara Svante Båth. Jag tycker att det är unikt det vi gjort i år. Nu laddar stallet för Kriteriet och Derbyt i höst och det ser lovande ut. Mustang Racer är den som sticker ut av våra treåringar, bland fyraåringarna har jag runt sex som skulle kunna kvala in till finalen.
Mustang Racer i all ära, den kanske bästa treåringen i kullen Borups Victory bytte för bara några dagar sedan tränare och finns numera i träning hos just Båth på östkusten. Robert är visserligen van vid att alla tränare, även de som är så duktiga som han, tvingas leva med att ägare väljer att testa nytt. Men förlusten av just Borups Victory gör extra ont i själen.
– Det känns surt och tog i kroppen när han lämnade, det var några tuffa dygn. Det gäller att vara stark, så är det i livet och i sportens värld. Han betydde oerhört mycket för mig och har en pappa, Googoo Gaagaa, som är fantastisk. Borups Victory är en Kriteriehäst, en kulltopp. Jag var med och ropade in honom på auktion och var med under hela resans gång, man kan ju honom så väl. Tyvärr ville ägaren vara med och bestämma lite väl mycket. Man måste dock stå på sig. Jag kan inte träna mina hästar som ägarna vill, det går inte. Då kör man av vägen, fort. Det är väldigt sällan de blandar sig i, framför allt inte när hästarna går bra, och i slutändan är det inte jag som är förloraren på de resorna.
– Vi har inga kommentarer till flytten, säger Stall Droads talesperson, Lennart Hovelius, som deläger Borups Victory tillsammans med bland andra Mats Sundin, till Trav365.
Ett annat exempel är Diamanten...?
– Ja, de tyckte också att det var läge att gå en annan väg. Det är topphästar och unika individer som man lär känna som sina närmaste. Samtidigt fanns det inga andra alternativ. Om det ska fungera kan jag inte ha ägare som blandar sig i, då tappar man snabbt riktningen.
Dystra besked om Hambo-hoppet
Det har bara gått dagar sedan de fina framgångarna för stallet under Sprintermästardagen, där Fifty Cent Piece vann stoavdelningen och Rome Pays Off spurtade in som tvåa bland hingstarna – endast slagen av en för dagen otrolig Önas Prince. Dagen väcker glada minnen för tränaren.
– Det är en väldigt speciell atmosfär i Halmstad, en publikkväll. Fifty Cent Piece har blivit allt starkare och är numera spänstigare i steget. Dessutom finns det utveckling i henne. Både hon och Rome är unika på att anpassa sig till svenska lopp.
Båda dessa är amerikaimporter med storsatsande SRF Stable som ägare. I sin portfolio har man även kanoner som Heavy Sound, Brambling bland många fler. Att köpa och importera en duktig travhäst från USA är dock på intet sätt någon garanti för framgång, vilket man sett många gånger förr. Robert vet det lika väl som någon annan.
– Det är både kul och tacksamt att ägarna satsar på mig. Jag har runt sex av deras hästar, några är konvalescenter. Det är inte helt lätt att lyckas med amerikanska hästar. Jag har haft framgång med vissa importer, som Muscle Hustle, men har även en nu som heter Jula Trix Treasure som är svår. Jag försöker fundera ut hur man ska få honom att fungera. En sådan som Adrian Chip som jag hade en gång i tiden lyfte sig i Italien och USA, där bilen går fortare. Det bästa är nog om man får in de amerikanska hästarna runt oktober, november som treåringar så att de kan få vila över vintern.
Bergh tycks ha fått blodad tand för den amerikanska travsporten och för två år sedan ropade han in två hästar på Lexington Selected Yearling Sale för sammanlagt 130 000 dollar. En av dessa, Lindysmusclemania, spås en ljus framtid och står i 10,50 gånger pengarna på ATG Sport att vinna Hambletonian i år. Hästen delägs bland annat av Robert själv, men också Mats Sundin. Där går dock tongångarna i moll.
– Jag har pratat med Åke Svanstedt och han berättade tyvärr att hästen skadat sig. Han är tjock i ett bakben och det bådar inte gott. Jag ska inte måla fan på väggen men jag skulle inte rekommendera spelarna att tippa på honom som vinnare. Det är en stor häst med mycket utveckling men risken är att han ådragit sig en allvarlig skada. Givetvis hade det varit speciellt att starta i Hambletonian. Jag har gjort det förr, bland annat med Muscle Hustle som dock hade spår tio och inte räckte till.
Barnbarnet har ärvt utseendet av...
Tråkiga nyheter, tyvärr, men förhoppningsvis kan Åby-tränaren söka lite tröst i det senaste tillskottet på släktträdet. Trots att Robert endast är 52 år gammal är han både farfar och, sedan några veckor tillbaka, även morfar. Hans dotter Isabella nedkom nämligen med ett barn vid namn Cornelia och man anar att hon kommer att växa upp med en rätt så cool morförälder.
– Det var några jobbiga dygn men det första tiden har varit bra. Isabella har dock haft ett bra bollplank i min fru och vi har varit förbi och hälsat på. Visst kan man tycka att jag är rätt ung för att vara morfar men det är trots allt bra att stamträdet också är det. Morfar låter äldre än farfar, ha ha. Jag är väl inte någon som bjuder hem folk över middagar, vardagen blir lite för mycket. Man kan ändå ha bra glädje av varandra. Jag är väl lite av en distansmorfar och farfar.
Vem liknar dottern mest: mamma eller pappa?
– Mig! Det är ett vackert flickebarn. Vi får se om det går att få in henne i travverksamheten på sikt. Först får man dock lära henne åka skridskor och spela fotboll, avslutar Robert.