Utrustningen – så funkar det

Vissa hästar travar bäst med så lite hjälpmedel som möjligt. Andra kräver spärrgrimmor, norska huvudlag och svansgafflar för att göra bra ifrån sig.

Trav365 har listat utrustningen du ser i loppen.

Grunderna

Den mest grundläggande utrustningen som används på en travhäst.

Sele: De remmar som man drar på hästen för att fästa utrustning i, som till exempel sulky.

Bett: Anordning som löper genom hästens mun. I bettet fästs tömmarna, och när kusken drar i tömmarna reagerar hästen på rörelserna i munnen.

Huvudlag: Den anordning av remmar som fästs runt hästens huvud.

Tömmar: Kuskens ”styranordning” – de läderremmar som är kopplade till hästens bett och som kusken håller i för att styra, bromsa och gasa hästen.

Handstropp: Öglorna på tömmarna som kusken håller i.

Tömmar med handstroppar.

Vojlock: Hästens nummerlapp. Är färgkodade – en färg för varje lopp. Informerar om vilket programnummer och spår som hästen har.

Hjälpredor

Olika typer av utrustning som ska hjälpa hästen att koncentrera sig på loppet och inte störas av omgivningen.

Spärrgrimma: Gör så att hästen inte kan gapa för mycket. Då måste hästen andas som den ska, genom näsan, och det ska hjälpa den att fokusera på loppet. Dessutom ska spärrgrimman hjälpa till att förhindra att hästen ”leker” med bettet, eller lägger tungan över det. Den fungerar också som fästanordning för annan utrustning.

Helstängt huvudlag: Skygglappar som är fästa på huvudlaget, så att hästen bara ser framåt. Hjälper hästar att fokusera om den är alltför nyfiken på omgivningen. Detta för att hästen rör sig bättre och snabbare om huvudet är rakt fram, och då tar man gärna till olika hjälpmedel (om hästen inte bryter åt något håll för att den har ont eller om det beror på en skada).

Huvudstång: Gör också så att det är svårare för hästen att vrida på huvudet. Fästs mellan spärrgrimman och selens övre del på ena sidan om hästen – det är förbjudet att ha en huvudstång på båda sidor eftersom det låser fast hästens huvud.

Tungband: Ett band av läder som man spänner runt hästens tunga och fäster under hakan för att undvika att hästen lägger sin tunga över bettet. Om hästens tunga ligger över bettet får kusken svårigheter att styra den.

Murphybländare: Ett skydd som sätts för ena ögat på hästen. Om en häst ofta vrider huvudet åt höger, så sätter man en Murphybländare på vänster sida. Då måste hästen vrida upp huvudet för att se vart den springer. Murphybländaren får inte vikas så att hästen helt förlorar synen på det ögat.

Murphybländare.

Checkrem/käkrem: Ger hästen stöd att hålla huvudet i ett visst läge. Fästs bakom hästens huvud. STC:s bestämmelser säger att remmen inte får vara så kort att den medför obehag för hästen.

Jordbländare: En del hästar kan bli skrämda av skuggor och dylikt på marken. Jordbländare sätter man en bit under ögonen på hästen vilket gör att den inte kan se marken precis framför sig.

Jordbländare.

Springrem: Hjälpmedel som ska hindra hästen från att kasta med huvudet.

Nosläder: Band med fladdrande läderremmar som fästs över hästens nos. Ska hjälpa hästen att inte bry sig om grusstänk från hästarna som travar framför.

Svansgaffel: Svansgaffeln kopplas till selens ryggstycke, och gör så att hästen inte kan lägga svansen över tömmarna och bli svårare att styra.

Nosläder.

Raymondkäke: Uppkäkningsanordning för hästar med känslig mun. En förlängning av checkremmen.

Raymondkäke, norskt huvudlag och skumplastbollar.

Pullburk: Ett rör som sitter under hästens huvud för att förhindra att den drar ihop huvudet och därmed kväver sig när den pullar.

Pullburk.

Hörselskydd och överraskningar

Vissa hästar kan bli oroliga och störas av olika ljud. För att lugna ner dem så används olika typer av hörselskydd. Det finns också utrustning som används för att "överraska" hästen och få den att anstränga sig lite extra.

Bomullstussar: Stora tussar av vanlig bomull instoppade i öronen kan funka bra på ljudrädda hästar.

Bomullstussar.

Bollar av skumplast: Har snören fästa i sig (så kallade urryckare), så att kusken kan rycka ur dem vid lämpligt tillfälle. En del hästar blir triggade då hörselskydden försvinner och tar i lite extra.

Öronkappa: Som en mössa över öronen av tyg. Kan vara fodrade med skumplast. Är antingen fasta eller så kallade ryckhuvor, som fungerar på samma sätt som skumplastbollar – det vill säga att de rycks bort vid lämpligt tillfälle.

Öronkappa.

Norsk gas: Huvudlag med skygglappar som kan dras upp för hästens ögon. Gör att den bara ser rakt fram. Används för att få hästen att anstränga sig mer. Kallas också norskt huvudlag.

För benen – och sparkarna

Hjälpmedel som ska skydda hästens ben – och kusken från att bli träffade av dem.

Slagrem/slaggjord: Används på hästar som har en tendens att vilja sparka bakut i tid och otid, eftersom de blir irriterade på det som är bakom dem. Slagremmen läggs över hästens bakdel och spänns mellan skalmarna på sulkyn. Då kan inte hästen sparka lika högt och kraftigt som vanligt.

Resgjord: Fästs mellan skalmarna på sulkyn och under hästens bakdel för att hindra den från att stegra sig.

Senskydd: Läderskydd som hästen har på frambenen för att förhindra slag från bakbenen.

Skalpers: Skydd för hästens bakben, sitter strax ovanför hoven och ska skydda från slag från frambenen, särskilt vintertid då hästen har broddar på skorna.

Tåvikter: Vikter som skruvas fast på framsidan av hästhoven. Används för att hästen ska få ett längre framsteg.

Boots eller gummiboots: Skydd (ofta av gummi) som dras över hästens hovar. Används både som skydd och för att hjälpa hästen till rätt balans.

Gummiboots.

Broddar/hakar: Dubbar för hästens skor när den behöver extra bra fäste, till exempel på en vinterbana (då man spolat banan med vatten).

Gamascher: Benskydd för bakbenets underben.

STC:s regler för utrustning

Sandra Jonsson, Minimedia