Succén: ”Jag gick ner på knä – då kom tårarna”

Petri Salmela i stor intervju efter segern i Stochampionatet – firade med bastubad: ”Kvällen blev lång”

Petri Salmela, 59, tog karriärens största seger när Joy Sisu spurtade hem miljonloppet Stochampionatet.

För tränaren blev det en känslomässig stund i livet.

– Jag gick ner på knä och då kom tårarna, säger han.

Under söndagen avgjordes Axevallas anrika fyraåringslopp Stochampionatet.

Den 19-faldiga miljonärskan Joviality tog programenligt hand om ledningen och då trodde nog många att segern var i hamn. Den av Petri Salmela-tränade Joy Sisu ville dock annat och spurtade enkelt ner storfavoriten.

På stallbacken stod en tårögd tränare med ett bankande hjärta som skulle kunna få vilken aktivitetsklocka som helst att skicka ut varningsmeddelanden.

– Hjärtat började slå och jag hade lite svårt att andas. Det var länge sedan jag kände en sådan nervositet. Då vill jag alltid vara ensam. Jag gick ner på knä på terrassen och kommer knappt ihåg upploppet när Mika vred ut hästen. Jag är en känslomänniska och då kom tårarna, berättar Petri.

Firade med bastubad: ”Tradition”

Mindre än 24 timmar senare är pulsen nere på sunda nivåer, men segerglädjen – den består.

– Jag är överlycklig, även om det fortfarande känns overkligt. Vi har haft mycket stolpe ut med henne och senast jag vann en större unghästfinal var nog med My Love di Quattro i E3 2009. Nu löste sig allt på bästa möjliga sätt för oss och Mika är naturligtvis en toppkusk.

Succéduon spenderar mycket tid tillsammans då Forss sedan en tid tillbaka håller till på Salmelas Stockholmsfilial.

Föga överraskande tillbringar de båda gentlemännen med finska rötter gärna sin lediga tid tillsammans i bastun, något som var fallet när söndagens storseger skulle firas.

Troligtvis med en burk Lapin Kulta nära till hands.

– Det brukar vara tradition att bada bastu på Söderby gård. Kvällen blev lång för oss och den övriga ägarkretsen. Vi kom hem runt två på natten.

”Glömde inte bort att köpa blommor”

Joy Sisu delägs av fyra herrar, varav Petri är en av dessa. Därför smällde det säkert extra högt när kvartetten tillsammans kunde jubla över prischecken på 2 400 000 kronor.

Hur högt placerar du den här vinsten under din långa karriär?

– Sett till pengar är detta det största som hänt mig inom travet. Jag har dock lite svårt att jämföra gårdagens seger med Makethemarks framgångar, eller de under 90-talet när Plant the Seed vann flera större lopp.

På Bodentravets hemsida står det att du har god hand med damer, stämmer det?

– (skratt) Står det något sådant där? Det får ni fråga min fru om som jag har varit ihop med i 35 års tid. Vi hade faktiskt vår bröllopsdag i fredags och jag glömde inte bort att köpa blommor åt henne. Efter segern i Stochampionatet fick hon ytterligare en bukett.

”Vi i branschen är nog lite tokiga”

En typisk vecka delar Salmela upp mellan Boden, Stockholm och Torneå. När han inte har starthästar i samband med större tävlingar lördag eller söndag så ser han alltid till att ta bilen över till familjen hemma i Finland.

– Det har blivit väldigt mycket resor, och kommer även att bli så i framtiden, men jag gjorde ett medvetet val redan för 15 år sedan. Om man bara hade tänkt på pengar så hade vi kunnat flytta till Stockholm men frun har ett bra jobb i Torneå och ville att pojkarna skulle gå i finsk skola.

Vi gissar att det måste vara jobbigt för dig att vara borta så mycket från familjen?

– Ja, naturligtvis. Det är dock bara 13 mil mellan Boden och Torneå och jag försöker vara hemma så mycket som möjligt. Visst har det ändå inneburit en uppoffring från min sida men travet är en livsstil. Man måste älska att arbeta med hästarna, annars går det inte. Vi i branschen är nog lite tokiga.

”Han lever, precis som jag, sin dröm”

Både Petri och hans hustru Anne är uppväxta i finska Torneå och tillsammans har de två söner. Den yngste grabben, Johannes, delar pappas intresse för hästar men då främst som spelare och ägare.

– Han har bättre koll på stamtavlor och min träningslista än vad jag själv har.

Det verkar vara bra gener hos familjen Salmela då den äldste sonen Tuomas, född 1995, skördat stora framgångar i ishockeylaget Ilves Tammerfors.

– Vintertid de senaste fem åren har det blivit många resor för att se hans matcher. Jag har svårt att hitta de rätta orden men är riktigt, riktigt stolt över honom. Han lever, precis som jag, sin dröm och har jobbat stenhårt för att nå dit han är nu.

– Om det blir mycket känslor? Ja, herregud. När han lyckas och gör en bra match känns det likadant för mig som när mina hästar vinner stora lopp.

Förutom hästar och ishockey älskar Petri att tillbringa sin lediga tid i köket, där han mer än gärna trollar ihop god mat till de han håller kär.

”Tvingades arbeta dygnet runt”

59-åringen har genom åren haft många strängar på sin lyra. I ung ålder arbetade han bland annat som speaker på allehanda travbanor i den norra delen av Finland, och har sedan gymnasiet drivit en taxifirma som än i dag är aktiv, även om det inte är Petri som sitter vid ratten och småpratar med kunder om sina många storloppsvinster.

– Efter skoltiden funderade jag över mitt liv, exempelvis om jag skulle söka till universitetet, och min pappa hade en taxirörelse. Jag körde taxi åt honom på helgerna och köpte efter lumpen ett annat företag från en vän. Sedan 1995 har jag dock i princip inte kört någonting.

– Det jag minns bäst från den tiden är att räntorna var höga och att man i princip tvingades arbeta dygnet runt. Man var dock ung och orkade nästan vad som helst. Dessutom fick man möta nya människor varje dag.

”Vågar man säga att man är lite stolt?”

Att Petri valde att satsa helhjärtat på travet beror till stor del på Timo Nurmos och hans familj. Redan som ung grabb såg Salmela upp till sin äldre vän och mentor och berättar att han är otroligt tacksam för allt som Timo gjort för honom genom åren.

– Vi skaffade tidigt en häst ihop och på den vägen är det.

Hur skulle du summera din karriär fram tills i dag?

– Nästa år fyller jag 60 och vågar man säga att man är lite stolt? Ödmjuk och tacksam är jag också över att ha fått göra den här resan, med så många fina hästar.

Trots att travlegendaren med stormsteg närmar sig pensionsåldern ser han inget slut på karriären. Att sitta i tv-soffan och rulla tummarna hela dagarna är något han våndas över.

– Det är många som har frågat om när jag ska sluta men får jag bara vara frisk så fortsätter jag många år till. Det är svårt att tänka på en framtid utan hästar, avslutar Petri.