Micke Nybrink: Kör för bästa placeringen
Publicerad 2012-09-04
Expertens krönika – med veckans tips
Att diskutera styrningar är halva grejen.
Först analyserar vi loppen. Efteråt käftar vi om kusk(jävl)arnas insatser.
Vad avgjorde? Vem fuckade upp? Vem slog en tunnel?
Det blev snack efter V75-6 i lördags, treåringsloppet där Örjan Kihlström körde defensivt med favoriten Pojke Kronos. Den allmänna uppfattningen i tv var att han inte försökte vinna loppet, att han inte borde ha backat ner och låst in sig.
Kihlström försvarade upplägget med att han inte kunde slå Noble Knight från positionen utvändigt ledaren. Uttalandet var inte gripet ur luften eftersom Kihlström har kört Noble Knight åtta gånger.
Som jag ser det gjorde han rätt som ”deffade”. Om han tror sig veta att det inte går att spöa Noble Knight från dödens är ju hans enda chans att smyga på chans. Visst, oddsen var extremt dåliga att luckan skulle komma men om det var noll chans att vinna från dödens var det i alla fall ett bättre alternativ.
Men från dödens hade han troligen kunnat bli tvåa. Ska man hellre köra för en bergsäker andraplats än en högst osäker vinst? Vad är bästa möjliga placering? Vi brukar beskylla Örjan för att köra för hästägaren men i det här fallet agerade han för de som hade spelat på honom.
Lusten att tävla var noll
Jag vet inte om ni såg V65 från Umåker i fredags. Det gjorde jag och det var gränsfall att tv:n klarade sig. Hade spikat Miss Beniss (31 för 10) i V65-5 eftersom jag visste att hon skulle spetsa och sedan kunna svara ut megafavoriten (14 för 10) Vincennes. Tränare Nurmos uttalade sig på sin hemsida att han trodde mycket på Miss Beniss så jag förutsatte att det skulle köras för seger, i ledningen alltså.
Men efter 400 meter gav Kontio bakom Miss Beniss bort täten till Vincennes.
Lusten att tävla var tydligen noll. Luckan kom alldeles för sent, tvåa i mål, okörd. Vincennes synades aldrig, trots att hon gick med skor. Det kallar jag att inte köra för bästa möjliga placering.
Nu undrar jag: Är det verkligen så här man bygger upp sporten? Liret vissnar, spelarna ruttnar – tro fan det. Har tränaren eller kusken kompisar som får veta att de tänker skita i det? Snacka om övertag. Så pratar nämligen spelare efteråt.
En annan sak: Varför ska man vara så förstående när man spelat? Många andra travjournalister verkar tävla i att ”förstå sporten”.
Till sist: Roger Walmann får en guldstjärna av mig. Förra veckan dömde han dels ut medicinmännen i amerikansk travsport, dels sa han att hans hästar inte kör kompis vilket också bevisades.