Läs Stig H:s brev till förbundet

Innan B-provet under onsdagskvällen visade att Wellino Boko inte tävlat med otillåtna medel i kroppen skrev Stig H Johansson ett brev till Svensk Travsport.

Ett brev där han riktar skarp kritik mot regelverket.

Här kan du läsa det i sin helhet.

"Svensk Travsport,

Undertecknad och hästägare hos mig har under det senaste året vid två tillfällen drabbats av att man hos våra hästar funnit mikroskopiska mängder av läkemedel. I det ena fallet (Bobtail) togs ett förstapris på 150 000 kr från hästens ägare och jag fick böta 225 000 kronor till Svensk Travsport. I det andra fallet (Wellino Boko) handlar det om en halt på 3 nanogram av ett humant läkemedel som ej finns registrerat i Sverige. Utredningen har i skrivande stund knappt påbörjats.

Oavsett vad den visar och vad domen blir vill jag redan nu vända mig mot att Svensk Travsport har ett regelverk som är fullständigt rättsvidrigt både till sitt upplägg och tillämpning.

Miljön i vårt samhälle är idag kontaminerad med olika kemiska substanser inklusive läkemedel och olika metaboliter från sådana. Rester från p-piller som kommit från urin som passerat reningsverket i Västerås kan spåras i gäddor som fångats utanför Stockholm. Om en människa som ätit antiinflammatoriska medel urinerar i gräset på en travbana och om en häst råkar få i sig några tuggor av detta gräs ett par veckor senare så kan det med dagens sofistikerade analysmetoder.

Ett nanogram är en 1 miljarddels gram (1/1 000 000 000). Det är en svindlande liten mängd både till volym och vikt och det finns enligt vad jag erfarit inget läkemedel som har någon som helst inverkan i dessa koncentrationer.

Vetskapen om den frekventa provtagningen och de känsliga analysmetoderna är i sig en garant för att medveten otillåten medicinering är ytterst osannolik och ovanlig. Medvetenheten om de ytterst stränga straffen gör att tränarkåren har infört rigorösa rutiner i sina stall för att hästarna inte genom slarv eller oförsiktighet skall komma i kontakt med olika substanser. Jag har själv vidtagit alla åtgärder som stått i min makt för att inte hamna på de anklagades bänk.

Under årens lopp har jag känt starkt med de aktiva som kommit i kläm och i många fall blivit illa tilltygade såväl mentalt, ekonomiskt som yrkesmässigt av det nuvarande regelverket och tillämpningen av detsamma. Det gäller självfallet både tränare och hästägare. Själv har jag gnagts av en tilltagande oro på gränsen till övertygelse om att jag förr eller senare skulle kunna komma att drabbas.

Det är i praktiken fullständigt omöjligt att efterleva reglementet eftersom man dygnet runt, var än hästen befinner sig, skall ansvara för att den inte kommer i kontakt med miljöer som kontaminerats med främmande substanser i mängder som handlar om miljarddels gram. I detta avseende är reglementet rättsvidrigt.

Jag känner i viss mån dåligt samvete över att jag inte tidigare tagit till orda i denna fråga. På något sätt har jag stuckit huvudet i sanden och hoppats att jag skulle ha turen att slippa råka illa ut. Jag har också försökt vara lojal mot travets organisation, vilket jag med nuvarande insikter inte längre kan vara.

Principen att hålla travsporten ren från doping har alla självfallet ställt sig bakom. Jag har aldrig medvetet tillfört en häst någon otillåten substans. Jag har lagt ned stor kraft och mycket tid på att i min organisation skapa rutiner som minimerar risken för ofrivillig kontamination.

Det gamla reglementet skrevs när analysmetoderna inte var så utvecklade. Mängder som var att betrakta som “nedskräpning” upptäcktes aldrig. I takt med att den kemiska nedskräpningen av samhället har ökat så har analysmetoderna förfinats. I praktiken innebär det att varken människor eller djur kan hålla sig kemiskt “rena” . Varför skall då just en travtränare kunna förväntas lösa den övermänskliga uppgiften att kemiskt sanera alla de miljöer där en häst vistas under träning, resor och tävlande på andra orter?

Detta har man insett på det flesta håll i världen. Skräpvärden lämnas därhän. Svensk Travsport skyndar dock att publicera och därmed skandalisera redan innan man har fått besked om vilken mängd substans det rör sig om och därmed skadar man inte bara travsporten utan också travtränare och hästägare. “ Nedskräpningsfallen “ skapar rubriker även om alla som har kunskaper och sunt förnuft inser att nästan varje levande organism regelbundet löper risk att kontamineras med någon kemisk substans.

Jag kommer nu att verka för att travtränar-och hästägarorganisationer sätter press på Svensk Travsport så att man inför och tillämpar ett regelverk som går att efterleva och som inkluderar ett mått av sunt förnuft. Travsportens tjänstemän har enligt min uppfattning visat brist på insikt och en respektlöshet mot de som drabbats av det orimliga regelverket. Det är säkerligen många, som under årens lopp på ett orättmätigt sätt har hängts ut och bestraffats för påstådda förseelser, som de inte på något sätt kunna förutse eller skydda sig mot.

Om Svensk Travsport inte själv kan vidta adekvata åtgärder tycker jag att intresseorganisationerna skall driva en civil process för att få nödvändiga förändringar till stånd.

Stig H Johansson"

Trav365