”Är underbart för mig att Johan är hemma”

Både far och son gör succé - med olika stall: ”Jättekul”

Erik Pettersson

helskärm

Pappa Peter och sonen Johan Untersteiner ligger båda på topp tio-listan över vinstrikaste travtränarna i Sverige.

För Trav365 berättar Peter, 56, om familjens framgångssaga.

– Jag har haft som målsättning i hela mitt liv att inte behöva skaffa mig ett jobb, jag har aldrig sagt att ”jag ska åka till jobbet”, för jag åker till stallet, då är man lyckligt lottad, säger han.

Peter Untersteiner har länge tillhört skaran av framgångsrika travtränare i Sverige, men de tio senaste åren har han tagit ett steg till och är nu en av landets absolut skickligaste travtränare.

För något år sedan slog sig sonen Johan Untersteiner sig loss från sin arbetsgivare Roger Walmann och gjorde flytten hemåt Halmstad igen och startade en egen proffsrörelse.

Hur det har gått? Utmärkt.

Just nu ligger både far och son på topp tio-listan över de vinstrikaste tränarna i landet. Peters stall har kört in 19,7 miljoner.

Johans 14,7 miljoner kronor.

– Man måste konstatera att det går bra för båda stallarna. Det är jättekul att far och son kan tävla på exakt samma villkor, det är det som är så roligt med travsporten, karriären är lång, säger Peter Untersteiner.

”Brinner för det här”

Trodde du det skulle gå så här bra för Johan så tidigt i proffstränar karriären? Och hur kan det gå så bra för just er?

– Att det skulle gå så här bra var inte realistiskt att tro, men vi brinner för det här. Jag har varit tränare i 30 år och ibland undrar man hur det kan vara så roligt när man hållit på med samma sak i 40 år. Det finns givetvis svackor, så här på hösten när det blir mörkt brukar det komma, jag är bara människa, men sen går det en vecka så tycker man att det är det roligaste som finns igen. Det är härligt att man kan leva så gott på sin hobby. Jag har haft som målsättning i hela mitt liv att inte behöva skaffa mig ett jobb, jag har aldrig sagt att ”jag ska åka till jobbet”, för jag åker till stallet, då är man lyckligt lottad.

Ni båda är tränare i Halmstad och delar på samma träningsanläggning i Holm, strax utanför staden. Hur är ert upplägg? Hur mycket samarbetar ni?

– Vi är jobbar helt avskilda. Jag lägger mig inte i hans upplägg och han lägger sig inte i mitt. Det är jätteskönt och vi jobbar helt för eget huvud. Sen rådfrågar vi varandra ibland, och jag även honom, han har haft en fantastiskt fin utbildning med elva år i Stockholm, ett hos Hultman och tio hos Walmann och den utbildningen har han nytta av dagligen. Det passerade många hästar där och det var det fina, att han inte började jobba hos mig. Jag har sagt det, att har jag gjort något bra drag som förälder, så var det att jag sa åt honom att inte jobba hos mig om han ville satsa på travet.

– Johan har allt i Holm, förutom ettåringarna som han har på banan. Jag har både hästar på banan och i Holm. Det är bara en kvart däremellan, så det är fint med de korta avstånden. Johan har även köpt grannmark och byggt eget så vi hyr den gamla gården av Marjaana Alaviuhkola, Kari Lähdekorpis ex-fru. Det var jätteflyt att vi kom till där när Kari flyttade till Finland. Det har påverkat våra framgångar. Han körde in ett fungerande koncept som tränare på den här gården, och i stora drag har vi tagit över Karis koncept. 

– Men vi är även bra på unghästar har det visat sig. Det var inte Karis specalité, men vi klarar av både och. Det är underbart för mig att Johan är hemma nu och visar potential, när jag inte orkar längre, då kan jag kliva tillbaka, man orkar ju inte hur länge som helst, det är tuffa veckor.

”Då gräver vi graven för oss själva”

Ni möts i många lopp med ofta betrodda hästar. Hur är det?

– Vi sa det när Johan flyttade hem att för allt i världen, var och en måste köra sin häst åt sin ägare, för om det skulle visa sig att Untersteiners hjälps åt, då gräver vi graven för oss själva och då försvinner trovärdigheten för sporten och spelarna. Det är vi noga med och jag har inte fått höra något om det, det har klarat sig väldigt bra, snacket där och det är något vi är väldigt måna om. Vi är konkurrenter när starten går, det är vi verkligen! 

Medför det att ni är arga på varandra efter lopp?

– Inte mycket. men jag är sällan arg på någon överhuvudtaget, det kommer nya lopp hela tiden och det tar för mycket energi att vara arg.

Gliringar?

– Inte mycket. Vi är rätt så tråkiga så, ha ha.

Men både du och Johan är några få som tillhör svensk travsports topp som allt som oftast gör segergest när ni vinner lopp.

– I början var ju segergesten riktad mot Johan, jag vinkade hem till honom när han var liten. Jag har fortsatt med det för jag blir så jäkla glad när jag vinner och jag vet hur svårt det är att vinna på V75. Jag blir barnsligt glad alltså, det behöver jag inte ändra på, för det sporrar mig. Och jag ser ju i Johans fall, sicken känsla han har när han vinner med en egentränad häst, han är så oerhört tillfredsställd. Det är en underbar känsla! 

Vad har du för mål kvar i karriären?

– Jag nådde många av mina mål sent i mitt travliv. Men jag har inte vunnit Sprintermästaren (Halmstadtravets största lopp) och inte Elitloppet. Det kämpar vi för. För tio år sedan kändes det nästan omöjligt, det gör det inte numera. Jag hade 20 bra år som tränare först, med de tio senaste har varit extra bra.