Profilens tuffa tid: ”Det kändes meningslöst”

Travkusken Elias Strandberg i stor intervju om • Motgångarna • Rubrikerna • Vägen tillbaka

Elias Strandberg har länge tillhört landets främsta lärlingar.

I somras tappade han dock motivationen – och tog en time out från travet.

– Det kändes meningslöst. Glöden fanns inte, säger 31-åringen.

Elias Strandberg arbetar till vardags som hovslagare.

Han tillhörde under flera år även landets mest lovande lärlingar och vann i fjol dubbla V75-lopp med Likeaboss och O'Hara.

Men i somras hände något.

31-åringen valde självmant att ta en paus från tävlandet och syntes inte till i startlistorna under en dryg månad.

– Det var ett aktivt val att trappa ner. Jag hade inte suget alls och tappade motivationen. Det kändes meningslöst och kom överraskande. Jag minns en gång då jag skulle till Gävle och tänkte: ”Jag vill inte åka på trav.” Glöden fanns inte, berättar han.

”Lämnar in licensen – inte kul längre”

Ska man tro Elias så hade den pausen lika gärna kunnat resultera i ett betydligt längre avbrott.

Hur tufft var det då det var som allra värst?

– I och med att jag skor hästar har det varit svårt att hitta ett flyt i mitt arbete, då jag har kunder hela tiden. Jag låg hela tiden efter och det blev aldrig någon harmoni. Då hade vi en diskussion hemma, jag och min sambo Johanna, där jag sa: ”Jag tror fan att jag lämnar in licensen. Det är inte kul längre.”

Efter en månad av självrannsakan började Strandberg återfå passionen för sporten som varit en väldigt stor del av hans liv sedan 18-årsåldern.

– I vår bransch kör man bara på hela tiden och kan inte slappna av. Det var nyttigt att få en paus. Nu har jag kunnat strukturera upp min kundkrets och har en bättre översikt. Då kom suget efter att köra lopp tillbaka. Jag ska bland annat iväg i kväll och är laddad!

”Det största man har i livet”

Icke att förglömma i historien är stödet från sambon Johanna Karlsson, som funnits där i ur och skur när livet var som mörkast.

De båda träffades på jobbet.

Elias arbetade för Björn Röcklinger och Johanna för Reijo Liljendahl.

– Jag minns att jag körde ett lopp åt henne och vann då. Det var nog efter det vi började träffas. Hon är mitt bollplank och den som får höra både när jag är glad, arg och ledsen. När det är motigt är det Johanna som hela tiden finns där. Hon har betytt otroligt mycket och alltid pushat utan att pressa, då hon vet hur kul jag tycker att tävlandet är.

Hur tacksamt är det att ha en sådan kvinna i sitt liv?

– Det är det största man har i livet och något man strävar efter.

En tuff period inträffade för runt tio år sedan då Elias plötsligt började känna smärta i bröstet och tvingades uppsöka läkarvård.

– Jag fick problem med hjärtsäcksinflammationer, vilket resulterade i perioder på sjukhuset och tillhörande sjukskrivningar eftersom jag inte fick överanstränga mig.

– Jag tar mediciner och har nu inte haft problem på flera år, men det fanns en tid som var väldigt frustrerande. Så fort det började göra ont i bröstet tänkte man: ”Fan, nu kommer det smälla till igen.”

Som om detta inte var tillräckligt så råkade han 2021 ut för en olycka på gården, med en spricka i skulderbladet, som höll honom borta från tävlandet under åtta veckor.

”Många berättade vilken idiot man var”

En annan tråkig tid i Elias liv var våren 2016.

I ett av loppen under en tävlingsdag på Sundbyholmstravet slutade han oplacerad bakom Broadway Queen.

Domarna hade invändningar mot kuskens drivning och gav honom åtta veckors avstängning, samt 4 000 kronor i böter.

På kuppen blev Elias på sina håll stämplad som djurplågare.

– Det var väldigt jobbigt och uppmärksammades stort. Jag ansåg inte mig själv vara sådan som jag beskrevs i tidningarna. Många som inte håller på med trav och bara läste rubrikerna berättade vilken idiot man var och att man borde bli behandlad på samma sätt själv.

– Jag hade väldigt bra stöttning, både från Johanna och folk inom travet. Det var otroligt tacksamt att så många led med mig, även om de inte kunde lindra den ångesten man kände. Jag överklagade beslutet men då hade det redan lämnats in en polisanmälan angående djurplågeri, vilket kändes hemskt när man jobbar med hästar hela dagarna.

”Det var en otrolig lättnad”

Han kallades till ett polisförhör men ärendet lades snabbt ner och i dag väljer talangen att inte blicka tillbaka – utan bara se framåt.

Efter 23 raka lopp utan seger, och med ett något sargat självförtroende, kom den gångna onsdagen äntligen första vinsten sedan april månad.

Bakom den av Emilia Leo-tränade Sign Me Up Yankee gjorde Elias inga misstag.

Den framgången verkar ha kommit mycket lägligt för kusktalangen.

– Jag hade väntat länge på en seger. Det var en otrolig lättnad efter en lång segertorka då man undrar om man ens kan vinna lopp. Allt klaffade perfekt den där dagen.

Hur mycket saknar du egentligen de här stora scenerna som kusk?

– Jag tycker själv att jag har haft bra resultat genom åren och legat i toppen bland lärlingarna. Det saknar man väl. Börjar man se tillbaka är det som roligast att köra bra hästar och göra det frekvent. Jag har ingen stor tränare i ryggen som jag kör åt utan kör åt väldigt många olika.

”Trivs otroligt bra med livet”

En häst som verkar ha en stor plats i hjärtat hos Strandberg är V75-följetongen Likeaboss.

Tillsammans tjusade de under fjolåret V75-publiken.

”Bossen” har dock inte synts till på tävlingsbanan i år och återhämtar sig för dagen efter en skada.

– Jag tänker på honom ganska ofta. Det var en väldigt rolig period och en otroligt rolig individ. Han gjorde alltid sitt bästa i loppen och gav mig mycket marknadsföring.

Drömmen är att en dag åter vara tillbaka i hetluften på lördagar.

Innan så blir fallet tillbringar han större delen av sina dagar med att sko hästar, samt i trädgården.

Och ska man tro Strandberg så har han blivit en rätt så skicklig potatisodlare på ”fel” sida om 30-strecket.

– Nja, jag har inga gröna fingrar men har odlat både potatis, tomater och gurka. Johanna har dock stått för det mesta. Det bästa jag vet under sommaren är att sitta på åkgräsklipparen, och efteråt ta en starköl. Jag trivs otroligt bra med livet.

Och när det gäller dagsformen så kommer svaret blixtsnabbt:

– Jag är i bättre form nu, som 31-åring, än då jag var 20! Jag tränar mer nu än någonsin tidigare i livet och är vid god fysisk och psykisk hälsa. Den enda skillnaden är att jag måste ta en tablett innan jag går och lägger mig, avslutar han.