TACK FÖR SHOWEN

Micke Nybrink

Nybrink: Robert Bergh är en oerhört skicklig hästkarl – det här behövde svensk travsport

26 maj: Hällregn i sidled, svinkallt, djupfrysta händer.

Vem bryr sig när Nahar flyger fram?

Nej, bröderna Sedin behöver inte tre miljoner.

Men svensk travsport behövde den här vinnaren.

örra sommaren när V75 kördes i Boden, ja det var en kväll i juni då när sommaren är som bäst…, gjorde Nahar sin andra start i Robert Berghs regi. Vet inte om ni ens minns det eller hur ni upplevde det loppet – men själv fick jag en helt ny syn på den entaktade, starke men osnabbe strulputten.

Slutrundan han bjöd på var bland de värsta jag sett. Han travade sista 1 000 på 1.09,3 och kryddade det med 1.07,5 sista 500.

Hallå, det var Nahar som gjorde det. Nej

sluta nu, aldrig.

Jo, det är sant. Nahar. Han tog 20 meter på ledande och vinnande Sanity sista 300.

Redan då borde vi ha fattat att det här var nästa års Elitloppsvinnare. Det borde vi

faktiskt ha insett.

Robert Bergh erkänner att han, i smyg, började umgås med den typen av vilda tankar efter Boden-starten. Själv gick jag inte så långt men att det var början på något stort begrep jag.

Okej, vägen var inte spikrak efter det men hästen förädlades succesivt. Robert Bergh är en tänkande tränare, en oerhört skicklig hästkarl som gärna provar nya saker och trimmar tills motorn spinner som en katt.

När Nahar vann guldfinalen i Gävle förra lördagen lirade jag. Jag bjöd på honom som vinnare i tidningen och fick åtta gånger pengarna. Min känsla var att han borde speeda ner allt. Bodenspurten satt kvar på näthinnan och jag hade också hört Berghs planer om Elitloppet, att han ville vara med, att han trodde på honom.

En tränare att lyssna på

Om jag lärt mig något under de 35 år jag spelat på hästar är det att när Robert Bergh pratar ska man lyssna. Det är liksom aldrig tomma ord och floskler, han menar allt han säger och har full koll. Utan skryt så har jag hämtat ut mer än en gång på att bara spetsa öronen när Robert informerar.

Nu var det inte så att jag trodde att Nahar skulle vinna Elitloppet, han var inte mitt förstaval, men att han var en av dem var givet. Och efter den fenomenala spurten i försöket, under 1.07 sista 500, började det se bra ut på riktigt. Det enda som oroade var att hästen tvingades tävla med bakskor i finalen. Kunde han vinna utan att behöva använda turbon?

Finalen bjöd på allt vi kunde önska oss. Nesta Effe och Roberto Vecchione gjorde ett utsiktslöst försök att ta emot Sebastian K. och Åke Svanstedt. Det gick inte, Sebastian dundrade till ledningen efter 150 meter. Det skulle det visa sig att redan i det här läget hade Svanstedt tagit ett felaktigt beslut. I andrapar utvändigt satt nämligen Lutfi Kolgjini med sin slugger Raja Mirchi.

Ludde som tidigare tränat (upp) Sebastian K. men tappat honom till Åke vädrade blod och högg mot Sebastians blottade strupe, mot hans svaga punkt. Han skickade fram Raja och om han sa syn till Svanstedt eller bara körde vet jag inte. Sebastian K. har nämligen ett problem och det hade Kolgjini givetvis koll på. Han trivs bara ”sådär” i ledningen och om han dessutom får press vill han inte vara med längre. Då kan det kvitta, då lägger han av. Och det var precis vad han gjorde in på upploppet.

Lek istället med tanken att Svanstedt ger fasen i att köra från start och väntar med att spela ut speeden till 300 kvar. Då kan det gå hur bra som helst.

Men visst, det är självklart lätt efteråt. Ändå kan jag inte riktigt fatta taktiken från Svanstedts sida. Det var ingen överkurs att Kolgjini skulle attackera likt en tjur mot ett rött skynke.

För övrigt är jag mycket frågande inför hur Fabrice Souloy resonerar när han startar fjolårsvinnaren Commander Crowe trots att han alldeles uppenbart är halt. Det kändes som vansinne och jag hoppas verkligen att jag har fel när jag befarar att hästen är skadad och kan ha förvärrat situationen genom att ändå springa.

Försökte mörka?

Efter uppvärmningen var en av mina arbetskamrater  i stallet och pratade med Souloy. Han sa att Commander hade ett sår på en hov (kronranden) och att det inte var någon fara. Hon såg att hästen var tjock i ett ben och försökte få en intervju. Souloy ruskade på huvudet. Han skulle starta och ville inte ha något snack.

I defileringsvolten ledde han runt hästen. Om det var för att banveterinären inte skulle se hältan vet jag inte. Vad tror ni? När han släppte ut sin stjärna på banan för defilering gav han honom en klapp i rumpan så att han for iväg i full fart. Om det var för att fortsätta mörkningen vet jag inte heller. Men det är svårare att se hältor i högre fart.

Det enda jag kan hoppas är att jag har helt fel. Commander Crowe är en fantastisk häst och ingen häst ska behöva tävla om den har ont.