Tre frågor att fundera över

Micke Nybrink

Vad är grejen med trav?

Hur kommer det sig att man blir trav­intresserad?

Varför börjar någon spela på hästar?

De tre frågorna är de viktigaste att ställa just nu. Det är i den änden vi ska börja. Vi kan också fråga oss vad som får en travspelare att tappa sugen. Själv är jag oerhört intresserad och på något sett för evigt travsmittad. Annars hade jag troligen inte kunnat hålla på så länge. Trav blir också roligare ju längre man tränger in i sporten och spelet. Och jag är inne i epicentrum. Grejen med trav inträffar inte första gången man ser ett travlopp eller när du köper en Harry Boy. Ett travlopp för en utomstående är inte mycket att se. Det är svårt att begripa vad som är tjusningen med den där skocken som springer runt. Allt ser

likadant ut, ingen gör mål, ingen slåss eller gapar och skriker. Språket som pratas är kinesiska. 

Viktigt att få draghjälp

Trav har ett tuggmotstånd, en tröskel och en backe att kämpa sig uppför innan det bär av mot spelvinster och härliga sportupp-levelser. Det gäller att orka i början och det är oerhört viktigt att få draghjälp. Man behöver en sponsor eller ledsagare. Här kommer media in. Utan en journalistisk bevakning vore travet dödsdömt. Det är tack

vare alla tidningar, nätsajter och tv-kanaler som travet lever och får sin näring.

Samtidigt finns det inget som slår det som kommer ”ur hästens mun”. Alla tidningar, nätsajter och tv-kanaler vore ingenting utan de aktivas medverkan. Att få se, läsa och höra vad idrottsmannen själv (via tränaren) tänker, tror och tycker är det som triggar igång intresset på allvar. Det är då man är med i matchen på riktigt.

”Hörde du vad Reijo sa? Har aldrig sett honom se så nöjd ut. Vinner inte den där så fattar jag ingenting!”  ”Ludde garanterade att han skulle ta ledningen.”

Skulle inte gå

Tänk om vi inte hade den här kommunikationen? Tänk om den spelande publiken bara fick ett travprogram i handen och sen körde de runt runt. Inga intervjuer före loppet, vattentäta skott, inget eftersnack, inga bortförklaringar, inga känslor och inga segerintervjuer.

Och givetvis inget tyckande i spalter eller tv-rutor. Fan heller. Vi redovisade bara ­resultatet och bläddrade vidare. Trav­diktatur, shut up or piss off.  Nej, det skulle förstås inte gå. Grejen med trav är ju allt det här. Grejen är allt snack, att vi vet exakt allt, hört vad andra sagt och sett hur kuskarna kört. Och sen pratar vi om det, mal på, tycker en massa, dömer ut och hyllar i en salig blandning.

Det är vad trav handlar om och jag kan inte annat än hylla alla aktiva, journalister, hästägare och spelande staketkuskar för det jobb ni gör. Det är ni som gör travet intressant, utan er fanns det ingenting.