Nybrink: De drömmer sig tillbaka till 1978
Publicerad 2014-03-18
Tre omgångar med V86 i expressfart är i mål.
Hyenorna duckade första veckan.
Men redan efter gång två började de slicka sig om munnen.
Och sen i torsdags nafsar de lystet.
Har ni också läst V86-nekrologerna?
Hela idén är ”så idiotisk” och de gottar sig nu i det så kallade misslyckandet. Hytter med näven eller är det käppen?
Själv vet jag inte, är det så katastrofalt? Eller är det bara den inre cirkeln av rättrogna travtalibaner som försöker få ATG:s satsning och nytänkande i brygga? Som sagt, jag vet inte – men om det är något jag vet så är det att det försöks och att det är fasen så mycket bättre än att sitta med armarna i kors och gråta och längta tillbaka till 1978 när Sören Nordin vann.
Expresstravet med de delade omgångarna är Solvallas dödsdom, i alla fall om det fortsätter på samma sätt som nu. Det är också ”en allmän uppfattning”.
Själv är jag lite inne på att Solvalla sen länge är en insomnad arena. Det är i alla fall inte samma ruljans som när jag var liten och skyndade mig dit till klockan fyra för att få en plats på målläktaren.
Men det är ju inte så vi konsumerar och lever längre. Ingen går på trav på det sättet. De som gör det är pensionärer och jag är hemskt ledsen att säga det men de är inte travets framtid. Inte jag heller, jag är en dinosaurie.
Att då ATG är så in i helvete korkade (ironi) att de provar något i tidens anda – hur fan kan man såga det?
Inte samma arenasport längre
Viljan att nå nya målgrupper, att attrahera 90-talister, måste väl vara det primära? Jag har haft med mig min son Kalle och hans kompisar på Solvalla (de är 19–20 år) och de blir ”en aning” konfunderade när det inte händer något. De blir stressade, börjar pilla på mobilen och frågar om det är långt att gå till tåget eller om jag kan köra dem. Efter två lopp. Men visst, dröm gärna om att fylla läktarna likt 1978. Det är en vacker tanke.
Tyvärr kommer det aldrig att hända igen – tiden har sprungit ifrån travet som arenasport.
Försök gärna hänga med en 19-åring i några timmar och se om ni inte blir åksjuka av allt multitaskande. Ett lopp var 20:e minut är som en hel arbetsdag för Instagram-generationen. De suckar, flippar och drar. Kom in i matchen, trav är ruskigt segt för dem som ska ta över.
Att då på två banor, en kväll i veckan, testa ett nytt koncept är i min värld inte konstigt. Jo, möjligen är försöket lite lamt – det borde vara ännu mer action. Och alla de andra dagarna och kvällarna körs ju pensionärsupplägget. Då fylls travbanan av mig och gubbar med skinnpaj och keps. Då gäller det att akta fossingarna så att man inte får en rullator på tån.
Reflektion: Varför tror ni de kör supersprint i skidåkning numera?