Travet är en dårmagnet

Micke Nybrink

Micke Nybrinks senaste krönika

Ibland tvivlar jag på mänskligheten.

Eller rättare sagt – travspelarna.

Vad är det för folk som går på trav egentligen?

Samhällets bottenskrap?

Nej, förlåt, nu ska man givetvis inte dra alla över en kam. Det skulle aldrig falla mig in. Inte ens jag är så pantad. De flesta människor jag träffar på en travbana och de som hör av sig via mejl eller telefon är trevliga. Jag gillar att prata med er, höra vad ni tycker. Det är ju faktiskt så jag ser på mitt jobb som travkrönikör i Sportbladet.

Jag ska lyssna och vara er budbärare.

Men så har vi knäppgökarna, packet som saknar stil och hyfs. Min känsla är att de är överrepresenterade bland dem som spelar på hästar. Jag säger inte det för att jag vet, utan talar enbart av egen erfarenhet som offentlig travperson. Det lutar liksom åt det hållet. Travet är en dårmagnet.

Här är ett mejl från Gert Eriksson: ”Hej. Hur orkar du, dina tips är urusla, har aldrig rätt, måste vara tungt, du har ju ett jobb, ’travexpert’, pyttsan, vem tippar sämre?, möjligen de som följer dina missar och kompletterar med egna missar. Eller lurar du tipparna mot bättre vetande, lika som ekonomiexperterna. Hur orkar du visa dig i TV-rutan och vara besserwisser? Jag vet att ingen vet, men glöm fantasi oddsen. Men du är jätte trevlig som underhållare.”

Den här killen, Gert (som aldrig gick i skolan?), är fullständigt normal, en hygglig prick – i alla fall om man jämför med de värsta psykfallen jag kommer i kontakt med.

Frustrationen ska tydligen ut

Ett exempel: Jag åker runt på V75 en hel del och jobbar med Tipslördag. På Jägersro för en månad sedan, efter tävlingarna, stod jag och väntade på en taxi. Som vanligt haglade kommentarerna. Ölstinna travtorskar mår bättre när de hittar någon att ösa sin frustration över.

Jag stod där när en bil bromsade in, rutan vevades ner och en kille ropade på mig: ”Öh, kom hit!” Naiv och tillmötesgående klev jag fram och sa hej varvid han sträckte ut sin öppna handflata, där det låg en kondom. Han kastade kondomen mot mig och skrek: ”Här, ta den här och använd den nästa gång – så föds det inga fler små Micke Nybrinkar!”

Han sa det utan att le.

Tack, jag ska hälsa mina tre barn det. Nej, jag höll käften. Men jag undrar bara vem som borde använda den där kondomen?

Till sist, veckans citat: ”Hans hästar är usla, de vinner aldrig. En del av dem får till och med kämpa för att komma sist.”