”Efter målgången kom känslorna fram för mig”

Ulf Eriksson vann storloppet Åby Stora Pris i lördags – dagen efter att ha begravt sin far: ”Det var den roligaste segern i min karriär”

helskärm

Ulf Eriksson och Milligan’s School vann i lördags storloppet Åby Stora Pris.

Dagen innan hade han tvingats begrava sin far och bäste vän Kjell.

– Efter målgången kom känslorna fram för mig, säger Ulf till Trav365.

Det finns vinster och det finns vinster. När Milligan's School passerade mållinjen som vinnare av Åby Stora Pris under lördagen visste jublet inga gränser. Segerkusken Ulf Eriksson hade precis upplevt sin kanske bästa dag som travkusk, men brottades samtidigt med den djupa sorg han bar inombords. Dagen innan hade han nämligen begravt sin kära far Kjell, mannen som var anledningen till att Ulf kom in i travyrket.

– Han var en fantastisk hästkarl och dessutom duktig på att köra lopp. Begravningen ägde rum i Bollnäs kyrka och det var en jättefin tillställning med 50-60 gäster. Efter målgången kom känslorna fram för mig, berättar Ulf för Trav365.

Under segerintervjun kunde han inte hålla tårarna tillbaka och det blev ett tag lite för mycket att ta in. Nästan 58 år fick de båda tillsammans men sedan någon vecka tillbaka tränar Kjell sina fyrbenta vänner på de evigt gröna ängarna. Han är redan saknad, men aldrig glömd.

– Pappa var tränare i Bollnäs under många år och vann rikschampionatet 1969. Han vann runt 500 lopp och hade i regel 20-30 hästar i träning, samt fölmärrar. Det blev bland annat en fjärdeplats i Kriteriet och en andraplats i Sprintermästaren.

Körde lopp mot Kihlström på gräsmattan

Ulf har hästar i blodet och goda minnen från sina barndomsår. Redan vid sju, åtta års ålder blev det turer i skogen och så snabbjobb något år senare. Han har kommit en lång väg sedan dagarna då han och kusinen Örjan Kihlström körde simulerade travlopp hemma på gården.

– Jag och han brukade sitta på gräsmattan med ett par rep och varsin björkpisk. Vi var bara sex år eller så och körde lopp mot varandra. Det var Flower Child, Ego Boy och allt vad de nu hette. Jag vet inte vem av oss som vann flest gånger men mormor brukade säga: "Ni kan väl flytta er ibland eftersom det blir sådana hål i gräsmattan när ni sitter och piskar på samma ställe?". Vi var jättebra kompisar redan då och brukade bland annat se Elitloppet på plats tillsammans.

För Eriksson fanns inget annat än hästar under uppväxten. Visst fuskade han del med bandy och fotboll men dessa sporter kunde inte konkurrera med livsstilen i stallet. Att plugga vidare hade han heller inget intresse av. Tidigt i karriären fick han smaka på fina framgångar hos tränare som Björn "Skräcken" Linder, Stig H Johansson och Torbjörn Jansson. Hos den senare tilldelades han till och med ansvaret att sköta om Elitloppsvinnaren Meadow Road, den häst han rankar högst av alla som han fått vara skötare för.

Precis som så många andra i branschen har karriären gått både upp och ner. Ulf minns en tråkig incident i ung ålder då hästen han körde jobb med helt plötsligt segnade ihop och dog.

– Det var ett jättelovande kallblod som betydde mycket för mig, jag jobbade extra den där sommaren. Ett blodkärl brast och direkt efteråt så tog jag på mig skulden. Hade man kunnat göra något annorlunda? Pappa satte dock upp mig bakom en annan häst samma dag och det var bra.

”Svårt att få ekonomin att gå ihop”

Ulf har genom åren skördat enorma framgångar i sulkyn och var länge stadig över tio miljoner i insprungna pengar. Sedan 2019 har dock styrningarna blivit färre och hittills i år har han endast kört 131 lopp, jämfört med exempelvis 1 219 så sent som 2017.

Vad beror detta på?

– När man som kusk kör in tio miljoner eller mer fungerar det bra, men när den siffran sjunker till fem blir det svårt att få ekonomin att gå ihop. Det är inga jättelöner direkt. Bilresorna blir allt dyrare och vi får ingen reseersättning. Jag tyckte ett tag att det inte var lika roligt att resa till exempelvis Dannero eller Östersund och köra vardagstrav, och det spred ringar på vattnet. Helt plötsligt trodde folk att jag inte ville köra lopp. Men visst vill jag det, framför allt på V75 och Solvalla.

För att pengarna ska räcka till extraknäcker Ulf med att föda upp hästar, samt hjälpa vänner med allehanda uppdrag. Bland annat som snickare, vilket är ett trevligt tidsfördriv och tecken på att han kan mer än bara hästyrket. Grabben Anders Eriksson tillhör dessutom landets skickligaste unga tvåbenta förmågor och kvitterade tidigare under året ut sin proffslicens. Tanken är att Ulf ska hjälpa till i stallet när tillfälle ges och på frågan vad han önskar sig mest av allt i framtiden så blir svaret:

– Att Anders lyckas som tränare.

En annan dröm är att få köra Milligan's School i Prix d'Amerique och Elitloppet. Hoppet lever, även om tränaren Stefan Melander efter segern i lördags hintade om en kommande framtid inom aveln.

– Jag har kört två lopp på Vincennes men det vart inte så bra. En var dålig och den andra galopperade. Det finns en problematik med deras voltstartsystem, man kan inte bara kasta sig in. Man måste ha en häst som tål loppen där nere, det är svårt att lyckas. Nu när han känns så här våldsamt bra och inte har gått så många lopp så vore det oerhört intressant att testa honom i Prix d'Amerique. Han var aldrig med i matchen senast han startade i det loppet men förutsättningarna är bättre nu.

Surt att stå vid sidan

Att den av Melander-tränade åttaåringen har en speciell plats i Ulfs hjärta råder det ingen tvekan om. Efter att ha inlett sin Sverige-karriär med andra kuskar i de 16 första starterna fick så Eriksson äntligen chansen i sulkyn en aprildag 2018. Loppet var Berth Johanssons Memorial, skådeplatsen Umåker. I ett litet sexhästarsfält var hästen närmast obetrodd och sprang i mål som fyra, till nästan 40 gånger insatsen. Föga visste man nog då vad som månde bliva av detta styrkefenomen.

– Jag minns att jag redan då tänkte: "Fasen, slutar han fyra mot dessa hästar så måste han vara bra", och utvecklingen fortsatte. Två starter senare slutade han tvåa bakom Handsome Brad i ett större lopp och då var det bara "wow". Det är en speciell individ och vi har ett band, han och jag. I värmningarna inför loppen visar han aldrig något speciellt. Han springer sina varv men när det blir lopp spelar det ingen roll om han får öppna i 1.10-tempo första varvet, det går lika snabbt under det sista.

Ulf berättar vidare hur tacksam han är till både Stefan Melander och "Cattis" Lundström för att han får köra deras stjärnhäst. Sedan många år tillbaka är han ordinarie kusk och det skulle nästan kännas lite konstigt att se någon annan än 57-åringen i sulkyn. Ibland tvingas han dock stå vid sidan och se på, vilket inte är helt enkelt.

– Jag minns en gång när jag precis vunnit Sweden Cup med Queer Fish. Kort därefter berättar någon att jag åkt på en avstängning och därmed missar Jämtlands Stora Pris med Milligan's School. Carl Johan Jepson körde istället för mig den gången och de vann, den segern unnade jag honom. Men det kändes ändå surt för egen del att vara avstängd.

Hur kommer det sig att just Du fick chansen som kusk?

– Jag minns inte riktigt hur Stefan resonerade. Det var nog en vän till honom som tyckte att det var läge att sätta upp mig i sulkyn. När jag väl hade passerat 50 trodde jag att det inte skulle bli några fler chanser för mig att köra Elitloppet.

”Det var den roligaste segern”

Den drömmen blev dock sann sommaren 2019 när hästen fick sin första och hittills enda rosa biljett till världens största sprinterlopp för den äldre eliten. Äventyret slutade med en femteplats och missad finalplats, men en pojkdröm hade trots allt gått i uppfyllelse för den sympatiske kusken. Första men förhoppningsvis inte sista chansen, Ulf ses trots allt av många som en av sportens absolut mest skickliga kuskar.

I lördags var det inte bara hästen som vann, utan en stor del av segern kan tillskrivas Ulf som från bakspår körde ett perfekt lopp. Han laddade vad som gick och lyckades slinka före loppets förhandsfavoriter fram till en tidig ledning. Resten var, som de säger, historia. Milligan's School släppte aldrig någon in på livet och vann på nytt världsrekord över den dryga distansen. Lyckan var total.

– Det var den roligaste segern i min karriär, även om det även var speciellt för mig att vinna Sweden Cup. När vi väl kommit till ledningen var 80-90 procent av problemlösningen avklarad, och då var det jättestor vinstchans. Jag kände i sista sväng att det nog skulle gå vägen men man vet ju aldrig om någon kommer bakifrån över upploppet. Då kände jag exempelvis inte till att Very Kronos galopperat bort sig.

Hur kommer det att kännas för dig den dagen han går till aveln?

– Visst blir det tomt men jag kommer ändå att vara jäkligt tacksam för allt, avslutar Ulf.