Ingen protest, Svante är bäst

Micke Nybrink

Ingen kan protestera och säga att fel häst vann.

Faktum var att ingen sprang en längre och tuffare väg.

Svante Båth gav Erik Adielsson ett ­dödligt vapen.

Och Adielsson sköt tills motståndet var nermejat.

Första gången jag höjde på ögonbrynen var för ett år sedan. Conlight kom till Solvalla i ett försök att kvala in till Kriteriet, det största och finaste loppet en treårig ­travare kan vinna. Men ingen trodde på ­honom, spelarna tittade åt ett annat håll och oddset när startbilen släppte fältet var 74 gånger.

Över upploppet kom vi att ändra uppfattning. Conlight blixtrade förbi motståndet, från ingenstans dök han upp och speeden han demonstrerade var mördande. Vi som gillar cykelsport tänkte Marcel Kittel eller varför inte Mark Cavendish, ”the human bullet”.

Oj, tänkte nog mest Björn Goop som blev snuvad med favoriten Buddha på linjen. Vad hände? Vem var det där?

I finalen slutade Conlight Ås hedrande femma, efter att inte fått chansen att använda sin spurt på allvar. Hästen tog sig även till final i Breeders’ Crown innan en åtta starter lång säsong var över.

Årsdebuten i mitten av mars skedde i smyg hemma på Bergsåker men vi som ­tittade blev imponerade. Avslutningen i 1.08-fart sista 500 luktade årgångstopp och ett par av mina kompisar letade odds på ­nätet, Derbyodds.

Bara ett lopp som gällde

Men sen gick inte så bra: Conlight startade fyra gånger utan att visa något som stärkte hans aktier som potentiell vinnare av det största loppet för fyra­åringar, Derbyt. Den där tidiga Derby­vinnaren som jag gastade om var nog en fel­bedömning. Äsch. Tur att man inte ­spelar hos nätbolagen. 

Ändå fortsatte tränare Svante Båth oförtrutet sin satsning. Det var bara ett lopp som gällde. Allt gick ut på att sätta hästen i form till den första söndagen i september och att på så sätt vinna två miljoner på ett bräde.

I ett V75-lopp på Dannero i slutet av juli körde ­skötaren Jimmy Andersson och ­hästen fick då prova barfotavapnet för ­första gången. Vi som tittade extra noga blev nöjda. ­Hästen såg strålande ut som fastlåst men oplacerad. Sällan har preparé känts som ett mer passande uttryck.

Kvalet innebar en ytterligare slipning. Utan skor spurtade han ner motståndet i sin härliga stil. Han är effektiv och vill ­vara först, man ser nästan att hästen fattar ­exakt grejen, att han vill slå dem och att han inte ger sig förrän jobbet är gjort. Tänk om man hade en sån skalle.

När Svante Båth under söndagen överlät det sista åt Erik Adielsson, att köra hästen till bästa möjliga placering, hade han gjort sitt. Han gav honom en väloljade puffra, ­inställd på automateld. Och det vill inte säga lite. Svante Båth ter sig alltmer som de ­stora årgångsloppens finsnickare. Han är minutiös i sin planering, filar, kollar, slipar. ­Inget förbises – allt är lika viktigt. Där har ni, tror jag, stor­heten och nyckeln till att han tog andra raka segern i Derbyt.

Båth driver ett av ­Sveriges största travstall med 150 hästar men det känns inte som en fabrik. Jag får för mig att, obegripligt nog, killen har koll och jobbar långsiktigt med sina hästar. Det är egentligen ofattbart imponerande.

Sen omger han sig förstås med rätt folk i alla led. Det inser jag snabbt. Han har luttrade hästägare och dedikerad personal. Att han verkar ha klickat med Erik Adielsson är också en viktig del i framgången. De pratar samma språk och har samma syn på ­hästarna och hur de ska köras; de förlorar medvetet några oviktiga slag men när ­kriget är slut är segern deras.

Skarp­laddat vapen

Som i går på Jägersro. Conlight Ås var den häst som fick det tuffaste loppet, tre kurvor i tredjespår utan rygg. Han drog fram konkurrenter som borde ha profiterat på det. Men Adielsson litade på att Båth ­hade gett honom ett vapen som var skarp­laddat. Den här gången sköt man för att, så att säga, ­döda.

I de sista stegen fick Västerbo Eclair ge sig och även i år var vi inte helt säkra på att Svante Båth hade vunnit. Målfotot visade att hästen var ett huvud före i mål. Jämfört med 2014 där det bara skiljde någon centimeter mellan Poochai och Ivar Sånna var vinsten närmast överlägsen.

Lika överlägen som Svante Båth är på att toppa unghästar. Där har de andra lite att lära.