Nybrink: Jag borde stå över V75-spel

Micke Nybrink

Tre heta tips:

Kolla om ni ligger på plus eller minus.

Kolla in vårt nya elitloppshopp.

Och kolla hur man grisdriver och slinker undan. 

Ett bra tips är att bokföra alla sina spel och med jämna mellanrum våga sätta sig ner och dra ett streck, plus eller minus? Jag vet att det kan svida, att sanningen smärtar men samtidigt finns massor att lära.

Att enbart räkna ut hur mycket du vunnit eller förlorat under 2012 duger inte. Nej, vi måste dela upp siffrorna. Vilken spelform går sämst? Var ligger vinsterna? Själv blev jag snopen när jag tvingades se sanningen i vitögat. Jag hade inte skrivit upp ett dugg men eftersom jag enbart spelar på nätet var det bara att gå in på spelkontot på atg.se och klicka lite i historiken.

För min del blev det väldigt tydligt. V75 borde jag faktiskt stå över. Attans. Visst, spridda skurar av mindre vinster men oj vad jag hade pumpat in pengar där utan att få det att gå runt. Nära några gånger, absolut, men bättre än så blev det aldrig.

Jag kan vinna hela tiden

Nu är det i och för sig så att på V75 lever drömmen om jättevinsten, en enda gång räcker. V75 är inget spel man metodiskt tuggar in pengar på. 

På V65 och V64 var det som en annan värld öppnade sig; jag spelar inte lika seriöst där men de gånger jag gjorde det under 2012 gick det bra. Nettot var överraskande stort – pengar som jag i och för sig återinvesterat på V75. Men ändå, vilken insikt, jag kan vinna hela tiden.

Jag har sagt det förr, V75 är jättekul men samtidigt extremt svårt och för slumpartat för en påläst analytiker (shut up). På V64 och V65 är det inte lika mycket tombola. Där gäller det att ha koll på vem som är bra och hur loppen blir körda. Då vinner man. Jag säger som grabbarna i Café Bärs på tv: ”Fan vad schysst.”

Vårt starkaste kort inför Elitloppet

Hoppas att ni såg Panne de Moteur årsdebutera på Färjestad i fredags. Vid sidan av Sebastian K. känns han just nu som ett av våra starkaste kort inför Elitloppet. Att pulla förbi från dödens på det sättet är ­inte normalt. Stefan Hultman har onekligen förmågan att plocka fram nya stjärnor varje år och i händerna på Örjan Kihlström vet man att de får exakt de rätta preparerande loppen. Inget kramas ur för skoj skull. Allt finns kvar i tuben tills det är dags.

Till sist: Jag skrev om det härom veckan, om annorlunda spöföring. Det har aldrig varit så tyst efteråt. Att ingen annan travjournalist i hela Sverige tycker att drivning med bakvänd pisk är superskumt, att inte travsporten höjer rösten, att inte staken finns där… Omertan regerar. Men jag vägrar låta mig tystas i någon slags fjantig rädsla att uteslutas ur gemenskapen. Skiter väl jag i. Jag är inte blind, döm och stum.