”Suttit på knä i mörkret med tårar i ögonen”

Amatören Jan Raumer i stor intervju om • Hjärtattacken • Tragedierna

helskärm

Solvallaamatören Jan Raumer, 70, drabbades under fjolåret av en hjärtattack.

Bara fyra dagar senare var han dock tillbaka på jobbet.

– Jag har suttit på knä i mörkret med tårar i ögonen, säger Jan till Trav365.

Solvallaamatören Jan Raumer har upplevt mycket i sitt 70-åriga liv. Förra hösten tävlade han på Visbytravet men direkt efter loppet märkte han att något inte stod rätt till.

Han skyndades med helikopter i ilfart till sjukhuset, där en hjärtinfarkt konstaterades.

– Jag kände ett tryck för bröstet, som om en elefant ställt sig på bröstkorgen, och kan varken få av mig dressen eller duscha hästen. Jag stapplar bort och kan bara ta två steg i taget, då förstår man vad det är för något. I helikoptern så brydde jag mig inte om man kommer att dö eftersom jag var helt uppfylld av en tortyrliknande smärta, berättar Jan för Trav365.

”Livet skulle testa mig lite till”

Tro dock inte att han efter sin nära döden-upplevelse trappade ner nämnvärt på arbetsbördan. Istället var han tillbaka på jobbet redan fyra dagar senare.

– Det kanske visade den här fighterinstinkten som jag har? Även om livet är tufft så ger jag inte upp så lätt.

En tid senare insjuknade han även i bältros och njursten, båda under samma vecka. Det tidigare lider han av än i dag.

– Livet skulle testa mig lite till. Det var nog någon där uppe som skrattade åt mig och tänkte: ”Det här kan du få tugga i dig.”

Jan har, enligt egen utsago, läst mer än tusen romaner i sitt liv, samt besökt forna Sovjet minst 50 gånger. Han har dessutom givit ut en egen bok med titeln ”Resan till Rio de Janeiro” – ett romantiskt drama med karaktärer som bygger på människor han stött på genom åren.

Vad många kanske inte känner till är att Raumer dessutom skrivit en del låttexter, och det är framför allt en, ”Sailor”, som han tycks vara extra stolt över.

– Benny Andersson var med och spelade musettedragspel i låten som handlar om en sjöman som blickar ut över havet och minns tillbaka på sitt liv. Den låg på svensktoppen ett par veckor för jättelänge sedan.

”Hjälp mig, hjälp mig”

Det händer fortfarande att Jan plockar upp gitarren och en gång i tiden uppträdde han i kollektivtrafiken ihop med en vän.

Som ung grabb tittade han mycket på westernfilmer och förälskade sig då i hästarna. Detta intresse resulterade i att han som tolvåring började med ridhästar och kärleken till djuren har hängt med sedan dess.

– Det har dock varit fruktansvärt många motgångar som man har varit tvungen att ta sig igenom. Min första stjärna hette Dream Moon men han råkade ut för en tragisk olycka någon gång på 70-talet. Jag tror att han hade sju raka segrar men en dag när vi var ute och red fastnade svansen i taggtråd. Jag gled ur sadeln och hästen hoppade runt som en skadeskjuten kanin.

Dream Moon hamnade i ett dike och när Raumer sprungit fram till sin vän insåg han att skadan var ännu värre än befarat.

– Han tittade på mig och tänkte nog: ”Hjälp mig, hjälp mig.” Jag lyfte på svansen och såg att ena bakbenet var rakt av. En veterinär kom och gav honom smärtstillande, sedan anlände slaktbilen. Där satt jag i mörkret och väntade på att han skulle slaktas... Det var som att se sin bästa vän bli avrättad framför ögonen på en.

Brinner för att hjälpa människor

En annan reklamhäst för ”Janne” var en vid namn Pascal Lass som vann sammanlagt 21 lopp på 87 starter. Tyvärr tog även hans liv slut i förtid en dag då han halkade i boxen och bröt ett ben.

– När en häst som man har haft var och varje dag, som en hund hemma, lägger sitt huvud på axeln på en och vet att det är slut, då blir man berörd.

Han har genom åren arbetat bland annat som copywriter och lärare. Sedan drygt 45 år tillbaka har han dock varit psykiatrin trogen. Trots att han sedan länge uppnått pensionsåldern hjälper Raumer fortfarande patienter på deltid.

Vägen till psykiskt välmående är ofta lång och snårig men man hör att han brinner för sitt yrke.

– Jag har lyssnat på deprimerade och ångestfyllda människor uppemot tusen gånger. Tjejer med självskadebeteende som har 900 Facebookvänner men trots det känner sig tomma invärtes.

Hur känns det inombords när du lyckas hjälpa någon att vända sitt liv?

– Jag försöker varje gång lämna något efter mig. Ett skratt, ett litet korn eller hopp om att det kanske betytt någonting. Många har sagt till mig: ”Tack för det här samtalet, det gav mig mer än min medicinändring.” Det har dock givetvis funnits tillfällen då jag inte räckt till.

”Allt har ett pris”

Raumers nyfikenhet för andra länders kulturer har genomsyrat hans liv och även om han sedan en tid tillbaka har en brasiliansk flickvän finns det inga barn eller barnbarn i det egna släktträdet.

– Avsaknaden av en familj gav ett praktiskt utrymme för resandet. Jag har insett en sak och det är att ingen av oss får allting, allt har ett pris. Man kan inte sakna det man inte får, utan istället uppleva det man redan har.

Just för dagen verkar dock livet leka för 70-åringen som inom kort får besök av sin brasilianska flickvän. Tillsammans fick de chansen att uppleva Stockholms skärgård i somras och de håller regelbunden kontakt via mobilen.

– Om jag slänger ut kroken tio gånger i livet och får nio bottennapp så får jag ändå vara lycklig varje gång det träffar. Som alla andra har dock även jag suttit på knä i mörkret med tårar i ögonen och tvingats lyfta mig. Det är den styrkan jag försökt lämna efter mig inom psykiatrin.