Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

På väg mot en dold anarki …

Publicerad 2012-06-12

Micke Nybrinks krönika

Rätt eller fel.

Skulle Westholm ha friats?

Egentligen handlar det väl mer om ett vägval. Renhårig kamp eller tjuvnyp och småmygel?

Mest har det surrats om diskningen i lördags. Om det nu var någon? I stort sett alla jag pratat med är övertygade att det var feldömt och att måldomaren styrdes av oddstavlan.

”Om det varit tvärtom, att jättefavoriten Mr Picolit speedat ner en ledande storskräll hade de aldrig diskat.”

Jag tror mer än så om folk och vet fortfarande inte vad jag tycker. Men tycker samtidigt att det är sunt att våga döma­ – att

inte slå ifrån sig med att det ”ska vara lite hårda tag i loppen”.

För mig är det skillnad på det här småmyglandet och när det brinner för Åke Svanstedt och han kamikaze-kör mot Goop i V75-2. Det är möjligen korkat av Åke att inte köra för bästa möjliga placering men går inte att jämföra med diskningen (?) i V75-1.

Visst kan det ha varit ett justitiemord, jag fattar det. Erik Lindegren som var den som stördes hade inte märkt något. Möjligen är det så att han är så van vid alla små puttar, halvspårskörningar och trängningar att han inte reagerar längre. Ribban ligger där liksom.

Jag tror på uppstramade regler. Blås i pi­pan­ ­­­ oftare. Ett V75-lopp 2012 är inte i närheten av hur det såg ut 1993, när spelet hade­ premiär.

Nu är hästarna i stort sett lika bra och det som ofta avgör är små detaljer som knappt syns.

Om det då inte körs juste, om det hela tiden­ tummas på marginaler, om domaren hellre friar än fäller, är vi på väg mot en dold anarki där de kuskar som lever på gränsen till det tillåtna är vinnarna.

Vill vi ha det så? Fine, då är allt frid och fröjd. Man får räkna med fulingar och att det finns mygelproffs.

Ser inte också ni en massa körning in i luckor som inte finns? Är inte körkulturen sämre, det gnids, skavs, skriks, snackas och i stället för kamp om positioner blir det mer folkrace.  

Hyllas Svanstedt för mycket?

Fick ett mejl där jag (och alla andra journalister) får en snyting för att vi hyllar Åke Svanstedt för mycket. Och visst har det gått grus i den gröna elitmaskinen? Känslan är att hästarna i stall Svanstedt numera snabbt tar steget upp till någon slags nästan-elit men att det tar stopp där. Mellby Sambuca, Mr Picolit och Wishing Stone är väl tre färska exempel?

Just nu marscherar de 200 (?) soldaterna i stallet lite i otakt och stridsmoralen är inte den vi är van vid. Som spelare ska man tänka sig för mer än en gång. Det är kanske dags att börja spela emot honom i stället? Det är kanske där pengarna ligger?

 Till sist lite frågesport: Vems hästar travar 1.11 i spets eller dödens första varvet med kusken liggande raklång och vinner på tider som ser ut som felklockningar? Mejla svaret – först rätt öppnade får en klar på lördag.