”Var nära att jag inte överlevde”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-16

Tore Fyrland blickar ut över Solvalla

Tore Fyrand var en gång nära att gå bort i cancer.

Nu talar Solvallas travbanechef ut om den svåra sjukdomen och pressen inför nya jobbet.

– Det var nära att jag inte överlevde sjukdomen, säger norrmannen.

Under måndagen blev det officiellt. Norrmannen Tore Fyrand blir ny travbanechef på Solvalla och den första januari börjar han sin nya tjänst. Fyrand har en diger meritlista och senast kommer han från jobbet som generalsekreterare i DNT (Det Norske Travselskap).

– Efter 20 år inom travet i Norge så kände jag att jag behövde en ny utmaning. Det här ska bli otroligt roligt och självklart kommer det att bli tufft, säger Tore Fyrand.

Känner du stor press?

– Det är ett krävande jobb och blir en väldigt spännande utmaning. Press är det på många jobb.

Tore Fyrand har haft en tuff tid bakom sig. För åtta år sedan blev han svårt sjuk i cancer.

– Det kom som en total chock. Jag fick lymfcancer och tvingades gå på cellgifter. Jag var väldigt sjuk i åtta-nio månader och det var nära att jag inte överlevde, säger Tore Fyrand.

Och fortsätter.

– Man förändras oerhört mycket som människa när man har genomgått något sådant här. Man blir mycket mer ödmjuk och ser inte småproblem som värsta bagatellerna.

Hur lång tid tog det innan du blev återställd?

– Det gick nästan ytterligare ett år innan jag kunde börja jobba igen.

Hur ser du på ditt nya jobb?

– Jag tycker det är bra att det kommer in en person som har en neutral position till Solvalla. Då är det lättare att se vilka saker som man ska förändras och så vidare.

Hur vill du förändra Solvalla?

– Vi måste fortsätta att försöka locka nya målgrupper till travet. Och sedan är det viktigt att bygga upp en större trygghet på Solvalla.

Tycker du att banan befinner sig i kris?

– Kris är ett väldigt starkt ord. Kris var det exempelvis när jag var svårt sjuk. Solvalla har identitetsproblem och det varit mycket stök och bråk de senaste åren. Nu gäller det att lösa allt och sedan blicka framåt.