”Vore game over – då har jag förlorat fighten”

Stefan Hultman om framtiden efter nya allvarliga sjukdomsdiagnosen: ”Ska kriga in i det sista”

helskärm

Stefan Hultman har länge kämpat med svåra sjukdomar.

Under december månad drabbades han dessutom av neuropati.

Fötterna började domna bort – och oron kom krypande.

– Värsta scenariot är att man måste amputera mina fötter. Det vore game over, då har jag förlorat fighten, säger Stefan till Trav365.

Stefan Hultman tillhörde under många år världens främsta travtränare men kämpar sedan länge med flera svåra sjukdomar som i slutändan innebar slutet för honom som aktiv.

Under lördagen avslöjade Hultman, som sedan december månad besvärats av bortdomnade fötter, att läkarna upptäckt att han lider av neuropati. Detta tillstånd påverkar nervsystemet och en oviss framtid väntar den så folkkäre profilen.

– Jag har varit jäkligt orolig och är det fortfarande eftersom jag knappt har någon känsel i fötterna. Då kan jag lova er att det blir vingligt. Nu har jag dock fått en diagnos och snart sätter läkarna igång så att sjukdomen kan hållas i schack. Vad det innebär får tiden att utvisa. De döda nerverna kan man dock inte väcka till liv, berättar Stefan för Trav365.

”Säker på att behöva amputera”

Vad vi förstår så är det väldigt viktigt att upptäcka den här sjukdomen tidigt?

– Exakt, och det är det jag hoppas att vi har gjort. Från det att fötterna har varit helt bortdomnade så har jag nu fått tillbaka känseln i hälarna tack vare min nya medicin. Jag ligger med fötterna i högläge hela tiden. När jag som nu ska åka bil till tandläkaren så blir det sämre, framför allt i tårna.

Vad innebär detta för dig i rehabiliteringsväg framöver?

– Jag kör på och lyder läkarnas råd. Det blir regelbunden fotmassage och då känner jag mig mjukare i fötterna. Så pass att det går att röra lilltån lite grann. När jag inte jobbar går min övriga tid åt till att jobba med mina sjukdomar. Det är ett fullspäckat schema.

Stefan berättar att det var som jobbigast under julhelgen. Då tvingades han till och med att sjukskriva sig från sina arbetsuppdrag under 1,5-2 veckor.

– Då var jag säker på att jag skulle behöva amputera och var jäkligt nere. På grund av smärtan i fötterna har jag även svårt att sova om nätterna och inga värktabletter hjälper. Man vrider på sig i sängen i några timmar. Det sämsta är att lägga sig när man är inte trött, då funderas det bara på de här tråkiga sakerna.

– När läkarna förklarade min sjukdom visste jag så klart inte vad det var. Den är dock relativt vanlig för diabetessjuka personer.

”Det är ett vågspel”

Han har under nästan 15 års tid dragits med typ 1-diabetes, något som även drabbat hans far, äldste son och flera andra familjemedlemmar. Detta innebär en daglig kamp som tär på krafterna.

– Jag tar fem sprutor om dagen och måste ta fram löpskallen hela tiden eftersom man inte får någonting gratis. Att ens äta ett äpple innebär en balansgång. Tar jag då för mycket insulin så blir jag låg. Då svimmar man till slut, vilket hänt mig några gånger. En gång vaknade jag i badkaret och hade ingen aning om hur jag hamnat där.

Hultman dras dessutom med dålig rörelseförmåga på grund av sin myastenia gravis och samspelet mellan de olika medicinerna som han tar för denna och sin diabetes fungerar inte perfekt ihop.

– Det är ett vågspel. Jag har prioriterat min myastenia gravis de senaste åtta, tio åren, tyvärr på bekostnad av diabetessjukdomen.

”Bättre att få en hjärtinfarkt...”

Även om läkarna förhoppningsvis upptäckte neuropatin i ett tidigt skede kan Stefan inte sluta oroa sig över riskerna att han i framtiden kanske tvingas till ett drastiskt och livsavgörande beslut.

– Värsta scenariot är att man måste amputera mina fötter, vilket hände pappa som förlorade en fot. Den risken finns. Då är det bättre att få en hjärtinfarkt och somna in, än att sitta som ett paket i en permobil. Det är inget liv, tycker jag. Man blir rädd när man besöker diabetesavdelningen på Karolinska. Då kommer de mörka tankarna.

Ännu så länge kan han ta sig till arbetsplatsen vid Värtahamnen två gånger i veckan. Men vad händer om hans värsta farhågor slår in?

– Nu försöker jag slå bort de tankarna men det vore en katastrof. Jag törs inte tänka på vad det skulle innebära. Hamnar man där så är det nog game over. Då kan jag inte ta mig till jobbet och har förlorat fighten.

Vad är det som i slutändan kommer att avgöra om du måste amputera en fot eller två?

– Har du ingen blodcirkulation så blir det till slut blodförgiftning. För att du då ska överleva så måste du ta bort den kroppsdelen. Där är vi dock inte i dag och jag var mer deppig för två, tre veckor sedan än jag är nu.

”Inte givit upp – ingår inte i mitt recept”

Mitt i allt sjukdomselände försöker Hultman ändå se ljust på tillvaron. Han har ett jobb på Kanal 75 som han älskar och har givetvis heller inte undgått kärleken från gemene man ute i stugorna.

– Under förutsättningarna som är så har jag ett bra liv. Det är ett privilegium för mig att arbeta med trav på onsdagar och lördagar. Jag kommer in på ”Kanalen” och får träffa härliga människor. Då glömmer man bort allt det där jobbiga, de ångestladdade tankarna. Hästarna är mitt allt och det jag brinner för.

Större delen av livet har varit en kamp för Stockholm-sonen och fortsätter att så vara även nu när han med stormsteg närmar sig 60-strecket. Att kasta in handduken vägrar travprofilen dock att göra.

– Jag har hoppet kvar och nu gäller det bara att ta tag i det här. Det känns någonstans i bakhuvudet att det har blivit lite, lite bättre sedan jag fick medicinerna. Jag har inte givit upp och tänker inte ge upp innan jag blir en jordgubbe. Det ingår inte i mitt recept. Här ska vi kriga in i det sista, det kan jag garantera er, avslutar Stefan.