Nybrink: Blir en magisk travfinal

Micke Nybrink

Det är nu den börjar, säsongen för eliten.

Olympiatravet på Åby är start­skottet.

Räkna med raffel – och kanske lite ruffel?

Svanstedt är dirigent bakom Torvald Palema. 

Man kan gilla många storlopp. Vissa ­älskar Elitloppet på Solvalla i slutet av maj, stämningen, publikhavet och de många internationella inslagen. Och visst, världens största sprinterlopp för den ­äldre eliten är onekligen häftigt. Andra håller Derbyt på Jägersro för de bästa fyra­åringarna som nummet ett, travets blå band i början av september, loppet man bara får en chans i.

”Något magiskt över loppet”

Själv vete sjutton om jag inte är mest förtjust i Olympiatravets final – det är något magiskt över loppet. Jag tror att jag vet varför. Vi har gått och väntat en hel vinter på att elithästarna ska börja röra på sig. Vi är svältfödda på stor sport. Vi har tvingas konsumera division 2-matcher 24/7 i fyra, fem månader.

Nu när försöken är körda, wild carden ­utdelade och spåren lottade känns det ­perfekt. Det är ungefär samma känsla som när man betalat green fee på Bro Hof Slott och kliver upp på första tee; den vidunderliga utsikten, förväntningarna. Tre minuter senare letar man boll out of bounds – men det var förbannat kul fram till dess.

”Satan i gatan vilket lopp”

Årets lopp är inget undantag. Okej, man kan gnälla på att den just nu bästa fransmannen Rapide Lebel inte kom, att Ready Cash, årets vinnare av Prix d’Amerique, ­inte är med och att Maharjah inte bjöds in ­eftersom Åby och Svensk Travsport (ST) kör by the book, rättvist och lite boring ska det vara.

Men allt det här bleknar snabbt när man tar en titt på startlistan. Satan i gatan, ­vilket lopp det blir. Alla ingredienser finns där:

1. Svanstedt och Torvald

2. Den upphaussade fransmannen

3. De startsnabba speedkulorna

4. Den urstarka sluggern

5. Den oberäkneliga kusken

6. Den danska skallen

7. Den ihopläkta kanonen

8. Bönderna

Hänger ni inte med? Ingen fara, jag ska förklara lite bättre.

1. Svanstedt och Torvald: Åke Svanstedt är alltid en livsfarlig kusk och på Åby är han lika målfarlig som Leo Messi på Camp Nou. Den speciella banan med dubbla open stretch (öppna spår inåt över upploppet) är något som gynnar både Svanstedt och hans häst, vindsnabbe Torvald Palema, ­något oerhört. Torvald är hästen som kan speeda ner vem som helst när han får ­smyga med i ryggar. Det är nästan otäckt att se. Åke Svanstedt får se till att hålla i sig när han styr ut sin elitloppsvinnare, så att han inte ramlar ur av accelerationen. Torvald vann Olym­piatravet 2008 efter en rykande avslutning från rygg på ledaren. Det året tog Svanstedt för övrigt en trippel i loppet. Efter det, 2009 och 2010, har Torvald varit sämre i just i Olympiatravet. I år, som tioåring, har han absolut chansen. Räkna med en snabb start till ledningen och räkna sedan med att Åke Svanstedt väljer vem han ska ge äran att dra fram hans häst till seger. Rygg ledaren och slut? Why not. Torvald Palema är hästen att slå i år, och dirigenten.  

2. Den upphaussade fransmannen: Commander Crowe är visserligen svenskfödd och har gjort nästan alla sina starter i svensk regi – men sedan i höstas tränas han i Frankrike. Fabrice Souloy är en av de bästa i världens främsta travnation och hans uttalande om Commander Crowe ­tidigt i början av 2010 gav eko i travvärlden. ”Commander Crowe är den bästa häst jag tränat. Vi ska vinna allt i år, vi ska sopa rent i storloppen.” Är killen på riktigt? Svar ges i loppet.

3. De startsnabba speedkulorna. ­Brioni och Noras Bean är rysligt kvicka ­bakom startbilen. Båda kommer att tryckas av ordentligt den första ­biten. Brioni är den vassare av de två, han flög fram i 1.08-tempo till seger så sent som i lördags. Kör Joakim Lövgren i ledningen om han kommer dit? Jag tror det. Underskattade Noras Bean är vessel­snabb och kommer spara speeden till Åbys dubbla open stretch.

4. Den urstarka sluggern: Norske Yarrah ­Boko bjöds in sist till ­loppet men baggen är ingen statist, tvärtom, det är han som ska sätta upp tempot med en tidig attack. Segern i Norge i fredags var rysligt imponerande. Han drog sönder fältet och vann på en topptid. Hur kul är det att få ­honom pressande på ut­sidan?

5. Den oberäkneliga kusken: Vid sidan av vår egen desperado Åke Svanstedt är fransmannen Jean Michel Bazire en ­kille man aldrig kan ­lista ut. Bazire kör precis hur som helst, ­ingen har en aning om hans nästa drag. ­Ibland deltar han knappt i loppen, ­nästan gång kör han brutalt över någon för att den tredje gången köra lika magiskt som Leonardo da Vinci målade. 

6. Den danska skallen: Local Conch är en uppenbarelse, jättestor, jättestark, jätte­snabb, jättekapabel. Han har bland ­annat förnedrat vår stora stjärna Maha­rajah och ingen blir förvånad om Flemming Jensen vinner sitt livs seger med ­honom på lördag.

7. Den ihopläkta kanonen: Wellino ­Boko spåddes bli vår nästa fixstjärna. ­Tyvärr gick Stig H Johanssons topphäst sönder och han har bara ett lopp i kroppen inför finalen. Det känns lite som Chris­tian Olsson, trestegshopparen. Ska benen ­hålla? Då kan vad som helst hända.

8. Bönderna: Några hästar är bara spelpjäser som offras på sportens altare. Strong Boy D.E., Marshland, Timetosaygoodbye är knappast några heta kandi­dater nu. Men förra året vann en bonde, Copper Beech och Conrad Lugaer var chanslös på förhand. Men det sket väl han i.