Nybrink: Är ett hett bud på V86
Publicerad 2012-04-24
Micke Nybrinks krönika – hyllar topphästen
Commander Crowe var fin, absolut.
Men för mig handlade helgen om en annan häst, en annan dag.
Sanitys årsdebut var nästan en sexuell upplevelse.
Han är vårt stora Elitloppshopp.
Känner ni också vibbarna? Även om den har haltat inledningsvis börjar travsporten ta fart på allvar. Tillåt oss därför fokusera på de fina hästarna, slippa tänka på strecklistan och leta efter dåliga favoriter. Låt oss andas och bara njuta av det bästa vi har.
Fabrice Souloy sa faktiskt en vettig sak i lördags, att han var ointressant, att det är djuren som är de stora stjärnorna, likt skådespelarna i en film.
Jag håller med honom, även om jag inte tycker att det bara är att vifta bort ett hot mot en journalist på det sättet.
Men jag tycker ändå att han har en poäng i att hästarna ska vara i fokus och att det är så vi måste lyfta sporten.
Hoppet tändes i snöslasket
Alltså, såg ni Sanity i fredags? Hoppas att ni inte missade årsdebuten av Sveriges just nu hetaste travhäst. Hoppas verkligen att ni var med när hoppet tändes i snöslasket.
Jag har förmågan att överdriva, det behöver ni inte påpeka, men om inte Sanity är vårt stora hopp i Elitloppet så … nej, jag vill bara ha det sagt. Hur bra är han egentligen?
Känslan i fredags var att han övervintrat perfekt och att Malin Löfgren rent av tagit honom till nästa nivå. Hästen lekte sig runt banan, lämnade en plågad Kadett C.D. i galopp och såg mer eller mindre ut som om han kunde ha spöat vem som helst. Intrycket, jag pratar om intrycket, inte prestationen. Vilken häftig häst han är.
Avslutade lysande
Ni minns väl hur Sanity avslutade 2011? Jaså, inte det. Äsch, jag bjuder på en snabb repris:
Den 15 september vann han Unionsloppet på V75 från dödens – med halva upploppet på 1.11/1 640 auto.
Gulddivisionen i Gävle, 8 oktober, tvåa på 1.11,5/1640 auto, efter 1.08,5 sista 800
i tredjespår utan rygg, knappt slagen av
ledande Alvena Pele som fått bestämma.
Jägersro 29 oktober, V75, öppnade 1.07,9 första 500 för spets och vann enkelt på 1.12,5/2 140 auto i höstdimman.
Solvalla den 12 november, årets sista start, guldfinal. Rena stjärnfesten. 1.08 första 500 och fick ta över ledningen. Andfådd? Nä, inte särskilt. Stack undan till lätt seger före bland annat Maharajah.
På lördag får vi se honom igen. Han möter en stenhård Caballion i V75-3 men för mig finns det inte förlust. I så fall sträcker jag händerna i vädret. Då hade jag väldigt fel. Då svek min blick mig kapitalt.
Och det har väl aldrig hänt tidigare?