Trav

Nybrink: ”Är en drömhäst”

Micke Nybrink

Publicerad 2014-11-16

Food Money är Sveriges just nu mest underskattade häst.

Veijo Heiskanen är inte Sveriges sämsta tränare.

Och 1.09 första 1 000 fungerar inte så här års.

Där har ni lördagen i ett nötskal.

Konstigt nog stod han inte i 1,50. Nej, dryga tre gånger gav han och det verkar fortfarande som han inte tas på allvar.

Om det beror på att han köptes på Blocket för 10 000 spänn vet jag inte men om vi tittar på vad han uträttar i loppen borde han vara gigantisk favorit i en silverfinal från spår fem bakom bilen. Han tar nämligen alltid ledningen och ger sig bara om det blir något generalfel. Food Money är en drömhäst på alla sätt.

Nu körde Jennifer Tillman honom för första gången på riktigt. Eller körde: hon hängde som en vante i tömmarna, kastades hit och dit likt en docka när sexåringen började tävla mot alla efter 500-600 meter. Då satt de i ledningen och resten av loppet rusade de på i hårt tempo till lätt seger. Spänning- en låg i om Tillman skulle ramla ur, det var lite som att titta på rodeo bitvis.

”Fy fan vilken häst, det är ett monster, han var lika hetsig efter mål som i loppet”, skrattade Tillman när hon vände upp för segerdefilering.

Lover Face – årets rookie?

Samma monstertugg måste förstås tillämpas angående Lover Face. Han fick absolut inget gratis i Klass I-finalen, tvärtom. Elak dödens mest hela vägen och Veijo Heiskanen gjorde till och med misstaget att prova för ledningen efter 600 meter. Givetvis släppte inte Erik Adielsson mot motbudet Shiraz Brodde. Där gjorde Veijo bort sig, tänkte jag. Där torskade han loppet. Men inte fasen, hästen räddade honom och åt lystet upp ledaren i sista sväng. När sedan drömstyrde Montdore (andra ytter hela vägen) utmanade in på upploppet längde Lover Face bara på steget. Ursäkta språket men äckligt bra är han. Årets rookie?

Vilken ruskigt bra tränare Veijo Heiskanen är.
För att understryka detta faktum vann finländaren även finalen av Solvallaserien (V75-3) med en av sina (många) stjärnor, Riff Kronos. Här hamnade Veijo utanpå ledaren igen och nu fungerade bråkmakartaktiken, ”jo, jag chansade lite”, med att pressa sig till ledningen mitt i loppet. Charrua Forlan kunde inte riktigt svara och sen var loppet avgjort, särskilt sedan Kihlström kört in i lådan med D’One 600 kvar och aldrig hittat ut.

Fick vinna av rättviseskäl

Erik Adielsson gjorde ”easy par” med min spik Rolex i V75-4. Snacka om klar hela vägen. Det var tredje ut och slut.
Alvena Take It hade oflyt på V75 senast, flög fram till målfototorsk efter strul och fick av rättviseskäl vinna nu istället. Peter Untersteiner gav järnet direkt, tog kommandot, visade vägen och kunde åka ifrån i liggande stil.

I guldfinalen kördes hästarna i täten långt över mjölksyretröskeln första varvet. En av dem var storfavoriten On Track Piraten som var med och öppnade 1.09 första 1 000. Sånt går inte. Notan kom in 600 kvar...

Täthästarna saknande täckning, kreditkorten studsade. Istället satt Nahar med tjock plånbok i kön och gled runt och förbi allt sista 700. Det var inget konstigt med det.